Idag pratade jag med två kollegor som är ca 24-27 år. De hade en del frågor om min graviditet och pratade rent allmänt om hur de tänker kring barnaalstrande (som så vitt jag förstod inte alls är aktuellt för dem de närmaste åren). Och oj vad tydlig deras naivitet var! Och jag kunde känna igen deras tankar från när jag själv var runt 25-års åldern. Tänk att få vara så naiv och hoppfull igen! Tänk att inte behöva gå igenom det vi har gjort och vara så smärtsamt medveten om hur svårt det kan vara??

Den ena pratade om hur hon tänker att hon ska planera när på året hon ska få barn. Jo just det ja, för vem vill ha barn i december eller hur var det nu? (förstå min ironi pls) Den andra tjejens frågor kring min graviditet handlade om vilket kön det är på bebisarna och hur många barn jag och min man ville ha innan vi visste att det var tvillingar. Och jag förstår hennes tankar och frågor jag gör verkligen det, men det blir så himla tydligt för mig hur liten roll allt det har idag. Mitt enda svar som är det ärligaste jag har är: Vi var bara glada om vi skulle kunna få ett barn.

Idag är jag såå tacksam för att vi får två, I couldn´t care less vilken tidpunkt de föds. Och visst har jag tankar kring könen, men mest för att jag är nyfiken och vill veta. Att vi nu ska ha extra ultraljud efter att jag varit sjuk för att kolla så allt är bra med dem känns tryggt – jag oroar mig för dem hela tiden. Därför känns det så banalt att i detta sammanhang få frågor om vi kan få reda på vilket kön bebisarna har då? Ja kanske? Men alltså vi ska kolla så att hjärtat slår på dem båda, att de växer och mår bra – det är DET vi ska kolla! Vilket kön känns inte särskilt viktigt NU, okej? Men jag förstår frågorna, för de som ställer dem tänker inte och förstår inte den oro och ångest som är knutet till allt detta. Mina fina älskade barn som jag är så fruktansvärt rädd att det ska hända något med. Jag längtar till jag har dem i min famn och kan överösa dem med så mycket kärlek – som de för all tid ska kunna ta för given!

 

Ps. Ni som läser detta som faktiskt HAR frågat mig om kön, det här är INTE riktat som något negativt till er - absolut inte :) Det jag försöker skriva är de som kommentarerar och frågar om kön som enda sak, som inte tänker på allt annat som faktiskt kollas upp, alltså orsaken till varför vi gör ultraljud. Jag har inget emot frågan om kön i sig, utan poängterar bara att det är så mycket mer...

Gravid, att vänta tvillingar, blogg om tvillinggraviditet, bloggar om graviditet, farhågor vid graviditet, gravid med tvillingar, graviditet, tvillinggraviditet,
Är riktigt riktigt besviken på en kompis. Hon är yogainstruktör och tyckte att jag skulle gå på en stor workshop i maj. Jag svarade att det nog inte passar särskilt bra just nu. Då svarade hon att graviditet är ingen ursäkt, inte ens om man väntar tvillingar, Sedan fortsatte hon med att berätta att hennes instruktör minsann yogade fram till två veckor innan hon födde sitt barn så det går visst.
 
Jag blir så himla trött på att jag över huvud taget ska behöva försvara och förklara mig inför sådant här? Varför fattar inte människor att du kan inte jämför en gravidtitet med alla andra? Varje graviditet är unik. Jag vet att det finns många många fördelar med att vara fysisk aktiv och att yoga kan vara en fantastisk träningsform under graviditeten (och alla annan tid också såklart) samt att det t.o.m.  kan vara till hjälp under själva förlossningen vad det gäller andning, fokusering och avslappning. Det är inte det jag opponerar mig mot.
 
Det här är en högriskgraviditet i många avseenden. Läkaren på Antenatal har sagt att jag inte ska hålla på med så mycket aktiviteter alls under graviditeten, det jag behöver fokusera på är att vila och gärna se till att ligga ned någon timme mitt på dagen.
 
