Det enda jag vet är nu

Jag är inne i en riktig svacka nu. Allt känns bara bittert och jag är ledsen för att jag inte är där jag önskar i livet. Jag längtar efter mitt barn och det känns väldigt långt borta nu..
 
Jag tror att jag har låtit mig själv tänka för många mörka tankar under för lång tid nu. Samtidgt som jag håller masken utåt. Men jag är ledsen och det mesta känns hopplöst faktiskt. Vet inte om detta även har att göra med dieten? Att inte få tillfredsställa sig själv till mättnad eller någon god måltid gör kanske sitt.
 
Lyckligtvis har jag en stor sol i mitt liv - min underbara man som jag älskar så högt
och är så kär i!!
 
Om jag bara visste hur hela den här resan slutar så skulle jag kanske känna annorlunda? Om jag i slutändan kommer få hålla mitt barn i min famn så är allt jag går igenom nu såå värt det!!
 
Men tänk om jag inte gör det?
alexandra
2012-11-14 @ 20:22:16
URL: http://mlbloggen.blogg.se

ja... din diet påverkar säker hur du mår... hallå det är en svältdiet ;).... och försök ta en sak i taget ( även om det är svårt) försök fokuser på ditt viktprojekt nu och tänk på det andra sedan... du kommer må bättre när du är klar med kuren.... kram

Svar: Du har rätt! Jag får bara bita ihop helt enkelt (i dubbel bemärkelse)!!
Fertilitetsresa

Ingrid
2012-11-15 @ 10:32:28

Jag tror att jag förstår hur du känner dig. Jag har varit så nere och bitter under så lång tid att jag känner att jag har svårt att ta mig ur det. Jag borde ju vara världens lyckligaste men det känns lite som att jag har fastnat.

För att jag ska må bättre så har jag bestämt att jag får vara deprimerad under hösten och vintern. Jag hatar mörkret och kylan men älskar våren. Min man är faktiskt också lite nere men vi mår faktiskt lite bättre efter att vi sagt att det är ok att känna som vi gör och vi hoppar helt enkelt över den här hösten.

Det bästa är väl om man kan komma på sätt att bara vända på humöret genom att göra roliga saker och så men ibland är det svårt att företa sig sådanan saker när man känner sig orkeslös och deppig. Jag förstår om du upplever det extra jobbigt eftersom du inte ens får glädja dig med lite god mat som faktiskt är en stor del av livet. Fy vad synd jag tycker om dig!

Svar: Det känns faktiskt lite bättre när du tycker synd om mig - frö när jag är riktigt hungrig tycker jag väääldigt synd om mig själv!
Tror du resonerar klokt, det gäller nog att tillåta sig själv att vara ledsen. Men sen samtidgt också bestämma en sluttid för hur länge man får vara ledsen innan man MÅSTE ta tag i det! Jag känner för dig och hoppas att du lite då och då ändå kan bli varm av känslan och vetskapen om att du har ett underbart litet liv inom dig och att du då också kan våga tro att allt faktiskt kan gå bra.
Kramar
Fertilitetsresa

Cohen
2012-11-16 @ 16:52:23
URL: http://www.ettlivblirtill.wordpress.com

Känner igen mig så väl! Mitt tips för att kravla sig upp från den djupaste etappen är att tänka på livet. Svårt att förklara utan att låta helt tossig och flummig men i korta drag uppskatta och ta tillvara på det man har, idag - vara glad att man lever, vara glad över att vara frisk, vara glad över att inte vara arbetslös, vara glad över att man har någon som älskar en, vara glad över att mycket kunde vara så mycket värre. Ju fler dagar man bara låter passera, ju fler dagar man stryker ett stort fett streck över, ju fler dagar man önskar skulle gå fortare - ju färre dagar lever man. Rätt var det är får du en insikt som 75-åring då du tänker tillbaka till den tid och plats du befinner dig i just nu, med dina barnbarn ryckandes i byxbenet. Du ser tillbaka hit och grämer dig över att du inte var gladare, tog lättare på saker och ting och uppskattade alla de där små sakerna i livet som faktiskt var bra.

Vad jag vill ha sagt är att det blir bättre! fokusera på små händelser och sätt upp små veckoatliga mål och rewards så ska du se att ljuset i tunneln närmar sig.

Men det är också viktigt att tillåta sig må pyton, att hata allt och alla, att vara deppig och bara skrika ner i kudden. Någon sa någon gång "if you never experience ups and downs, you're never really alive".




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

fertilitetsresa.blogg.se

Jag och min man var ofrivilligt barnlösa i flera år, jag har mycket lågt AMH-värde ( 0,2 ) . Vi lämnade hormonbehandlingar, missfall och misslyckade ivf:er . Genom äggdonationsbehandling i Finland fick vi sommaren 2014 våra älskade tvillingar!! Nu hoppas vi att en av snöflingorna i frysen ska ge oss ett syskon ♥ ♥ ♥

RSS 2.0