Känner mig lite som en bedragare...

Igår hade jag utvecklingssamtal med chefen. Jag kan nog faktiskt säga att jag är "nummer 1" hos chefen just nu, jag får många roliga arbetsuppgifter! Det händer massa nytt och roligt på min arbetsplats och min chef vill att jag ska få ansvaret för det mesta av det. Jättekul, verkligen, den här chansen har jag längtat efter i flera år!
 
MEN! Taimingen? Den är ju såå dålig just nu! Det är planerat att vi ska på första IVF-besöket nov/dec och sedan startar väl behandlingarna i början på året och då vet vi ju inte hur länge vi håller på... Men det kommer ju att bli en hel del frånvaro eller hur? Frågar er som vet...
 
Första uppstartsmötet med "det nya" på jobbet som jag förväntas hålla i är i mitten på december och beroende på hur det går är det tänkt att det blir storsatsningar under 2013, som min chef vill att jag ska hålla i! Det är mycket som är löst och inte bestämt, datumet i december är inte satt och om inte alla andra inblandade chefer hittar ett lämpligt datum för uppstartsmötet blir det kanske att det skjuts fram till feb/mars. Och hur mycket jobb det blir nästa år beror på hur det går på uppstartsmötet... Min chef har bett mig "ha space" i kalendern i början pååret, men påtalar samtigt att detta kan leda till mycket jobb, eller också inget alls beroende på hur det går...
 
Jag känner mig lite som en bedragare när jag inte berättar vad som händer i mitt liv, han litar ju på att jag ska fixa detta. Samtidigt så har jag under lång tid nu backat från olika saker "för tänk om jag blir gravid/tänk om jag är gravid då", jag har avstått att söka jobb och utbildningar eller tagit för mig med mera bara för att vi har planerat att bli föräldrar... Men nu står jag här två år senare på precis samma plats som tidigare utan något barn i sikte :(
 
Jag tycker om min chef, jag står han kanske lite närmare än de flesta andra av mina kollegor men jag skulle inte säga att vi är nära. Om jag berättade nu tror jag att han skulle ge någon annan dessa uppgifter (varför skulle han inte liksom?)
 
Åh jag vet inte... Vad säger ni om det hela? Vad hade DU gjort?
vårt efterlängtade mirakel
2012-09-21 @ 12:49:06
URL: http://vartefterlangtademirakel.blogspot.se

Tack för din fina kommenatar på min blogg, det värmde verkligen ska du veta. Det är skönt att ha något ställe att "spy" ur sig all skit på. Fin blogg du har... kommer besöka dig snart igen, hoppas det är ok??
Du gör rätt i att inget säga till chefen.

Svar: Tack själv och vi ses igen - båda två :)
Fertilitetsresa

Ingrid
2012-09-21 @ 13:22:50

Jag tycker också att du gör helt rätt i att inte säga något till din chef. Det är även dumt att tacka nej till saker för att du hoppas vara gravid snart. Jag har tex inte försökt att byta jobb fast jag inte trivs pga att jag hela tiden trott att jag ska bli gravid vilket har varit helt fel beslut när man har facit i handen.

Jag tror att det mesta löser sig när du väl blir gravid och det borde ju inte komma som en jättestor chock för din chef när du blir gravid, det är ju faktiskt ganska många kvinnor som uppnår detta tillstånd.

Angående frånvarotid så tar man ledigt hela dagar när man ska plocka äggen och oftast när man sätter in det. Sedan är det ju några småmöten (introduktionsmöte och blodprov) men dessa behöver inte ta så lång tid. Blodproven kunde jag som gör det i Uppsala göra kl 8 på morgonen och det gick jättesnabbt. Om du inte vill berätta när det är dags så får man väl dra någon historia. Kan bli jobbigt bara om man måste göra många IVF försök och måste dra många historier ; )

Annar så är det väl bra med mig förrutom att jag inte kan tänka på något annat än om det ska lyckas eller inte. Just nu håller jag få panik över att jag inte har någon molvärk i magen som jag har haft tidigare. Vi har bestämt att vänta med att testa förrän om en vecka, testdagen är den 1 oktober men jag tänkte testa ett par dagar tidigare om nu inte mensen har kickat igång innan dess. Som du märker så kan jag inte skriva korta meddelanden jag har alldeles för mycket som snurrar i min hjärna hoppas att jag inte tröttar ut dig med mitt babblande.