Jag känner mig så besviken och "påhoppad" av min vän och tycker att jag egentligen inte ska behöva förklara mig. :(
högriskgraviditet, yoga,
Alltså jag är så tröööött! All tid hemma spenderas numera i soffan. Jag är helt klubbad och fastän jag sover mycket är jag trött konstant. Börjar förstå mer och mer råden jag fick på tvillingkursen att "fixa och köp så allt är klart till v 25 för efter det orkar du kanske inte". Jag är i vecka 22 nu och har definitivt ingen lust att ränns i affärer. Och vi har inte gjort ett enda inköp än...
 
Jag måste helt klart göra en plan för alla inköp nu!!!
Nu är jag tillbaka på jobbet igen, kan inte säga att jag är helt kry men så pass att det funkar att jobba i alla fall. Men det har varit tufft att gå från sängläge till 8 timmars jobb!
 
Idag är första dagen som magen har varit riktigt tung, jag var såå trött när jag kom hem, så det blev en sovstund i soffan innan jag kunde ta för mig något annat. Hmm hoppas att detta mer berodde på att jag varit sjuk och inte är van att hålla igång en hel dag än att det beror på tung gravmage?
 
Ibland slår det mig vad som faktiskt komma ska (fast större delen sv tiden har jag fortfarande inte förstått att jag faktiskt ska bli mamma) och då kan jag se två bebisar framför mig och då längtar jag något enormt! Kärlek! Åh vad jag längtar tills jag har mina underbara barn i min famn!!!
Ja det var väl bara en tidsfråga - innan bristningarna skulle komma?!
 
Ännu så länge har jag inga på magen. Jag hoppas att de ska utebli, men det är väl knappast troligt att förvänta sig med en stor tvillingmage??! De som har kommit har kommit på brösten. För de har exploderat - är flera storlekar större än tidigare (och då var de inte små innan graviditeten). Men jag stressar faktiskt inte över det. Det känns helt okej och vaddå det finns ju ändå inget man kan göra? Antingen får man dem eller så får man dem inte.
 
Brösten var det första som växte på mig så ganska tidigt valde jag att köpa två nya bh:ar i stor storlek. Jag köpte amningsbh på en gång för jag tänkte att det var lika bra. Nu är de bara en av dem som jag får på mig och den spänner väldigt, så det blir till att köpa i ännu större storlek nu. Känns så onödigt bara, de kommer ju bli ännu större när det blir mjölk i dem (jösses!) så hur jag än gör så blir det ett "onödigt köp".
 
Magen däremot är faktiskt mindre än vad jag trott att den skulle vara i den här veckan. Men för första gången igår morse kände jag mig faktiskt gravid, nu har jag gravidmage jag är inte bara fet :) Går ändå inte att förstå hur mycket större jag ska bli? Jag är i vecka 22 nu (21+1) om 8 veckor kommer jag vara lika stor som en fullgången enligsgraviditet i vecka 40. Ojoj...
 
Men det är spännande och lite häftigt att se hur kroppen förändras. Men dubbelhakan kunde jag definitivt varit utan!! ;)
Gravid, amningsbh, att vänta tvillingar, bh, blogg om tvillinggraviditet, bloggar om graviditet, bristningar, bröst, gravid med tvillingar, gravidblogg, gravidbloggar, graviditet, graviditeter, graviditetssymptom, gravidmage, tvillinggraviditet, tvillingmage, vecka 22,
Idag har varit en dag då energin har fyllts på! Idag var jag och maken hos barnmorskan och vi fick höra på underbara hjärtljud!! Tänk hur det griper tag i hjärtat att höra deras hjärtan slå - heelt fantastiskt!! :)
 
Vi bokade även tider fram till juni, från vecka 20 ska jag på kontroll varannan vecka och från vecka 30 blir det varje vecka (utöver det kontroller på Antenatal). Så vi kollade blodtrycket 140/80 och protein i urin som var okej.
 
