Förlossningsberättelse – del 5: Smärtlindring (?)

4kommentarer

Smärtlindring (?)

Fredag kl. 12-14: Problemet för mig var att jag upplevde att värkarna var mer eller mindre konstanta (maken och barnmorskan intygade att de var väldigt intensiva) och jag tyckte knappt att jag fick någon paus eller vila mellan värkarna. Undersökterskan sa att fördelningen på gasen var 50/50 syrgas/lustgas och frågade om jag vill höja andelen lustgas till 70/30 (eller var det 80/20?), vilket jag sa att jag ville.

Såhär i efterhand vet jag att det var ett dåligt beslut…

Eftersom barnmorskan sa att jag andades rätt med lustgasen fortsatte jag så och eftersom det ändå inte funkade att maken gav en ”heads up” när värken var på gång försökte jag sköta det på egen hand. Och som sagt jag tyckte värkarna kom mer eller mindre non-stop. Antagligen fick jag en överdos av lustgasen för under de följande två timmarna fick jag nära-döden-upplevelse och vid en tidpunkt var jag okontaktbar och blodtrycket sköt i höjden och läkare tillkallades – detta har jag inget minne av.

Så som jag minns det var det som om jag försökte få kontakt med dem, och då i synnerhet min make (de i sin tur berättade i efterhand att de försökte få kontakt med mig) men det gick inte. Dessutom återupprepades allt som hände för mig fyra gånger. Det här är lite svårt att förklara, det var lite som en film där allt repeterades flera gånger. Allt som sades, allt som hände, allt upprepades gång på gång på gång – och i allt detta försökte jag göra mig hörd men det gick inte.  Till slut ville jag verkligen ge upp, jag trodde jag skulle dö och jag började alvarligt fundera på vad JAG kunde göra för att snabba på förloppet, alltså vad jag kunde göra för att se till att jag dog och slapp det hela. Det var fruktansvärt och det är detta som jag fortfarande får ångest över när jag tänker tillbaka :(

Min make tyckte att det hela var mycket obehagligt eftersom han inte kunde få kontakt med mig och lämnades ensam långa stunder och kände inte att han fick något stöd alls. Till slut bad han barnmorskan att ta bort lustgasen och att jag istället skulle få epidural. Vi hade pratat om detta tidigare och jag ville ha epidural + att jag skrivit ned det i min förlossningsplan. DÅ helt plötsligt hakade de upp sig på ett mildare hjärtfel som jag har (inget allvarligt vilket jag hade berättat för dem tidigare och då hade de inget att invända), men nu när jag inte var kontaktbar som jag borde bestämde de sig för att ta akutprover först innan jag kunde få epiduralen – smärtsam väntan!

Såhär i efterhand vet jag inte om jag hade valt epiduralen om jag vet vad som väntat…

barnmorska, förlossning, förlossningen, förlossningsberättelse, komplikationer vid förlossning, smärtlindring, värk, värkarbete,

4 kommentarer

Karin

28 Sep 2014 13:06

Åh fy vilken upplevelse :( Har du gått i samtal efteråt? En har ju rätt till det efter sin förlossning och det låter som om du har en del att bearbeta (så även din man).

Undrar hur det blev med EDAn, jag är inte helt begeistrad i min heller men jag anar att du reagerade ännu värre.

Kramar <3

Svar: Ja den är jobbig att tänka tillbaka på, men skönt att skriva av sig.. Vi har inte än pratat med någon än men vi ska, om ett par månader eller så ska vi kontakta Antenatal och boka tid.. Kram tillbaka!
Fertilitetsresa

Jennie

28 Sep 2014 21:58

Alltså fy, det låter ju hemskt. Känns som att ni borde prata med någon om det. Puss fina

Svar: Ja de har erbjudit oss att komma till Antanatal och gå igenom det som hände och det erbjudandet tänker vi ta vara på. Att skriva om det som hänt som jag gör här blir en bearbetning för mig, och det ger många känslor... Kraam!
Fertilitetsresa

Mary

30 Sep 2014 09:59

Följer din förlossningsberättelse med spänning och hade inte tänkt kommentera förrän vid sista delen, men nu börjar det bli läskigt känner jag. Svårt för en utomstående att förstå vad som hände, men spontant känns det som om du har fått utstå höjden av olycklig utgång vad gäller allt. Inga förväntade resultat oavsett behandling. Lider med dig i efterhand ska du veta.

Kram! <3

Svar: Ja det blev en brutal upplevelse som påverkar mig fortfarande. Men de har erbjudit oss att komma till Antenatal och prata om det som hände och det erbjudandet ska vi ta upp! Så att skriva om det som hänt blir en bearbetning för mig. Men du, det slutar lyckligt iaf!! Många kramar och tack för din kommentar!!
Fertilitetsresa

Ush

30 Sep 2014 17:19

Nu känner jag att jag ska sluta läsa din blogg...ciao ciao

Svar: Ja som jag skrev i första delen så rekommenderar jag inte alla att läsa MIN förlossningsberättelse...
Fertilitetsresa

Kommentera

Publiceras ej