Fast ingen kan ju veta nu hur det kommmer sluta..?
Nu är det mindre än 3 månader till mitt "duedate" och tankar kring förlossning börjar ta allt mer av mitt dagdrömmeri. Eller ja, förlossning? Tänk om det blir snitt? Det är 50 % risk/chans för båda... Jag vill INTE snittas! Jag hoppas innerligt på att det blir vaginal förlossning. Eller ja, jag önskar ju att det blir det som blir bäst, men hoppas inte på att det är snitt. Jag undrar när de bestämmer vad som ska vara planen? Ska fråga dem om det när jag ska på ultraljud nästa vecka.
Så just nu vill jag inte läsa på om vare sig vaginal förlossning eller kejsarsnitt. Inte förrän jag vet vad som planeras i alla fall. Visst planerar de vaginalt får jag väl läsa på lite om snitt också förstås. Men planerar de snitt så kommer jag nog inte läsa på något mer om vaginalt. Det tror jag inte.
Åhh jag önskar att jag kunde få ställa in mig på något av det, antingen eller liksom?
Jag har haft ett snitt och en vaginal förlossning. Bådadera jättebra!
Intuitivt har jag känt mest för en naturligt förlossning, och jag skulle nog säga att intuitionen var rätt.
Men vårt första barn var i säte och vägrade vända sig, och då framstod snitt som alternativet. Det gick jättebra, snittet gjorde aldrig ont, läkte fint, ärret går nästan inte att se.
Sedan kände jag mig mer delaktig i förlossning nummer två. Det var mer av ett arbete, och det passade mig bättre. Jag vet att det gjorde vansinnigt ont, jag vet att en epidural var underbart, men jag vet också att jag sa efteråt att jag kunde göra om det imorgon dag. Trots smärtan var det en rakt igenom positiv upplevelse.
Förbered dig för en vaginal förlossning, men försök att inte bli besviken om det blir ett snitt. Det är en upplevelse mer eller mindre. Föräldraskapet är så oändligt mycket större än hur ungarna kom ut. Och som sagt, båda sätten kan funka jättebra.