Acceptans...

Tack alla ni som har hört av er via mail och kommenterat på bloggen, eller bara det att ni läser bloggen visar ju att ni bryr er! 700 visningar hade jag i måndags, många som vet vilket helvete vi har gått igenom de senaste dagarna, men få i verkliga livet...
 
Det känns så fruktansvärt och självklart orättvist! Ångesten gör sig påmind mest hela tiden. Det gör ont att andas.
 
Vi var beredda på dåligt resultat, men inte såhär dåligt - inga ägg alls?!! Jag trodde att det sämsta resultatet vi kunde var att det bara fanns ett ägg, som förra gången. Att det kunde gå ännu sämre fanns inte i min vildaste fantasi :(
 
Hon som gjorde vul sa direkt att "nu har ni verkligen gjort allt, nu finns det inget mer ni kan göra". HUR ska man kunna acceptera detta? Hur tar man detta som erfarenhet och går vidare? Till vad? Återigen fick jag läkarens kommentar att "vi har ju pratat om detta" och jag svär, det spelar ingen roll hur många gånger ni talar om för mig att jag har väldigt lågt amh-värde jag kommer ALDRIG ta in konsekvenserna av det!! Jag blir CHOCKAD varje gång!
 
Jag lipade och lipade, jag ville inte prata och jag sa det till dem också: jag vill bara gå härifrån. De försökte trösta och få mig att se äggdonation som vår möjlighet att bli gravida. De sa att efter hand kan jag (vi förhoppningsvis se ÄD som något positivt. Och absolut, jag fattar att det blir det men NU - NU är jag ledsen, NU har min värld återigen rasat, NU vill jag inte mer - NU vill jag bort ifrån!!!
 
Läkaren ringde mig igår, och sa helt rakt att "jag har inget postivt som jag kan säga dig, det låter hårt och det är tråkigt men så är det". Det finns inga behandlingar förutom äggdonation som de kan rekommendera. Och det är såå frustrerande att vi inte kan kämpa på något annat vis. Han är inte positiv till Prasteron (dhea), men läkarna på ivf-klinikerna (de privata tror jag) i de nordiska länderna ska träffas på ett stort symposium och diskutera just Prasteron. De ska träffas om en vecka och efter det ska han kontakta mig och berätta om han kan tänka sig att ordinera det till mig eller inte.
 
Jag förstår att äggdonation (liksom adoption etc.) är en process, men jag är inte där än. Hur skulle jag kunna vara det? På tre månader har mitt liv förändrats så mycket!! Innan dess hade jag inte en aning om att jag hade dåliga värden? På utredningen hade de ju inte hittat några fel?? Huuuuur ska jag kunna acceptera detta???
 
Så vad gör jag? Jag ringer kliniker, letar på nätet, funderar så att det surrar i huvudet på mig! Jag tar vissa beslut också, men jag vill att det ska landa lite mer i mig innan jag berättar för er. Men det gör jag nog snart, bara det att jag känner mig väldigt villrådig i alla beslut och icke-val just nu...
 
En stor tröst är dock ni - alla fina underbara bloggläsare ♥ ♥ ♥
M
2013-05-22 @ 15:46:09

Åh, det gör så ont att läsa om dina bittra erfarenheter - så hur ont måste det inte göra för dig?!

Jag hoppas att detta inte landar fel nu, men kom ihåg att du befinner dig i en kris. Du säger själv att du är chockad - och ja, chock är ju krisens första fas. Just därför så KOMMER du att gå vidare. Det känns inte så, men det kommer att hända, på ett eller annat sätt. Hoppas att du kan vila lite i det. Var snäll mot dig själv! KRAM.

Svar: Jo jag vet och jag förstår, det är en kris och det är en process. Men hur många gånger ska man förhålla sig till nya omständigheter? Hur många var har vi inte gjort som vi aldrig någonsin trodde att vi skulle behöva ta ställning till? Men ja, tankarna går fram och tillbaka, ibland kanjag känna liiite tillförsikt i en fråga, men det kommer och går... Tack för dina ord dock, jag vet att du har rätt, men jag har svårt att acceptera :s kram!
Fertilitetsresa

JZ79
2013-05-22 @ 16:11:33

Jag är så ledsen för din skull, såhär skulle det ju inte alls bli!!
Många kramar till dig vännen, jag finns här om du behöver mig på något vis. Va rädd om dig och mannen.

<3

Svar: Tack <3
Fertilitetsresa

Ullis
2013-05-22 @ 16:25:16

Åh, fina du! Jag vet såväl den där skräcken. Det här kan bara inte hända. Men det händer ändå. Fast man inte klarar av det. Det är så hemskt. Och jag förstår verkligen att du inte vill diskutera alternativ eller höra någon annan lägga fram dem. Allt måste få ta sin tid. DU måste få ta din tid. Att känna, tänka, reflektera och komma tillbaka till dig själv. För att få den här typen av besked är som en form av utomkroppslig upplevelse. Man försvinner iväg från sig själv på något sätt. Det blir för jobbigt, gör för ont. Det går bara inte att ta in eller hantera. Ta först och främst hand om dig själv nu och er. Inget annat är faktiskt viktigt.

En riktigt varm kram til dig!!

Svar: Åh du skrev ALLT jag känner!! Det var skönt att läsa när någon satt ord på mina känslor - tack :) Kramar tillbaka till dig!
Fertilitetsresa

Elin
2013-05-22 @ 16:39:23
URL: http://Endromomfamilj.wordpress.com

Jag hoppas verkligen ni hittar en lösning!!! Hoppas verkligen för eran skull!!
Blev jätte ledsen när jag hörde hur det gått för er <3
Håller alla tummar o tår för att en lösning ska komma!
Kramar i mängder!