Kan leva länge på känslan av att höra mina älskade bebisar <3 <3
Såg lite av svt:s program Fråga doktorn som idag handlade om infertilitet. Såg ni det? Vad tyckte ni?
 
Jag vet inte vad jag tyckte riktigt.. Antar att vi som är mitt i det det, har gått igenom det och är relativt pålästa ser och lyssnar på det på ett helt annat sätt än de som inte har samma bakgrund. Vilket är naturligt och självklart. Men ja, jag tyckte nog att det var lite "blah", det skrapade bara på ytan. Fungerade nog bra för de som inte vet så mycket om det, som lite folkbildning. Men för mig kände jag ofta men det finns ju mer att säga mer att göra, berätta om det! Men det hade kanske blivit för mycket på en gång för tittarna? Jag har jag levt i detta flera år och tagit in ny info allteftersom.
 
Experterna som var inbjudna var bra men inte så öppna till alternativa metoder som erbjuds av andra länder vilket jag kan tycka är lite synd (även om man såklart ska vara väldigt kritisk och seriös). Fast jag gillade inte riktigt programledarens ärtiga kommentarer emellanåt. Hon menar väl, men det är precis sådana kommentarer som är så tröttsamma, för de kommer bara från de som inte vet hur det är. Det är kommentarer som vi som varit utsatta för ofrivillig barnlöshet aldrig skulle ta i vår mun. Men jag förstår att hon menar väl, men det gör mig lite modfälld.
 
Det som berörde starkt var den äldre man som ringde in (prgrammet sändes direkt) och berättade om hur han som 25-åring efter att ha lämnat ett spermaprov fick svar per brev att han inte hade några livliga spermier. Per brev och inget mer, inget samtal inget. Och han brast i gråt nu när han berättade om det, som pensionär. Det var starkt. Ofrivillig barnlöshet är en livssorg.
Ofrivillig barnlöshet, fråga doktorn, infertilitet, svt,
....så det finns inte så mycket att blogg om :( Återkommer när jag snörvlat klart!
Här händer inte så mycket. Soffläge... Inget på Tv (värt att se)...
 
Tror förresten att jag känner bebisarna? Men det känns inte alls så som andra beskriver det? Det är ingen "fiskstjärt", "fjäril" eller "kattass". Snarare att det "bökar runt" så att magen spänns ut emellanåt? Ja jag vet inte? Det känns inte som jag trodde i vart fall?
Alltså jag hade inte riktigt tänkt att influensa kunde vara farligt för bebisarna, visst hade jag funderat på hur de påverkas men jag trodde inte det kunde vara farligt? Min plan var att fråga om detta när jag skulle träffa barnmorskan för att lyssna på hjärtljuden i eftermiddag. Så jag blev (som tur var!) rädd över Dustpuppy's och C's kommentarer om att ta det på allvar och söka för det asap! (Tack tjejer!!)
 
Så jag ringde till 1177 och de sa åt mig att ringa min barnmorska på en gång. Så jag ringde barnmorskemottagningen sim tyckte att jag skulle ringa till Antanatalen. Där fick jag prata med en barnmorska som skulle ringa upp igen efter att hon pratat ned en doktor. Hon ringde efter fem min och sa att jag fått tid på infektionsmottagningen om 40 min!
 
Så jag kastade mig in i duschen (kände mig väldigt ofräsch efter ett ha svettat ut febern efter att jag tagit Alvedon) och sedan skjutsande maken mig till sjukhuset. Där blev jag väl mottagen och undersökt på en gång, tog prover och fick träffa läkaren. 
 
Influensa som satt sig framförallt på luftrören är den troliga diagnosen. Så nu har jag fått antibiotika och stränga regler att vila och inte vistas bland folk. Innan jag gick kom en förlossningsläkare och kollade att bebisarna mådde bra, det gjorde de :) Om jag blir bättre nu så kommer jag bli kallad på extra ultraljudskontroll inom två veckor. Blir jag sämre ska jag komma in akut. 
 