Kram

Svar: Jag GILLAR dina långa meddelanden - då får jag reda på så mycket mer :)Tack för dina råd, jag har bestämt mig för att följa dem, sen får vi se vad som händer...
Jag förstår att det måste vara jobbigt att vänta innan ni kan veta! Hoppas du har bra saker att använa tiden fram till dess med!
Kram
Fertilitetsresa

Ingrid
2012-09-21 @ 13:29:00

Glömde bort att svara på hur man testar. Man får köpa ett graviditetstest själv och testa på dagen som dem rekommenderar. Sedan ringer man in till dem för att berätta hur resultatet blev.

Skönt att testa hemma så att man kan bryta ihop i lugn och ro, hmmm det där lät konstigt.

Svar: Förstår vad du menar. Men nu hoppas vi på POSITIVA tester!! :)
Fertilitetsresa

Lilla S
2012-09-21 @ 18:41:29

Vad roligt att det gick bra för dig på utvecklingssamtalet! Det låter som att du trivs bra på ditt jobb och med din chef. Om du känner att din chef är en bra och förtroendegivande person tror jag inte att han kommer att försämra dina karriärmöjligheter bara för att du försöker bli gravid. Jag ska inte tala om för dig hur du ska göra, men jag kan dela av mig om hur jag personligen resonerar. Varje gång jag hittar på olika anledningar till att jag måste smita från jobbet för läkarbesök etc känns det olustigt och som att jag ljuger. Jag försöker så snabbt som möjligt att ta mig mellan sjukhuset och jobbet, vilken är en bit, för att inte vara borta för mycket. Jag känner mig väldigt stressad av att hålla på såhär. I dagsläget känns det som om jag kommer berätta för min chef om det blir IVF för oss. Jag tror personligen inte att jag är tillräckligt tuff och stark för att gå igenom en sådan process utan att det kommer att märkas på mig och min arbetsprestation. Jag känner redan nu att det är svårt att finna glädje och motivation i arbetet, när det är så många tankar som figurerar. Det som stoppar mig att berätta i dagsläget, är att jag inte känner att jag har kommit så långt i utredningen än. Kanske, kanske blir vi gravida innan utredningen är avslutad, och då känns det onödigt att ha delat med sig av något så privat.

Vad du än bestämmer dig för önskar jag dig lycka till.

Kramar

Svar: Tack för dina råd! Jag har bestämt mig till att vänta med att berätta till dess jag själv vet vilka tider det handlar om... Sen får det bara lösa sig allteftersom :)
Fertilitetsresa

M
2012-09-21 @ 19:30:16

Förstå och känner igen dina tankar! Men du har rätt både att glädjas åt förtroenden på jobbet OCH att planera ditt privatliv. Allt annat vore konstigt, när man tänker efter :) Blir du borta ett tag är det helt i sin ordning - och skulle du bli kvar ska du ju inte ha tackat nej till nåt du trivs med att göra!

Har dock själv kämpat med samma tankar, ambitiös som jag är. Mitt val blev faktiskt att inte kämpa för de mest utmanande arbetsuppgifterna, just nu. Förhoppningsvis är jag ändå inte körd för all framtid...

