Förlossningsberättelse – del 4: Till förlossningen!

5kommentarer

Till förlossningen!

När vi nu kom in på dag 2 (värkarbetet hade hållit på i ett dygn och jag började bli missmodig och trött på monoton ihållande smärta) var planen att ta hål på hinnorna om jag inte öppnat upp mig något efter natten.

Klockan 10 på fredagsmorgonen låg jag i sängen när jag plötsligt kände att något rann ur mig. Jag sa till min man att antingen så fick jag en flytning eller en blödning? För inte kunde väl vattnet gå när jag låg ner (på sidan)? Jag gick till toaletten (som vi hade på vårt enkelrum) och när jag drog ner trosorna sa det PLASK! och vattnen gick!! Det var näst intill ett glädjetjut jag gav ifrån mig och maken öppnade dörren och kom in. Precis i den stunden kom läkaren och barnmorskan för att ronda. Hur går det här frågade den manlige läkaren? Min make berättade att vi tror vattnet gick. Det var glädjande nyheter, de ville veta om vattnet var klart vilket jag uppfattade att det var, så nu var det bara att vänta.

Men vänta behövde vi inte göra länge innan de riktiga värkarna startade, för det gjorde de med besked! Och barnmorskan beslutade snabbt att jag behövde på komma till förlossningen och få smärtstillning.

Klockan 12 på fredagen kom jag till förlossningen. Vilken barnmorska tror ni jag fick? Jo samma som jag tidigare blev besviken på som jag tyckte var för nyfiken om ni kommer ihåg inlägget jag skrev? Snacka om karma!? Men vet ni, då brydde jag mig verkligen inte alls – jag var bara tacksam att de tog emot mig. Och den barnmorskan var helt okej, men dessvärre var varken hon eller undersköterskan något större stöd varken för mig eller min man i smärthanteringen. Det första hon gjorde var att kolla hur mycket jag var öppen, jag hade då öppnat mig till 4 cm. De kopplade upp bebisarna på monitorn, ctg och elektrod som fästes på huvudet på Tvilling 1, bebisarna såg ut att må bra. Hon frågade om jag ville ha någon smärtstillning och jag sa att jag ville börja med lustgasen. Värkarna kom väldigt tätt så jag började med lustgasen direkt, barnmorskan sa ”jag har inga invändningar eller råd att ge dig jag tycker du andas perfekt i masken”.

Jag och min man har fått höra både på profylaxkursen och på föräldrautbildningen att mannen kunde titta på ctg-apparaten och se när värkarna kom och vägleda mamman så hon kunde vara beredd innan värken kom och börja andas lustgas så att den kunde börja ge effekt innan värken nådde son topp. Men vet ni? Det visade sig (barnmorskan förklarade för oss) att det är en omöjlighet!! Jag/kvinnan känner värken innan den syns på ctg:n. Min man försökte förtvivlat coacha mig men det gick ju inte? Jag sa: Nu är det en värk på gång va? Jag var då beredd på att börja andas i masken. Nej inte vad jag kan se svarade han, varpå jag därför väntade med att ta gasen. Men det VAR en värk och jag började därför andas för sent vilket gjorde att jag inte fick någon smärtlindring förrän dess att värken naturligt började klinga av. Det var såå jobbigt och ett tag lät jag anklagande (fast jag menade det inte så) mot min man när jag sa: Du SA att det inte var någon värk men det var det ju! Ja men jag SÅG inte det svarade han ledsamt. Till slut fick vi inse att han inte kunde hjälpa mig att se när värkarna var på gång utan jag fick helt enkelt ta gas så fort jag kände att värken började.

Fortsättning följer…

barnmorska, blogg om tvillinggraviditet, blödning, ctg, förlossning, förlossningen, förlossningsberättelse, föräldrautbildning, gravid med tvillingar, komplikationer vid förlossning, smärtlindring, tvillingar, tvillinggraviditet, vaginal förlossning, värk, värkarbete,

5 kommentarer

Karin

24 Sep 2014 10:30

Åh det hade jag glömt bort men så var det ju! Både bm och mannen märkte att det var en värk på gång genom min andning och mitt minspel.. Det bötjade liksom "dra ihop sig" innan smärtan och den verkliga värken kom. Just det.

