Tankens (egna) kraft

9kommentarer

Nyheten har väl nått alla, och in synnerhet registrerats av ofrivilligt barnlösa, att prinsessan Madeleine är gravid igen?
 
 
Ja man kan väl lugnt säga att de inte har några problem med fertiliteten?
 
Vad roligt! sa min man när vi hörde det på nyheterna. Och jag blir så besviken och ledsen på mig själv för att jag INTE tycker det är roligt. Jag gläds inte alls med dem? När jag var ofrivilligt barnlös och kämpade för att bli gravid kunde jag inte glädjas med dem som blev gravida. Jo med huvudet kunde jag det, men inte med hjärtat. Det var lite lite lättare om jag visste att de som var gravida hade kämpat för det. Då kunde jag i alla fall var lite glad en liten pyttestund för dem. Sedan tyckte jag oerhört mycket mer synd om mig själv, tyckte livet var fruktansvärt orättvis och förbannade vår otur och undrade varför vi straffades och inte kunde välsignas och få barn??
 
Tar det aldrig slut? Nu har jag ju två underbara barn - den största lyckan i livet har jag fått!! Ändå kan jag inte glädjas med prinsessparet? Varför? Antagligen för att åren som ofrivilligt barnlös gjorde stora själsliga sår, som fortfarande är öppna, de har läkt ute i sårkanten med de står fortfarande och blöder. Det är min bästa liknelse. Och det gör mig ledsen. Återigen vill jag snabba på processen med hur jag VILL tänka! Jag VILL glädjas med alla som får barn, ända in i hjärtat och verkligen LYCKÖNSKA dem med hela mitt hjärta uppriktigt!
 
Ofrivillig barnlöshet är ett rent helvete. Ett helvete jag faktiskt har lämnat i praktiken och teorin. Men i själen är jag en mamma till världens finaste tvillingar som fortfarande läker från min tid som ofrivilligt barnlös och alla skador jag fick på min resa. Kanske står såren öppna för kroppen och själen vet att vi önskar syskon? Då blir det en ny resa. Förhoppningsvis en kortare resa men med samma slutdestination
Gravid, Ofrivillig barnlöshet, Prinsessan Madeleine, barn genom äggdonation, bloggar om ofrivillig barnlöshet, bloggar om äggdonation, gravid genom äggdonation, ofrivillig barnlöshet, ofrivilligt barnlös, ofrivilligt barnlösa, syskon, syskonförsök, tvillingar,

9 kommentarer

Anonym

22 Dec 2014 14:14

Jag känner igen mig i precis allt du skrivit. Är lycklig att jag har ett barn, men ändå dessa tankar... God Jul

Svar: Tack för din kommentar. Känner för dig! God fortsättning på det nya året :) Kram
Fertilitetsresa

tanniz

22 Dec 2014 16:03

Håller med dig, förstår dig och känner precis samma sak. Att det ska vara så svårt att bli glad för andra. Även fast jag har min underbara dotter och inte vill ha syskon än. En gång ofrivilligt barnlös, alltid ofrivilligt barnlös :(

kramar till oss

Svar: Ja men måste det vara så? Undrar jag... Kramar tillbaka!!
Fertilitetsresa

R

22 Dec 2014 16:47

En klok kompis sa en väldigt bra sak till mig som jag tänker på när dessa känslor kommer upp. Även fast man till slut blivit gravid/fått sitt/sina barn så är det ju inte som att allt jobbigt som hänt försvunnit, det finns ju kvar, även om man lyckats komma ut på andra sidan. Det är väl rätt allmänt accepterat att många som haft allvarliga sjukdomar och blivit friskförklarade kan må dåligt efteråt, tyvärr verkar inte ofrivilligt barnlösa räknas hit riktigt av "andra" (trots att barnen är enligt de själva meningen med deras liv).

Jag försöker att välja att se det som en jobbig sjukdomsperiod och att jag ibland blir ledsen när detaljer påminner mig om den och det faktum att jag faktiskt inte blivit frisk, bara fått en behandling som lyckats lösa problemet. Jag tror att den oförstående omgivningen faktisk gjorde den här perioden i mitt liv betydligt värre än vad som redan var.