Svar: Tack för dina råd! Du har helt rätt. Jag tänker vänta med att berätta, får ta det när jag väl är där och se hur mycket det kommer påverka mig och jobbet...
Fertilitetsresa

A
2012-09-22 @ 05:33:11
URL: http://andrasidanbloggen.wordpress.com

Kör!!! Jag höll på i nästan 4 år och velade och vågade inte börja nåt nytt för att "jag skulle vara gravid snart". Det är så klart lätt att vara efterklok - nu har jag inte jobbat på flera år, vågade inte börja rida, har knappt lärt känna någon ny... Trist att det blivit så, med facit i hand så hade jag levt vidare som vanligt och så tagit "jag ska ha barn" snacket när det väl hände...

Svar: Tur att du kan vara klok i förväg åt mig! ;) Du har helt rätt och jag ska göra så också - jag kör! Sen får jag lösa det som kommer med tiden!
Fertilitetsresa

Solitude
2012-09-23 @ 10:22:53

Det finns ingen anledning att berätta för din chef, tycker jag. Chefen behöver inte veta om er familjeplanering. Kör på, jobba, kasta dig in i nya projekt, grotta ner dig i roligt och nytt jobb. Det kanske är precis det som du behöver just nu. Livet kommer ju pågå utanför jobbet ändå, eller hur? Skulle du plussa med eller utan IVF, under tiden så hoppas jag att du har en förstående chef. Och först då kanske det läge att berätta och att ni faktiskt har försök ett bra tag och att du nu hoppas på stöd. Själv är jag student, 36 år och försöker få barn med min sambo. Jag tänker att, det är ju alltid taskig tajming, för såklart skulle jag vilja vara klar med skolan men när jag är klar då är jag nästan 40... Så kör på :-) Heja oss!!!

Svar: Du har helträtt, jag väntar så får vi lösa det på vägen! Ja aldig har väl mitt liv byggt på taiming så mycket som nu, oberoende om det taimar i livet eller inte!? Lycka till!!
Fertilitetsresa

alltinggar.blogspot.com
2012-09-23 @ 13:33:48
URL: http://alltinggar.blogspot.com

I denna processen får man vara hur egoistisk som helst tycker jag. Om du inte blir gravid vid första behandlingarna kommer du ångra att du sagt något som gjorde att du blev av med uppgifter som du egentligen ville ha. Blir du gravid kommer jobbet ändå lösa sig och du kommer ha fullt fokus på att vara lycklig över att du är gravid ändå. Jag hade rekommenderat att göra det som gynnar dig själv bäst både privat och jobbmässigt. Dock är inte inte alltid så lätt när man sitter där själv!

Svar: Jag följer dina rekommendationer! ;) Jag vet ju inte ännu hur mycket tid det kommer ta och hur mycket det påverkar, så jag väntar med att berätta!
Fertilitetsresa

jagvilljagkan
2013-01-01 @ 22:13:43
URL: http://jagvilljagkanjagvagar.wordpress.com

Nu är det här ett gammalt inlägg, men frågan är aktuell - den dyker ju upp för alla förr eller senare...

Jag skulle aldrig berätta för min chef. Först och främst för att det är mina privata angelägenheter! Och för det andra så finns det ju inga garantier att det funkar. Om jag hade anpassat mitt liv för en _eventuell_ graviditet så hade jag levt på paus i tre år nu. Först ska man bli gravid, sen ska ju graviditeten sitta kvar!

Så roligt att du har en bra kontakt med din chef :) Livet blir klart lättare då!

Svar: På något vis är deet ju alltid aktuellt? Tavk för din kommentar! :)
Fertilitetsresa




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

fertilitetsresa.blogg.se

Jag och min man var ofrivilligt barnlösa i flera år, jag har mycket lågt AMH-värde ( 0,2 ) . Vi lämnade hormonbehandlingar, missfall och misslyckade ivf:er . Genom äggdonationsbehandling i Finland fick vi sommaren 2014 våra älskade tvillingar!! Nu hoppas vi att en av snöflingorna i frysen ska ge oss ett syskon ♥ ♥ ♥

RSS 2.0