Idag pratade jag med två kollegor som är ca 24-27 år. De hade en del frågor om min graviditet och pratade rent allmänt om hur de tänker kring barnaalstrande (som så vitt jag förstod inte alls är aktuellt för dem de närmaste åren). Och oj vad tydlig deras naivitet var! Och jag kunde känna igen deras tankar från när jag själv var runt 25-års åldern. Tänk att få vara så naiv och hoppfull igen! Tänk att inte behöva gå igenom det vi har gjort och vara så smärtsamt medveten om hur svårt det kan vara??

Den ena pratade om hur hon tänker att hon ska planera när på året hon ska få barn. Jo just det ja, för vem vill ha barn i december eller hur var det nu? (förstå min ironi pls) Den andra tjejens frågor kring min graviditet handlade om vilket kön det är på bebisarna och hur många barn jag och min man ville ha innan vi visste att det var tvillingar. Och jag förstår hennes tankar och frågor jag gör verkligen det, men det blir så himla tydligt för mig hur liten roll allt det har idag. Mitt enda svar som är det ärligaste jag har är: Vi var bara glada om vi skulle kunna få ett barn.

Idag är jag såå tacksam för att vi får två, I couldn´t care less vilken tidpunkt de föds. Och visst har jag tankar kring könen, men mest för att jag är nyfiken och vill veta. Att vi nu ska ha extra ultraljud efter att jag varit sjuk för att kolla så allt är bra med dem känns tryggt – jag oroar mig för dem hela tiden. Därför känns det så banalt att i detta sammanhang få frågor om vi kan få reda på vilket kön bebisarna har då? Ja kanske? Men alltså vi ska kolla så att hjärtat slår på dem båda, att de växer och mår bra – det är DET vi ska kolla! Vilket kön känns inte särskilt viktigt NU, okej? Men jag förstår frågorna, för de som ställer dem tänker inte och förstår inte den oro och ångest som är knutet till allt detta. Mina fina älskade barn som jag är så fruktansvärt rädd att det ska hända något med. Jag längtar till jag har dem i min famn och kan överösa dem med så mycket kärlek – som de för all tid ska kunna ta för given!

Ps. Ni som läser detta som faktiskt HAR frågat mig om kön, det här är INTE riktat som något negativt till er - absolut inte :) Det jag försöker skriva är de som kommentarerar och frågar om kön som enda sak, som inte tänker på allt annat som faktiskt kollas upp, alltså orsaken till varför vi gör ultraljud. Jag har inget emot frågan om kön i sig, utan poängterar bara att det är så mycket mer...