Såhär i efterhand känns det bra, men  oron ska visst aldrig lämna en helt? Jag börjar visst bli förälder inte sant? ;)
Alltså jag vet inte sist jag var såhär sjuk? Jag har över 40 grader i feber och blir sämre hela tiden.. Känner mig riktigt bedrövlig :(
 
Och det var så himla tråkigt att det skulle bli såhär just denna helgen, som jag hade sett fram emot så mycket! Bloggträffen på lördagen och sedan första "Donationsträffen" på söndagen, som JAG har styrt upp och sen kommer jag inte :(
 
Ja ja det är inget att göra åt, sjukdom rår man inte för, men trist är det!
sjuk, sjukdom,

jag är så himla besviken! Imorse vaknade jag med feber och det har blivit värre under dagen.

Planen var att åka på bloggträff idag och imorgon skulle jag för första gången träffa ett gäng tjejer som står inför/har gjort ägg-/spermiedonation. Det gör mig såå ledsen att jag inte kan åka jag hade verkligen sett fram emot Det! Och vänder det inte dramatiskt inatt så KAN jag inte åka. Som gravid kan man inte precis proppa sig full med Alvedon och köra ändå :(

Så nu ligger jag nedbäddad och tycker hemskt synd om mig själv :(

Nu har jag sett mina fina bebisar - helt underbart!! Nu i efterhand förstår jag hur spänd jag varit för när jag och maken gick därifrån var jag alldeles skakig och nu känner jag mig heeelt slut :)
 
ALLT såg bra ut, inget att anmärka - glada vilda bebisar i magen som lever loppan riktigt!! Jag ska berätta mer, men jag ÄR helt ärligt helt slut och "orkar" inte nu!
 
Men jag kommer skriva och berätta om det!!
 
Nu har jag bokat tid hos sjukgymnast för att kolla upp om det är foglossning eller inte. Sover sanslöst dåligt om nätterna, fastän jag bullat upp med SJU (!) kuddar! Får nog lägga till några till ändå tror jag... :)
 
Kort uppdatering, kommer säkerligen ha massor mer att berätta imorgon!!!
Gravid, blogg om tvillinggraviditet, foglossning, gravid med tvillingar, sjukgymnast, tvillinggraviditet,
Alltså nu växer magen typ från en dag till den andra! Och nu börjar den ta form, och jag börjar så smått tycka om den. Det jag menar är att innan kände jag mig mest tjock, nu börjar det bli mysigt :)
 
Kom på mig själv igår att NU som först uppskattar jag gratulationerna till graviditeten. NU blir jag glad när folk grattar och det känns skönt att säga tack. Tänk ändå, de första tre månaderna började jag gråta varje gång jag sa att jag var gravid och blev bara oerhört ledsen. Det var som om jag sa "Jag kan inte bli gravid" och inte "Jag är gravid", alla jobbiga känslor vällde upp. Antar att det dels berodde på alla hormoner som var i omlopp och dels på att jag fortfarande själsligt befann mig i ofrivilligt-barnlös-fasen?
 
Jag är så oerhört tacksam för att jag befinner mig här nu. Och jag vill från botten av mitt hjärta säga till alla er som läser min blogg som fortfarande är i den sorgfulla fasen att jag känner såå för er! Det är ett rent helvete som tar i stort sett all ens koncentration och energi. Usch det är jobbigt att tänka tillbaka bara en sekund på det. Jag önskar så att ingen människa skulle behöva uppleva det. Tänk så många efterlängtade barn det finns?
Gravid, Ofrivillig barnlöshet, bloggar om graviditet, bloggar om ofrivillig barnlöshet, gravid genom äggdonation, gravid med tvillingar, gravidblogg, graviditet, graviditetssymptom, graviditetstecken, gravidmage, hormoner, ofrivillig barnlöshet, ofrivilligt barnlös, process,
Tjohoo! Idag när jag kollade kontot såg jag att jag fått mina pengar från Försäkringskassan - skönt! Det är väl konstigt ändå, jag har hela tiden varit lite orolig för att jag inte skulle bli beviljad ersättning. Varför vet jag egentligen inte? Jag vet ju själv att det inte hade fungerat att jobba. Det är nog de negativa skriverierna som emellanåt florerar i tidningarna?
 