Bra att du lyckades andas lustgas, jag fick aldrig det att funka.

Shit, att läsa din story väcker minnena från min egen förlossning, på gott och ont ;)

Kramar

Svar: Mmm på gott och ont... Förhoppningsvis på gott i det långa perspektivet!! ;) Kram
Fertilitetsresa

S

24 Sep 2014 13:09

Skumt att min sambo kunde se det då.

Svar: Allt funkar olika på alla. Kanske hade du högre smärttröskel så att du inte kände början av värken så att det dunkade iaf? Eller så funkar det på en del men inte andra? Eller beroende på vilken typ av CTG-apparat man har? I don´t know...
Fertilitetsresa

Camilla

24 Sep 2014 16:00

Tråkigt att du inte kan tänka tillbaka på förlossningen med bara goda minnen. Usch vad hemskt med bardkatetern, att det blev en sådan dålig start.
Fick heller det inte att funka med lustgasen. Det där med att partnern kan coacha via ctg-monitorn, glömde vi bort helt. Ctg elektroderna över lag kändes jobbiga att ha på sig, och det kanske är det som gör att det ibland syns dåligt, att de rullar runt över magen och glider. Man kan ju t ex simulera en värk genom att trycka på elektroderna. Märkte det på en ctg-koll jag gjorde, att värdet gick upp något när jag tryckte.
Väntar med spänning på sista delen, men ingen press. Vet hur det är! Jag ska skriva min sista del snart jag också. Men man har ju så mycket annat att stå i. Kram

Svar: Ja och då hade jag TRE ctg-band över magen... Jag tycker också att det är synd att jag inte har bra minnen. VI ska boka tid på Antenatal för att gå igenom allt som hände - deras förslag. Kram!
Fertilitetsresa

tanniz

24 Sep 2014 20:33

Läser med spänning din förlossningsberättelse :)

Jag vill minnas från min fub att de pratade om att mannen skulle precis som nu utgick ifrån coacha när värkarna var på g. Det funkar inte så i verkligheten alltså. Förstår att du blev "förbannad" när det inte funkade så.

Väntar på fortsättningen :)
kram

Svar: Del 5 kommer snart! :) Kram
Fertilitetsresa

Maramina

27 Sep 2014 11:47

När jag fick första så kunde mannen se när det var dags för lustgasen innan jag kunde känna något. Kanske har du rätt i det har med smärttröskeln att göra då jag även hade epidural och den dämpar ju smärtorna. I vårt fall var det också bra att han kunde sköta lustgasen då jag i slutet var så trött att jag skulle inte orkat ta masken till och från ansiktet...

Med andra barnet kunde jag sköta masken själv. Men den förlossningen var inte alls lika jobbig eller smärtsam.

Vad roligt att få läsa din förlossningsberättelse! Tråkigt bara att det blev en massa jobbigheter på vägen! Jag tror att du kommer verkligen känna en lättnad när du har fått gå igenom det med personal från förlossningen!

Svar: Ja jag vet inte vad jag tror längre? Jag vet bara vad som sades innan och efter förlossningen? Men nu har jag hört både de som bekräftar att man inte kan se innan när man ska börja med lustgas och de som har erfarenhet av att kunna se... Så det är nog beroende på vem man frågor och olika från person till person? Jag blev besviken på att det inte funkade iaf, för det hade vi "övat" på innan maken och jag. Man hör ju ofta det att andra förlossningen blir bättre. Säkert både för att det är lättare för kroppen som vet vad som händer men kanske också för att man är mer mentalt förberedd då (vilket man inte kan vara första gången)? Ja man behöver ju bearbeta, så det är skönt att skriva ned denna långa berättelse och även att få "prata" med dig m.fl. om den :) Kram och tack för din kommentar!
Fertilitetsresa

Kommentera

Publiceras ej