Svar: Tack snälla du!! Dina kramar värmer <3
Fertilitetsresa

Hönsamaja
2013-05-22 @ 16:43:42
URL: http://honsamaja.blogspot.se

Fina söta du....
Jag blir så lessen när jag läser det här.
Vi har också varit där.
Vi tvingades också att inse, att vi aldrig kommer bli biologiska föräldrar. Vi är/var för gamla för ÄD. Det var inte ens ett alterntiv för oss.

Alla som skulle ge oss råd, sa att vi kunde adoptera. NEJ. Vi är för gamla, och så har jag haft cancer, det är inte ens nån idé att vi försöker, har vi fått höra.

Vi gick hos en kurator i ett år, ungefär. Jag måste ändå säga, att jag tyckte det hjälpte. Inte första veckan, men på det långa hela....

För vår del gällde det att hitta nåt annat meningsfullt. Vi har inte hittat det. Inte ens att skaffa hund.... :)

Men, om 1,5 vecka kommer två små flickor till oss, placerade hos oss, som i ett familjehem. Kan vi inte få egna barn att ta hand om, tycker vi NU att vi kan hjälpa till och ta hand om andra barn, som behöver oss. Men det har INTE varit ett självklart beslut. För mig var det riktigt riktigt svårt. Det tog tid innan jag kunde acceptera det.

Jag vet inte hur ni kommer göra. Men, ni är inte ensamma, även om det känns så ibland....

Många, många varma kramar till er!! Ta hand om varandra!!

Svar: TACK! Det är skönt att höra om er, och er historia. Jag förstår att det finns olika vägar, svårast är bara att välja och samtidigt se andra vägasr stängas utan att fått möjligheten att välja dem... Vi har funderat på familjehem och jag är väldigt positiv till det. Kanske ligger det i vår framtid? Återigen: tack! Och varmt lycka till! Kramar
Fertilitetsresa

Emilie
2013-05-22 @ 17:32:28

Tänker på dej!

Svar: Tack! Jag tänker mycket på dig. Jag håller på och kolla upp möjligheter som vi diskuterat per mail, väntar svar.. Förhoppningsvis återkommer jag till dig! Kramar
Fertilitetsresa

Obskan
2013-05-22 @ 17:39:28
URL: http://onskanomattbligravid.blogg.se

Kram ❤

Svar: Tack!
Fertilitetsresa

Jessica
2013-05-22 @ 19:15:43

Fy så jobbigt för er! Jag förstår att det är en chock, speciellt som ingen sagt nåt om AMH-värdet under utredningen. Jag hoppas för er, att ni ska få ert barn på ett eller annat sätt. Kram

Svar: Tack Jessica, det känns skönt att höra dig "säga" det :) Kram
Fertilitetsresa

ZtorZillen
2013-05-22 @ 21:46:48
URL: http://ztorzillen.blogg.se

*bamsekram* tänker på er!

Svar: TACK!!
Fertilitetsresa

E
2013-05-23 @ 10:22:32

<3
Vill bara ge dig en stor kram. Blåsa bort det onda. Fy för att vara där du är just nu. Det gör ont inuti att höra. Jag skickar dig Massa Kärlek!

Svar: Tack snälla du för dina ord, de värmer och jag uppskattar dem väldigt mycket! Kram
Fertilitetsresa

Mary
2013-05-23 @ 13:15:28
URL: http://saintmaryslog.wordpress.com

Läste nu och ser ju att det var långt ifrån en acceptans du menade. Och jag förstår det för jag kan själv inte i min vildaste mardröm föreställa mig vad dessa besked innebär eller gör med en. Det är klart att du vill bort från allt nu, men med tanke på det sista du skriver så märker jag ju vilken kämpaglöd som finns kvar i dig och så länge du har den kommer du kämpa för rätt sak att få ett barn. Vad det innebär i framtiden kan bara du och din man bestämma, när ni är redo för det. KRAM!

Svar: Jag pendlar hårt mellan "bit ihop" och "bryt ihop" och det tär på energin vill jag lova.. Men vi har ju få val. Bäst att ta vara på de vi har? Tror jag.. Men ja, just nu känns det inte som om jag vet någonting? TACK för ditt fina stöd <3 Kram
Fertilitetsresa

Fiffig
2013-05-23 @ 18:53:55
URL: http://fiffig.bloggo.nu

Jag skickar många varma kramar till dig! Det är ju inte riktigt mänskligt alla motgångar du har fått ta under den här våren.

Jag tänker på dig ofta och hoppas så innerligt att din målbild med bebisen i famnen fortfarande kan bli verklig.

Kraaaaam!!

Svar: Ja tänk vad livet kan förändras ändå? Jaag kunde aldrig tänk mig att jag skulle vara här nu? Visst motgångar drabbar alla, men tänk om jag ändå kunde sia om framtiden och veta hur mycket mer jag måste orka med och om min målbild överhuvudtget KAN bli verklig??! Jag vet inte :( Tacksam för ditt stöd - kram!
Fertilitetsresa




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

fertilitetsresa.blogg.se

Jag och min man var ofrivilligt barnlösa i flera år, jag har mycket lågt AMH-värde ( 0,2 ) . Vi lämnade hormonbehandlingar, missfall och misslyckade ivf:er . Genom äggdonationsbehandling i Finland fick vi sommaren 2014 våra älskade tvillingar!! Nu hoppas vi att en av snöflingorna i frysen ska ge oss ett syskon ♥ ♥ ♥

RSS 2.0