Den efterlängtade frukostbrickan!

Jag hamnade på uppvak med en sköterska som observerade mig hela tiden. Men hon var lite snurrig också, för flera gånger frågade hon hur känns det? Varpå jag fick svara, ja jag är ju bedövad så jag känner ingenting…? Nej just det! Sa hon lite trött. Sedan skulle de byta bindan (läs jätteblöja) för att kolla hur mycket jag blödde, en gång sa hon: Kan du vända dig lite åt sidan? Hur gör jag då? Frågade jag. Nej just det det kan du ju inte! Sa hon och bad om ursäkt. Haha jag vet inte vad det här handlade om? Kanske hade hon blivit inringd sent och inte hunnit sova innan sitt pass eller så var det något annat? Såklart reagerade de också på min hjärtrytm så jag fick förklara mitt hjärtfel. Men seriöst varför ska JAG behöva informera alla, varför kan de inte stå i mina papper för? Tänk om jag behövt sövas ned eller blivit medvetslös, hur hade de gjort då?? Behandlat det som inte ska behandlas: jag undrar vad som hade hänt om de försökt medicinbehandla så att jag skulle få normal hjärtrytm, hade det varit farligt? Jag måste fråga någon om detta någon gång…

Efter några timmar fick jag i alla fall komma tillbaka till förlossningen. Där möttes jag av maken som satt känguru med tjejen, han hade den lilla tjejen (som bara hade blöja på sig) på sitt bröst innanför skjortan och de satt där och bara möööös <3 Killen blev matad av en sköterska (undersköterska?) med ersättning eftersom han var så liten och behövde få näring snabbt. Jag fick direkt tjejen till mitt bröst och så snart killen ätit upp fick jag även honom och det var en sån underbar värme jag kände – ÄNTLIGEN hade jag mina barn!!! Lyckan var total!!! Och igen grät jag – GLÄDJETÅRAR!!