Tänk om jag aldrig blir lycklig igen?

Inledningsvis vill jag förtydliga att detta INTE är ett inlägg för att få medlidande eller liknande. Detta är mina allvarliga funderingar som jag här får ner på pränt.
 
Under såå lång tid nu har jag känt att hela livet står på paus. Jag längtar så det värker i att få bli gravid. Hela tiden tänker jag att om/när detta sker DÅ ska jag bli glad, DÅ ska jag leva - för DÅ har jag så mycket att se fram emot! Tänk om det aldrig blir så?
 
Det är en stor risk att jag aldrig kommer bli gravid, att jag aldrig kommer få barn, att jag aldrig kommer bli mamma, stor risk att det blir verklighet. Det orkar jag inte ens gå in på nu. Jag tänker faktiskt åt andra hållet i detta: tänk om jag har varit ledsen så länge nu så att jag inte förmår mig att känna positiva känslor - alltså innerligt, ända in i själen - igen? Fastän jag blir gravid, fastän jag får barn, fastän att min högsta önska att bli mamma slår in - tänk om jag aldrig blir lycklig igen?
 
Det känns som om det var så länge sedan jag verkligen uppskattade något, njöt av livet eller åtminstonde en kort stund av det. Det är en "underbar höstdag" idag, men jag sitter inne. Känns bara onödigt att gå ut och inte känna att jag kan uppskatta det. Utåt ger jag sken av att allt är bra, det har jag gjort i flera år nu. Men inombods känns det som om jag dör lite för var dag, eller åtminsotnde att själen sakta men säkert förtvinar. Det funkar liksom inte att "rycka upp sig". De senaste två åren har jag börjat isolera mig, i den omfattning att jag inte gör så många spontana saker längre och många gånger tackar nej till roliga saker. Begraver mig hellre med jobb än att göra "roliga saker" som jag inte längre uppskattar.
 
Så jag håller in pausknappen på mitt liv och tänker att allt ska bli så annorlunda om jag blir gravid. Men blir det det? Tänk om det inte blir det? Jag har många om i mitt huvud...
 
Detta är mina tankar, mina rädslor. Och mitt pausliv.
C
2013-10-12 @ 21:20:32
URL: http://spyor.blogg.se

Det känns kanske inte så i detta nu men jag vet att du någon gång kommer få känna dig lycklig igen oavsett om du blir gravid eller inte. Kram

JZ79
2013-10-12 @ 21:54:31

Jag känner igen dessa tankar, alltför väl...
Tänker att vi måste sluta pausa vårt liv, börja leva igen och hitta ett sätt att vara lyckliga och må bra utan barn...och sen hoppas att vi inte kommer vara barnlösa för alltid. Svåra känslor och så många tankar....
KRAM <3

J
2013-10-12 @ 21:57:14

Å finaste fina, jag önskar så att du kan få trycka på Play igen och bara vara så härlig, glad och lycklig som bara du kan vara! Kramar

Ebba
2013-10-13 @ 01:24:38
URL: http://ebbaspotatisar.wordpress.com

Å kära du, jag förstår så väl vad du menar. Det är en sorg vi lever i.
Jag läste någonstans att ofrivillig barnlöshet är extra besvärligt ur psykologisk synvinkel, för det är ingen avslutad sorg. Om någon dör, måste man förhålla sig till det och gå vidare. Men vi kan inte "gå vidare" så länge det finns en möjlighet att nästa behandling lyckas. Så vi lever i en utdragen sorg, mellan hopp och förtvivlan.
Kan man bli lycklig igen? Jo, jag tror faktiskt det. När den utdragna väntan är över, när man har sitt barn eller har insett att alla chanser är förbi, då tror jag att man kan gå vidare till ett annat sorts liv. Men jag tror inte att ett barn skulle göra mig fullständigt lycklig. Livet skulle fortfarande innehålla smutsiga strumpor och mögel i källaren och rotfyllningar. Samt koliknätter och dagiskräksjuka. Men det skulle bli ett liv med en annan mening.
Jag önskar att jag kunde ge dig något gott råd, men det kan jag inte. Jag vet inte hur det är att leva ditt liv. Hittills har i alla fall jag lyckats gå tillbaka till något slags normaltillstånd mellan behandlingarna, då jag kan skratta och umgås med människor och sätta barnlängtan på paus, i stället för resten av livet. Jag hoppas att du kan hitta dit, på något sätt. Jag hoppas att jag kan hitta tillbaka dit, om den här ruvningen misslyckas.
Allt gott till dig!

