Ssschy... Jag försöker lyssna till magkänslan :)

Jaa mina vänner... Det har varit tuffa dagar.... :(
 
Jag vet egentligen inte vad som hände? När jag för en vecka sedan via mailen fick beskedet att vi kan börja vår äggdonationsbehandling blev jag glad, kände förväntan och såg fram emot det. På måndag morgon frågade jag om de hittat en donator till mig? De svarade att de hade en donator och berättade hur väl de stämde överens med våra önskemål (vid första besöket fick man önska fyra saker: hud-, hår-, och ögonfärg samt längd). Vi valde att hon ska vara så lik mig som möjligt. Den donator vi fått stämde på två av önskemålen: hud- och ögonfärg. Min första reaktion var att jag blev besviken ;(
 
Det var INTE en reaktion jag var beredd på - inte alls?! Jag tror jag fick lite panik/kalla fötter?! Det gick lite för snabbt, jag var inte beredd. Jag fattade inte ens var jag var besviken på? Vad är viktigt? Tänk att det ska vara svåra frågor? Jag gick all in på existensiella frågor och allt svindlade...

 Jag var varken då, eller är nu, orolig det minsta för att jag inte kommer älska barnet. Jag känner oerhört starkt för att jag kommer vara 100 % nöjd i slutändan. Jag är helt övertygad om att jag kommer känna att vi har vårt barn i vår famn när den dagen kommer. DÅ kommer jag inte ångra eller vilja ändra på något. Min reaktion handlar om något helt annat, men det är svårt att sätta fingret på det? På något vis är vi inne och pillar i vårt öde. Är det ödet att vi ska ha denna donatorn? Eller är ödet att vi ska vänta och försöka hitta en annan donator??

Jag blev så ledsen på min egen reaktion - jag hade önskat att jag hade hoppat högt av glädje och istället blev jag besviken. Det var inte så jag tänkt eller fantiserat kring detta :( Men jag inser väl att det är en del i processen, det är att ta in och acceptera allt i små små steg och portioner.

Ett barn, jag vill ha ett barn. Men jag vill också att barnet ska veta att jag ville ha just DET barnet och inte bara "ett barn". Förstår ni vad jag menar? Usch, svårt att förklara.
 
Jag tror absolut som ni säger att jag måste lita på min magkänsla. Så det är den jag försöker hitta nu... Men det är svårt att lyssna till den känslan när huuvdet ekar av en mängd frågor :(
 
I måndags när allt snurrade i huvudet ringde jag en vän och åkte till henne och pratade en stund, det var bra. Igår pratade jag med min psykolog, det kändes jätteskönt (berättar om det i nästa inlägg, detta är redan alltör långt) och imorgon ska jag träffa ett gäng tjejer som går igenom samma sak som mig och åh vad jag ser fram emot det!!
 
Såhär i efterhand tror jag att det handlade om att jag gick flera steg tillbaka i min process. Att tacka ja till donatorn gör det så uppenbart att jag inte kommer att bli mamma till ett genetiskt barn. Den drömmen kommer aldrig bli sann. Och fastän jag borde acceptera det så sörjer jag det. En sorg så stor och så omfattande och så levande så att det gör fruktansvärt ont. Jag fattar fortfarande inte hur jag hamnade här? Hur blev livet så svårt? Och jag är så ofantligt trött på all denna ledsamhet och innerliga sorg. Ddet känns som om mitt hjärta håller på att skrumpna ihop
onskan
2013-09-21 @ 12:57:42
URL: http://onskanomattbligravid.blogg.se

Tusen tack! :D Förstår att det här är jätte svårt.. <3

Svar: <3
Fertilitetsresa

Fiffig
2013-09-21 @ 13:55:45
URL: http://fiffig.bloggo.nu

Åh, fina du! Har inga goda tips eller råd att ge, bara min omtanke. Måste du bestämma dig så snabbt då? Hoppas du får ett svar snart från magen.

Kram!

Svar: Jag ska träffa några tjejer imorgon hoppas att det ska kännas bättre. Men jag tror jag har bestämt mig. På måndag morgon ska jag ha lämnat svar. Och jag är väl iaf 80% säker nu... kram!
Fertilitetsresa

K
2013-09-21 @ 14:31:34
URL: http://motettliv.blogg.se

Kan heller inte ge något annat råd som gör ditt beslut lättare att fatta. Vill bara säger att jag tänker så på er och hoppas att vad du/ni än beslutar er för att göra som kommer magen att säga att det är rätt beslut.
Kram!

Svar: Tack. Det känns skönt att höra! Kram
Fertilitetsresa

karin
2013-09-21 @ 15:28:33
URL: http://villbli3.bloggplatsen.se

Skickar omtanke och kram åt ditt håll!