Så nu tänker jag känna mig rik, åtminstone en hel dag! ;)
 
En annan sak: jag sover otroligt dåligt om nätterna, vrider och vänder mig. Har svårt att andas och magen gör ont. Främst är det nog i ljumskarna det smärtar. Men VAD är det som gör att det gör ont? Så särskilt stor är ju inte magen än. Men det än någon känsla som att när jag ligger på sidan (oavsett vilken sida) så "töjs det ut" och småvärker men hela tiden.. Så helst ligger jag nu på rygg men det lär ju inte funka så länge till? Jaa, bara att ta - även det lär ju gå över på sisådär 4-5 månader! =)
Försäkringskassan, blogg om tvillinggraviditet, ersättning, sjukersättning, sömn, sömnstörningar, tvillinggraviditet,
På lördag är det bloggträff! Tänk vi har hållit ihop och träffats i över ett år nu! Det känns både som lång och kort tid? Ska bli kul att ses!!
 
Sen på söndag har jag styrt upp en första "donationsträff". Vi som träffas står inför eller har gjort ägg- eller spermiedonation. Alltid lite nervigt när man ska träffa personer för första gången.. Men en av tjejerna träffade jag i Finland, hon gjorde äggdonationsbehandling på samma klinik som jag en dag tidigare och är nu gravid precis som jag (fast med en bebis), så där blir det ett roligt och efterlängtat återseende! =D
Vill inte lägga ut tråkiga inlägg bara för att,  så det blir lite avbrott som nu när inget särskilt händer. Har varit så fruktansvärt trött hela helgen, antar att det blir så när jag slappnar av efter en veckas heltidsjobb (och lite till därtill)?
 
Längtar tills ultraljudet på fredag!!
Äntligen helg!!! =D
 
Första veckan åter på heltid så är det inte utan att man känner sig lite sliten. Det ska bli så skönt med helg, få vila och bara va - det är det jag behöver! Såg på kontot att jag kommer få mina pengar från Försäkringskassan på måndag, känns bra, för att bara få halv lön känns om man säger så.. Så på måndag får jag känna mig lite rik, en liten stund i alla fall :)
 
Önskar Er Alla en riktigt skön helg - det är vi alla värda!
Kram
Alltså jag tycker det är olidligt dryga dagar fram tills ultraljudet nästa vecka - jag vill se mina bebisar NU!! Okej magen växer, med råge typ så det syns från en dag till en annan. Illamåendet är min ständiga följeslagare. Men jag känner dem inte :(
 
Snälla söta fina rara bebisar ge er till känna så jag kan få en liten "lugn-fix" - please?!
Bebisar, Gravid, att vänta tvillingar, blogg om tvillinggraviditet, bloggar om graviditet, gravid med tvillingar, graviditet, oro, tvillingar, tvillinggraviditet, ultraljud,
Någon som vet om några bra app:ar? Helst de som rör tvillinggraviditet men andra tips uppskattas också!
 
Idag har jag följande appar:
 
Gravid 1177
 
 
Hello Baby
 
 
Gravidkalender
 
 
Roligt att få uppdateringar, tips och "onödig fakta" :)
1177, Gravid, Gravid 1177, Gravidkalender, Hello Baby, appar om graviditet, tips, tvillinggraviditet,
Alltså jag försökte ta det lugnt och inte noja över att jag inget känner. Men så vid lunchtid fick jag notis från min app från 1177 (som ju ska vara den infon man ska kunna lita på), där stod det bland annat att "De flesta känner att fostret rör sig vilket brukar kännas extra bra om du tidigare har haft svårt att tro att det verkligen finns ett barn där inne." Det blev avgörande för mig, min oro tog ny fart och jag kunde inte tänka på något annat. Så jag ringde och fick tid på MVC.
 
