Vad jobbigt. Jag ville bara skriva och säga att jag hänger med dig och jag hoppas på det bästa. Jag vet hur det är att oroa sig för allt.
Jag googlade lite åt dig, och det kan faktiskt vara helt lugnt med ett svullet bröst. Jag hittade till exempel att det skulle kunna vara en infektion under huden - detta betyder att du har en liten spricka eller ett sår någonstans - och via detta så har lagret hud under det yttersta lagret drabbats av en inflammation.
Jag känner igen detta för att jag har haft det! Inte i ett bröst men dock i ett ben. Benet blev extremt svullet och det kliade och spände. Det hände under en flygtur och jag var säker på att jag hade en propp och skulle bli tvungen att amputera benet... Gick till läkarstationen på flygplatsen i Sydney - och doktorn upptäckte en under-hud-inflammation i benet som kom från ett sår jag hade på ena stortån. Detta kunde botas med pencillin.
Jag antar vad jag försöker säga är: försök att inte oroa dig för mycket. Det kan faktiskt vara vad som helst. MEN se till att pressa läkaren till du fått de svar du vill ha!
Ang. endokrinologen - jag gjorde IVF och jag vet många som gjort det UTAN att ha träffat en sådan. Med IVF vet de ofta hur de ska ta sig runt problem även om man inte har exakt svart på vitt vad det hormonella problemet är. Kort och gott, IVF har goda chanser att lyckas oavsett om du har en diagnos från en endokrinolig eller ej. OK?
Jag håller tummarna för dig.
Vad mycket jobbiga saker det blev för dig nu. Kan du inte ta ledigt några dagar och smälta allt och vila upp dig? Jag tycker man ska tänka på sig själv i första hand. Jobbet kan vänta.
Många styrkekramar
Åh. Förstår att det känns urjobbigt med så många osäkra faktorer framför dig! Men det kommer att ordna sig. En dag i taget bara. Mitt mantra: "Everything is going to be alright. Maybe not today, but eventually."
Det jag säger nu är precis vad jag själv måste försöka ta in. Är, precis som du, otroligt stressad över all plötslig och oplanerad frånvaro från jobbet som IVF medför. Jag som annars alltid är där och alltid är frisk. Självklart finns ingen backup utan är jag borta så får allt jag gör bli liggande. De senaste dagarna har jag dessutom varit förkyld...
Har du berättat för någon på ditt jobb vad du går igenom? Det kan kännas jättejobbigt att göra, men ändå kanske underlätta i längden. Jag har berättat för min chef. Lyckligtvis är hon stöttande och förstående kring att jag behöver prioritera detta nu.
Usch, stackare.. Det där lät som alldeles för mycket på samma gång! Det är lättare sagt än gjort att inte oroa sig, men google kan ibland vara en människas värsta fiende eftersom man får tillgång till information som skapar så mycket oro.. Vet mer än väl hur jobbigt det är med olika utredningar och hur påfrestande det är när man måste balansera jobb (eller studier) men dessa utredningar och all frånvaro som de innebär. Det finns ingen enkel lösning, och man tvingas bita i det sura äpplet och fortsätta kämpa på.
Jag håller med föregående talare om att hälsan går före jobbet. Och ivf går före jobbet. MEN, det är inte lätt att faktiskt helhjärtat ta hand om sig själv så mycket som man behöver. Det är jättesvårt!! en ständig kamp mellan samvetet och hjärtats innersta vilja.
Jag tycker att det är ett slående exempel när man har pratat med människor i livets slutskede- ingen människa ligger på dödsbädden och önskar att den hade jobbat mer.-nej istället önskar människan att den hade tagit vara på sig själv och på sin tid med nära och kära.
Vad jag menar är att i det stora hela, i livet, så är prestationerna på jobbet egentligen irrelevant. Ditt välmående är prio ett!
Hoppas du mår bättre snart! Skickar en massa kramar och omtanke!
Förstår att du har det skitjobbigt nu och att det kommer många tankar. Som M säger kanske det kan underlätta att du berättar för din chef att du genomgår IVF-behandling. Då kanske du lättare kan få förståelse för att du har både bra och dåliga dagar, och för att du behöver vara borta ibland.
Jag är själv utbildad beteendevetare och i krissituationer (yes, ofrivilligt barnlöshet räknas in här) kan det vara bra att prata med någon utomstående som en psykolog eller kurator. En eller ett par gånger kan räcka för att få hjälp att sortera tankarna. Vet inte om du redan har någon kontakt, annars kan din utredande läkare skriva en remiss.
Hoppas du känner dig lite bättre än när du skrev inlägget, jag håller tummarna för dig.
Jag förstår din frustration och sorg, man orkar inte med hur mycket som helst samtidigt. Det tar bara lite längre tid för vissa utav oss att nå vårt mål så än ska vi ju inte ge upp.
Jag förstår om du inte riktigt orkar tänka på att försöka igen, men du undrade lite om fertilitetsmonitorn. Stickorna kan man köpa på clearblue shop och det fungerar väldigt smidigt att beställa därifrån. Tyvärr så är dem väldigt dyra (ca 400kr för 20 stycket stickor), 20 stickor räcker i ca två omgångar.
Du ville ju även ha lite uppdateringar om min IVF, jag ska ju plocka ägg i morgon. Är ganska nervös faktiskt, inte för att det ska göra ont men att det kan visa sig att jag inte har några ägg eller att dem inte ser bra ut. Det känns som att det är så mycket som ska klaffa. Jag har inte ens frågat min man om inte han är nervös ifall han inte ska kunna "prestera", för tänk om han blir nervös bara för att jag frågar.
Jag berättar mer när det är över.
Kram
Stackare! Hoppas att det inte är något så du lugnt kan gå vidare med "bara" IVF.
Styrkekramar till dig!
Hoppas innerligt att det inte är ngt allvarligt. Skickar en styrkekram!
Fy fasen för varför allt ska gå emot en på samma gång. Hoppas att du hämtar andan och samlar kraft för att ge dessa onda motkrafter vad de tål. Vet hur det känns när flera problem hopar sig på samma gång.. Det tar bokstavligen andan ur en. Ta hand om dig. Bli ledsen och förbannad. Sen ger vi igen! Då ska "dom" få se vem de försökte sätta sig på!!
Hej..
Jobbigt det där med bröstet. Hoppas att de ordnar upp sig snart så att du har en sak mindre att tänka på.. Tänkte svara på dina frågor och gör de i din blogg.
Efter min Embry transfer eller va de heter så skulle jag ta ett piller som hette Lutinus och de skulle upp i "musen". Tog tre stycken om dagen och de är nåt som skall stärka en eventuell graviditet.
Och jag har ju gjort min Ivf i Finland, men haft en läkare här på hemma plan oxå, så han rekomenderade mig på hemma plan att ta dom pillerna till vecka 9.. Såå de gjorde jag..
Och KUB test är ett vi blev erbjudna (där jag bor) att göra. Och då fick jag lämna ett blodprov, ett urinprov och sen åkte jag till Åbo där dom gjorde ett ultraljud för att mäta nacken på bebisen (nåt mellanrum i nacken mäter dom).. Och med ultraljudet som såg bra ut och blodproverna konstaterade dom då att vårat barn inte hade nån större risk att få Downs Syndrom.
Så testet är till för att kolla om barnet har en ökad risk för att ha en "skada".
Lycka till nu med allt!
Kram
men oj, de lät inte alls så kul! hoppas att det inte är så farligt som du tänker, utan bara en körtel som är sväld el något... styrke kram!