Bättre sent än aldrig har jag nu suttit och läst igenom hela mappen som jag fick från Fertilitetscentrum (Carlanderska) - alla broschyrerna, från pärm till pärm. Inget nytt under solen för mig kan jag säga :)

 

Jag befinner mig nu i någon form av Ingemansland, ganska nollställd. Försöker alltjämnt komma på vad jag känner inför det här men jag vet inte? I huvudet har jag två nära händelseförlopp i mitt huvud, där jag ändå hoppas att något ska fungera: spontangraviditet eller lyckat ivf. Men ja, hoppfull är jag inte men jag hoppas. Förstår ni vad jag menar?

 

Största rädslan nu är att hormonerna inte leder till fler ägg. Andra oron är att vi bara får en äggblåsa men att den inte innehåller något ägg. Ingen mening att uppehålla tankarna på något sådant här som jag ändå inte kan påverka, jag vet, men det är lättare sagt än gjort.

 

Kom i obalans med maten idag, kom hem sent och vrålhungrig vilket resulterade i att jag åt för mycket på kvällen. Blir trött på mig själv :(  Men ja, gjort är gjort...