Fick träffa en jättegullig barnmorska som absolut förstod min oro. Men när jag låg där på britsen så bröt jag ihop och kunde inte längre hålla tillbaka tårarna, all rädsla sköljde över mig. Men hon var som sagt jättegullig och sa att det var inte alls konstigt att jag var orolig och att jag när som helst får komma till dem!
 
Så satte hon dopplern mitt på magen och då kom det hjärtslag på en gång, vilket hon poängterade. Hon "avläste" hjärtslag brett isär på högra respektive vänstra delen av magen (långt ut på sidorna) och sa sedan att hon var säker på att de var två olika hjärtslag och att allt lät bra :)
 
Sååååå lätttad :) :)
1177, Gravid, appar om graviditet, att vänta tvillingar, barnmorska, blogg om tvillinggraviditet, doppler, fosterrörelser, gravid med tvillingar, hjärtljud, hjärtslag, mvc, oro, vecka 18,
Jag valde att inte kontakta Bm idag. Jag är fortfarande orolig, men jag vet inte vad jag ska säga? Jag tror att de bara kommer prata bort det med att det är helt naturligt och att jag lika väl kan vänta till det inplanerade ultraljudet om en vecka. Efter att ha pratat med några via mail och Fb m m så finns det ju faktorer som påverkar att jag ännu inget känt:
1) Jag är förstagångsförälder
2) Jag har bakåtlutande livmoder
3) Jag vet inte om moderkakan ligger framför eller inte (vilket skulle kunna påverka)
 
Min man är inte orolig, han menar att magen växer. Jag menar att det kan han inte se och att det inte säger något om hur BÅDA bebisarna mår. Men jag har inget att gå på förutom att jag ÖNSKADE att jag kände dem. JAG tycker att jag borde göra det eftersom de är TVÅ. Men läkaren sa ju att det kunde dröja till vecka 20 innan jag känner dem...
 
Så jag tror jag väntar tills näste vecka. Men åh vad jag önskar att jag kunde känna dem!!
Illamåendet håller dock i sig :s
Gravid, att vänta tvillingar, barnmorska, fosterrörelser, gravid med tvillingar, känner inga fosterrörelser, tvillinggraviditet, vecka 18,
Den senaste veckan har jag haft dystra mörka tankar. Jag är nu i vecka 18 (17+5) men jag känner ingenting. Jag är så rädd att det har avstannat att något har hänt med bebisarna? Finns det något man kan göra för att framkalla fosterrörelser eller känna dem lättare???
 
Vet att det är dumt och onödigt att tänka såhär och jag försöker stoppa mig så att jag inte går för långt i mina tankar. Jag trodde att jag kände dem för en veckor sedan, men denna vecka som gått har jag inte känt dem en enda gång. Läkaren jag träffade i veckan sa att som förstagångsförälder kan det dröja ända till vecka 20 innan jag känner något. Men ändå... Det gör mig orolig och jag önskar att det fanns något jag kunde göra för att stilla oron. Har inte ultraljud förrän om två veckor och det är ju hur lång tid som helst till dess!! :(
 
Någon som vet något som kan hjälpa mig?
Gravid, fosterrörelser, gravid med tvillingar, tvillinggraviditet, vecka 18,
Min bloggfrånvaro beror på att jag har varit fullkomligt slut varje dag denna veckan och sovit så mycket jag kommit åt. Kan det bero på att bebisarna växer? Dessutom låg mitt TSH högt vid senaste provtagningen så jag har höjt min Levaxindos. Biverkningarna jag fått av det är en djävulsk huvudvärk :( Jag vill inte ta Alvedon så det är bara att vänta ut det. Förhoppningsvis går det över om några dagar..