Precis som Fiffig skriver så är bloggen min största ventil. Det är där jag känner att jag får störst förståelse. Sen har jag ett enormt behov av att prata om det och jag gör det med mina nämsta, både på jobbet och hemma. Min sambo är tvärtemot, han berättar inte för någon. Bara man gör det som fungerar bäst fö en själv.
Vad duktig du har varit/är med dieten. Det är säkert den som påverkar mensen. Men visst blir man galen av att gå och vänta på något som man egentligen inte vill ha! Min kom idag och nu håller vi tummarna för att din också gör det snart!
Jag tror många av oss som genomgår IVF och allt före, under och efter det känner igen sig.
Jag gör verkilgen det! Efter mina två utomkveds i somras som resulterade i att jag inte längre kan få barn på naturligt sätt, så mailade jag alla mina kollegor hemma från soffan (inte alla på jobbet men dom på min avdelning som känner mig väl) och förklarade att jag inte längre kan få barn och att vi pratar om det när JAG vill och orkar.
Sen när jag kom tillbaka så valde jag att berätta i korta drag vad som hänt och efter det har frågorna minskat avsevärt. Visst kan det komma en fråga som "hur går det för er, väntar ni fortfarande?"... Och det kan jag oftast hantera. Dock har det hänt att jag stängt in mig på mitt rum när tårarna sprutar. Men det är inte ofta alls!
Mina vänner har fått samma villkor, jag berättar men när JAG vill. Dom tar inte upp frågan, det kommer oftast från mig....
Sedan har jag tre vänner som vet ALLT, när jag ska starta med sprutor och vilken behandling osv. Detta döljer jag för alla andra så länge, tills jag känner att jag vill berätta.
Och även om du skulle berätta och det sedan kommer frågor så är det okej att säga att vi tar detta en annan gång, jag vill inte prata om det just nu.
Förlåt för min lååånga kommentar =)
Kramar
URL: http://fiffig.bloggo.nu
Oj, så rörd jag blir! Men skönt att inte vara den ende. Jag har märkt att vissa kompisar som ännu inte har barn vågar jag knappt träffa längre, av rädsla för att de helt plötsligt ska outa en graviditet.
Jag tror man får söka upp sina små "ventiler" som man kan pysa ut sig lite hos. På jobbet har jag valt ut någon enstaka förstående kollega. Och hemma har jag min sambo och framförallt min blogg (så jag kan avlasta mannen lite).
Jag ser också jättemycket fram emot att ses!
Kram på dig!