Svar: Åh vad klokt du skriver! Tack för dina ord!! Kramar
Fertilitetsresa

Jakteneftertotallycka

22 Dec 2014 18:27

<3 Förstår!! Skäms inte för dina känslor, det är precis som du säger sår som nog aldrig läker helt och hållet. Så stora trauman finns alltid kvar, och även om det inte alltid finns med i det medvetna så finns det nog i det undermedvetna.
Det som R skrev var väldigt fint tycker jag.
Tänker på dig!
Kram och god jul

Svar: Tack fina DU, känns skönt att läsa det du skriver och att veta att Du m.fl. förstår mina (förbjudna) tankar! Kram och Gott Nytt År!!
Fertilitetsresa

Liv

22 Dec 2014 20:44

Tack för din öppenhet och ärlighet! Den gör att jag vågar vara mer öppen och ärlig mot mig själv.

Svar: GOtt Nytt år önskar jag Dig! Kram
Fertilitetsresa

C

22 Dec 2014 22:06

Tror att de flesta känner igen sig i din text. Visst fortsätter graviditetsbesked att komma som slag i ansiktet. Sedan har jag svårt att glädjas fullt ut med detta par eftersom jag starkt misstänker att storasyster Victoria inte alls är lika fertil och jag tror att detta kom som en hemsk käftsmäll för deras familj.

Crosan76

26 Dec 2014 08:18

Åhhh vad skönt att du "erkänner" det. Jobbigt men skönt att känna att man inte är ensam med dessa tankar som ibland kan kännas lite förbjudna. Känner exakt igen det du skriver! Både känslorna innan man fick barnen och nu efter. Jag trodde nog att allt skulle "gå över". Iaf lite. Men nej, det är precis som du beskriver, ett öppet sår fortfarande även om man samtidigt är världens lyckligaste med sina små guldklimpar.❤️ Svårt att hantera ibland tycker jag.

Svar: Ja, fast det är ju en livskris. Det kanske är det vi (och helst alla andra med) måste inse? Det skakar man inte av sig bara för att man är lycklig här och nu. Erfarenheterna har bitit sig kvar och jag vet inte hur man tar sig igenom det när man inte ens vill tänka på det? :( Kram!
Fertilitetsresa

Ebba

29 Dec 2014 17:20

Å, jag förstår precis! Och som C skriver här ovan: Stackars, stackars Victoria. Här är slarviga rökande lillasyster en riktig frögurka och hon själv, som faktiskt har en förväntan på sig att föda många barn för tronföljdens säkrande, verkar inte kunna få ett syskon till Estelle.

Svar: Ja tänk så olika det kan vara? Jag kan inte annat än undra om man inser till fullo hur välsignad man är och vilket mirakel det är att det blir barn om man inte har fått kämpa (lite extra)?
Fertilitetsresa

Anonym

26 Apr 2015 07:20

Nu var det länge sedan du skrev det här inlägget, men jag snubblade in på din blogg och fastnade så för just det här inlägget. Du tar upp något som jag själv upplevt och inte riktigt förstår mig på, blev så glad över att läsa att det inte bara är jag som tänker och känner så här!

Är just nu gravid i v 30 (imorgon) efter en rad inseminationer och två ivf:er med hjälp av spermiedonation. Det har varit en lång och skakig och fruktansvärt jobbig resa hit. Trodde inte jag skulle fortsätta känna mig bitter och få ett hugg i hjärtat varje gång någon lyckas bli gravid på vanligt sätt, men jodå... Men det är kanske så här det får vara helt enkelt, en gång ofrivilligt barnlös, alltid ofrivilligt barnlös längst inne i hjärtat. Stor kram och grattis till tvillingarna! <3

Svar: Tack för din kommentar :) Stort lycka till med graviditeten, förlossningen och föräldraskapet!! Kramar
Fertilitetsresa

Kommentera

Publiceras ej