Vill bara göra ett förtydligande ang föregående inlägg med att Prinsessan Madeleine väntar barn. (Fastän jag tror att de flesta av er förstår detta såå väl :) )

 

Avundsjukan handlar om mig. Inte prinsessan, eller min arbetskamrat, eller hon som jag gick förbi på torget häromdagen. Att se eller höra om någon som är gravid eller har fått barn gör mig så innerligt ledsen. Så ledsen så att jag kan inte förmå mig att glädjas för den som välsignats. I huvudet kan jag det, absolut. Men inte i hjärtat. Och det är jobbigt att känna så, att inte kunna vara glad för en vän, släkting, arbetskamrat, granne eller vem det nu är som är gravid. Jag känner mig hemsk.

 

Jag fick någon kommentar på förra inlägget om att vi vet inte om Prinsessparet har kämpat för att bli gravida, eller att vi inte vet hur mycket Madeleine har önskat och längtat efter ett barn. Och det är just därför jag gör detta förtydligandet. Det handlar inte om henne - det handlar om MIG! Det är mina känslor! När jag ser en gravid kvinna på stan har jag ingen aaaaaning om hon så har kämpat i 10 år, fått 5 missfall, 4 misslyckade ivf:er etc. Och det spelar ingen roll - för det handlar om MIG. När jag ser en gravid (eller hör om det) sköljer känslorna över mig: avundsjuka, sorg, hopplöshet, frustration - You name it , I´ve got them!!

 

Om det är någon jag vet som har kämpat att bli gravid är det klart att jag förstår det mycket mer och "accepterar" det mycket lättare. Men vi snackar fortfarande i huvudet, inte i hjärtat. Jag missunnar inte er underbara gravida människor er lycka, inte på något vis, men jag kan inte tvinga mig själv att glädjas. Även om jag önskar det.

 

När JAG blir gravid (för det hoppas jag fortfarande på) får jag glädjas i efterskott för alla er som är gravida! För nu förmår jag det inte.