Svar: Tack snälla du :) Kram
Fertilitetsresa

sindyrella1983
2013-09-21 @ 16:23:36

Så klart det är en stor sorg och det kanske är därför du tvekar? För att du behöver sörja mer innan ni tar nästa steg... självklart hoppas man på att hoppa högt av glädje när man får det beskedet, men om man inte är där än så tror jag inte att det går. Du kommer hoppa av glädje när du är redo att hoppa!
Det går som vanligt för oss. Vi väntar, eventuellt blir det sprutstart nästa vecka,men med vår tur så drdröjer det säkert. Vågar inte hoppas, jag blir så ledsen och besviken om det inte blir något.
Hoppas ni har en mysig helg!
Kram

Svar: Nej det är nog så, man hoppar av glädje när man VET att glädje väntar. Det vet jag inte, inte än i alla fall... Jag hoppas för er!! Kramar
Fertilitetsresa

C
2013-09-21 @ 20:49:06
URL: http://spyor.blogg.se

Önskar jag kunde finna de rätta orden.. Ni kommer göra det som känns bäst för er och det är vad som betyder något. Kramar!

Svar: DET var bra ord - och du har så rätt! Hoppas jag :) Kram
Fertilitetsresa

Dina
2013-09-21 @ 22:22:27
URL: http://dinasthlm.blogspot.com

Hej!

Du frågade hur lång tid processen har tagit för mig.

IVF nr 2 misslyckades i mitten av augusti så ungefär en månad.

Jag känner att det har varit ett snabbt beslut men jag har ingen tid att vänta. Det är mycket väntande i denna process. Kör jag igång nu så i januari kan jag få ett embryo insatt. Jag måste dock vänta tills jag är helt frisk efter min IVF och därför blir insättningen i januari. Men det är i november som jag startar upp allt med mediciner.

Jag tänker att jag får ta min lediga till att fundera på denna väg. På tunnelbanan eller annan ledig tid.

Jag har frågat nu familj och vänner om hur de tycker donatorerna ska se ut. Eftersom ingen kommer att likna mig så kan jag fritt välja. Det känns som att jag designar mitt kommande barn vilket känns konstigt.

Men som du skriver så får jag tro på att det är meningen att mitt barn ska komma till mig på detta sätt.


Svar: Ja någonstans finns det förhoppningsvis en mening... Kram och lycka till önskar jag dig! Som det ser ut nu så ligger du två månader efter mig :) Kram!
Fertilitetsresa

Langtarefterbarn
2013-09-21 @ 22:32:49
URL: http://langtarefterbarn.wordpress.com

Jag förstår att det är ett tufft beslut. Skönt att du ska träffa några tjejer och få prata lite om det. Hoppas det känns bättre efteråt. Kraam

Svar: Ja det var gott för själen :) Kramar i massor tillbaka!!
Fertilitetsresa

M.A
2013-09-22 @ 07:04:31

Så kände jag oxå litegrann. Både när det väl var dags för den 1a ivf:en o senare för ÄD:n. För mig hade det nog att göra m massa grejer, bl.a. den att man väntat o längtat men det är en skräckblandad längtan - tänk om ivf inte funkar?????! Det är ju sista utvägen! ( o sen samma känsla med ÄD). Fram till behandling hade man hoppet att hålla i. Liksom, men snart ska vi göra ivf...då kommer det ju funka!! Klart det då är läskigt att väl göra det. Man har levt för det där hoppet. Sen "måste" man testa o kanske går det inte, då är hoppet borts o vad har man då kvar? Alltså så kände jag iaf. På ett sätt är ju ovisshet skönt... så jag var ivrig på att börja men ville på ett plan alltid förhala det ändå. Tycker det är rätt mänskligt att känna så. Med äd:n var det ännu starkare än med ivf. Och då var det nog oxå lite att jag inte var helt redo. Liksom ok jaha det blir ALDRIG några genetiska barn??!! Det är svårt att ta in!! MEN - jag hsr kört på att blunda o hoppa. Bara göra det. Tänkt att jag får ignorera känslan. Och jag är glad för det för blev gravid på 1a ÄDn. Täbk om jag väntat, då kanske jag i te legat här med en mage?? Det vet jag ju absolut inte, men är ju ändå så oerhört glad över hur det blev. Kanske onte alls är rätt för dig att bara köra på som jag gjorde, kan bara berätta hur det var för mig. Men vnta gör man fullt tillräckligt om man har fertilitets-issues...

Svar: Sitter här och nickar instämmande... :) Jag förstår vad du säger. Och det är ett velande fra och tillbaka, toppar och djupa dalar och så denna ständiga ovisshet. När blev livet så svårt? Och när blir det åter gott igen? Det återstår att se... Lycka till önskar jag dig! Kram
Fertilitetsresa

Jakteneftertotallycka
2013-09-22 @ 09:37:51
URL: http://jakteneftertotallycka.blogspot.se/

Hej kära du!
Ville bara kolla att du fått mitt mail om idag? Tyvärr mår jag ju för dåligt för att komma, men hoppas att det ändå blir mysigt för er.
Kram!!

Svar: Jag svarade dig på mailen som du vet :) Hoppas du mår bättre nu? Kommer du med på nästa träff?? Vore så roligt att få träffa dig!! Kram
Fertilitetsresa




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

fertilitetsresa.blogg.se

Jag och min man var ofrivilligt barnlösa i flera år, jag har mycket lågt AMH-värde ( 0,2 ) . Vi lämnade hormonbehandlingar, missfall och misslyckade ivf:er . Genom äggdonationsbehandling i Finland fick vi sommaren 2014 våra älskade tvillingar!! Nu hoppas vi att en av snöflingorna i frysen ska ge oss ett syskon ♥ ♥ ♥

RSS 2.0