Idag har jag varit hos barnmorskan för att ta cellprov. Att gå till gynekologen har tidigare inte varit något som jag har tyckt varit något särskilt. Okej inte helt bekväm men jag har inte tyckt att det har varit jobbigt en utlämnande position men ett nödvändigt ont som har funkat bra ändå. 

 

Men nu märker jag hur skadad jag har blivit av hela ofrivilligt-barnlös-grejen. Allt som har med sex eller mitt underliv har fått helt andra betydelser. Allt handlar om reproduktion: om livmoder, äggstockar, äggledare, slemhinnor, menscykler och typ allt annat bara det är långt ifrån det romantiska lyckliga skimret...

 

Idag låg jag och tittade i taket, pratade om något ovidkommande med barnmorskan, och önskade mig långt långt bort. Till en tid då jag var olyckligt ovetande om hur svårt "and they lived happily ever after" skulle bli utan barn :(