Nu har jag gått på Provera i tre dagar och igår kom första biverkningen - med besked! Jag vart sur och grinig och hade en allmän olustkänsla i hela kroppen :( Jag hade varit på gymmet (så jag bör ha varit fylld av endorfiner) och på väg till bilen på parkeringsplatsen kom det rätt som det var över mig: jag kände mig på dåligt humör! Jag reflekterade själv över att det var konstigt, jag hade ju ingen orsak att vara det? Ingen händelse som jag reagerat över?

 

Sedan är det så att sur det är jag nästan aldrig. Arg, irriterad, förbannad, ledsen javisst - men inte sur?!

 

Det tog ett tag innan jag kopplade ihop det med Proveran. Men alltså när jag har läst om det här med humörsvängningar under hormonbehandling vid IVF har jag tolkat det helt annorlunda! I mitt huvud trodde jag att jag typ skulle överreageagera och bli arg på min man för småsaker - att jag skulle skrika och gorma emelllanåt (och sedan be om ursäkt), men jag trodde inte att jag skulle vara sur utan anledning?

 

Ska jag var såhär till mitten av mars nu? Alltså Proveran är ju en kur på 10 dagar så den slipper jag snart, men nu på tisdag börjar jag med nässpray och ett par veckor efter det blir de ju injektioner. Det här känns helt mysko och orättvist för mig och min stackars man! Det hade ju varit lättare om jag blir extra arg för saker som faktiskt ha hänt än att jag bara allmänt går omkring och surar! Och det märkliga i det hela är att jag upplever inte att jag kan göra något för att påverka det? Jag kan inte bara "rycka upp mig", jag är sur - och så kommer jag att förbli! Verkar det som :(

 

Hur har ni andra det? Känner ni igen er? Vad kan man göra?

/undrar surpuppan