Fiffig
2013-10-13 @ 06:48:03
URL: http://fiffig.bloggo.nu

Åh fina du! Dina ord påminner så mycket om mina egna tankar för ganska precis ett år sen. Nu hade jag iofs inte mött så många motgångar, men känslan av att aldrig kunna känna sig riktigt lycklig, och rädslan för att det aldrig skulle ordna sig, den känns så väl igen.

På andra sidan plusset är jag kanske heller inte så lycklig som jag borde vara. Oron att något ska gå fel tar ännu mycket tid från glädjen. Senast igår storgrät jag över att jag nojar bort min graviditet och att jag inte är "lycklig nog". Det tar väl helt enkelt tid att komma över de här åren.

Jag hoppas så innerligt på era kommande behandlingar. Och önskar att lite glädje snart sipprar in i ditt liv.

Idag ska du få en redig kram irl!

sindyrella 1983
2013-10-13 @ 09:14:15

Kära du. .. jag tror att vo som går igenom liknande saker förstår hur du tänker och känner. Jag får lite andnöd om jag tänker så.
Jag blir ledsen när jag läser att du mår så dåligt, men tycker inte det är konstigt. Det tar väldigt lång tid att bearbeta en livssorg, vilket detta verkligen är.

Kämpa på!
Kram

Svar: Tack <3
Fertilitetsresa

Plockigt
2013-10-14 @ 07:25:46
URL: http://plockigt.wordpress.com

Tänker likadant som du beskriver... Förhoppningsvis blir det inte så.
Kram! <3

Nina Ö
2013-10-14 @ 10:44:39

Jag förstår också dina tankar och känner igen mig. Jag har inte läst din blogg så länge eller regelbundet så jag vet inte om du redan går till någon, en kurator eller psykolog. Det är ett långdraget trauma du går igenom. Det är inte alls omöjligt att när du väl har ditt barn i dina armar så känner du inte alls den här omedelbara lyckan som du har hoppats ska infinna sig. Det är då viktigt att du är beredd på det och att det inte betyder att du aldrig kommer att bli lycklig igen. Jag skulle verkligen rekommendera att du hittar någon bra att parata med, någon du litar på och känner att du kan erkänna dina innersta mörka monster för. Både för att bearbeta den sorg och oro du lever med idag och för att hitta vägen vidare i framtiden.

Jag önskar dig all lycka till och hoppas att du både får ditt efterlängtade barn och din lycka åter.
Kram!

Svar: Jag har gått hos en vid fertilitetsmottagningen på Sahlgrenska. Tycker jättemycket om henne, men jag har inga besök kvar. Visst hon skulle kunna låta mig gå några gånger till, men inte att jag går regelbundet ett tag och det är nog egentligen det jag skulle behöva. Men jag orkar inte börja om igen med någon ny om du förstår vad jag menar? Tack för dina lyckönskningar! Kramar
Fertilitetsresa




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

fertilitetsresa.blogg.se

Jag och min man var ofrivilligt barnlösa i flera år, jag har mycket lågt AMH-värde ( 0,2 ) . Vi lämnade hormonbehandlingar, missfall och misslyckade ivf:er . Genom äggdonationsbehandling i Finland fick vi sommaren 2014 våra älskade tvillingar!! Nu hoppas vi att en av snöflingorna i frysen ska ge oss ett syskon ♥ ♥ ♥

RSS 2.0