Min fina bild
Tack snälla söta Ni! Ni hjälpte!! igår satte jag och maken oss ned och pratade ihop oss. Vi kör på magkänslan. VI vill NU! Så nu har vi bestämt att vi kör NU!
 
Så nyss mailade jag till kliniken igen (jag mailade dem senast i december för att kolla lita vad som gällde). Jag berättade att vi nu tagit beslut att vi vill göra FET (Frozen Embryo Transfer/Fryst Embryo Överföring) så snart vi kan. Dock så har ju inte min mens riktigt kommit tillbaka än. Jag har inte haft mens sedan mitten på oktober 2015. De senaste två månaderna har jag testat positivt på ägglossning, men sedan ändå inte fått någon mens. Så det funkar inte som det ska.. Vilket väl tyder på att jag inte bör/kan göra det i naturlig cykel? 
 
Om vi inte gör det i naturlig cykel frågade jag om vi i så fall att kan bestämma mer precis när vi kan/vill göra det? Det vore ju på sätt och vis bäst för oss för i så fall kanske vi kan ordna med barnvakt till tvillingarna och åka till Helsingfors både mannen och jag.
 
Jag frågade också vad jag ska göra nu? Jag ska kontakta gynekolog för att kolla att allt ser bra ut, men vet inte vad de specifikt ska undersöka/ge svar om? Och så frågade jag om de mediciner som de skickat recept på, som t.ex. Progynon. Jag förstår inte när jag ska ta mediicinerna då det är beroende på cykeldag och jag har ju inte någon cykel..?
 
Frågorna är skickade - nu inväntar vi svaren! Spännande!!
 
FET, Fertinova, Frozen Embryo Transfer, Fryst Embryo Överföring, Helsingfors, Syskon genom äggdonation, barn genom äggdonation, bloggar om äggdonation, cykel, gynekolog, mediciner, mediciner vid FET, naturlig cykel, ägglossning,
Okej syskonplaner. De fanns tidigt om inte hela tiden? Men det riktiga suget på syskon kom nog ungefär när tvillingarna var fem månader? Ja jag vet - mycket vill ha mer! Jag är giiiirig!! ;)
 
Men ja, hur, var och när? Det är olika lätt att svara på. Allra lättast vore ju såklart om vi kunde bli gravida genom att myyysa. Skämt å sido, men att slippa planera, fundera, göra val. Bara låta ödet bestämma när det ska ske. 
 
Men det funkar ju inte för oss. Så HUR och VAR blir genom äggdonation, dvs. genom embryotransfer av våra eskimåer (blastocyter som vi har i frysen) på Fertinova i Helsingfors. Så den stora frågan är alltså NÄR??!
 
Och det är en stor och svår fråga för tillfället. Spontant vill jag och min man svara NU och det gör vi också ibland. Men sen sansar vi oss och säger att vi måste tänka till. Genom ET borde vi ju till viss del ändå kunna planera, eller i alla fall utgå ifrån att vi kan det? Visst det är inget som är säkert, det kanske tar flera försök innan det tar om det ens tar? Men det är BRA väldigt väldigt fina embryon/blastocyter vi har i frysen och det är hela åtta stycken som ligger där och sover issömnen <3 <3
 
Anledningen till att det är svårt för oss att ta ett beslut beror bland annat på följande saker som jag listar här nedan. Jag skriver ned dem på detta sätt för att det förhoppningsvis ska bli lättare för mig själv att komma underfund med hur jag vill göra. Och sedan får ni läsare JÄTTEGÄRNA försöka hjälpa mig genom att kommentera, snälla och vänliga kommentarer, som vägledning och stöd!!
 
1. Helst vill jag få barn igen innan jag börjar jobba igen och föräldradagarna tar slut våren 2017 (alltså helt slut, dvs. 0 dagar på "kontot"). Jag vill alltså helst inte gå tillbaka till jobbet, jobba ett halvår/x antal månader för att sedan gå på mammaledighet igen
 
2. Samtidigt som jag sagt ovanstående har jag nu fått ett nytt erbjudande om ny tjänst om jag går tillbaka till jobbet i augusti. Jag vill gärna ha den tjänsten och är rädd att chansen försvinner om jag inte tar den nu. Jag är även rädd att om jag tar chansen och börjar på jobbet men sen blir gravid följt av mammaledighet så går tjänsten till någon annan. 
 
3. Vi har en stor släktresa inbokad i en månad i december/januari. Hela släkten ska till Thailand ung som gammal och vi får boendet betalt och behöver bara betala för resan. En riktig drömresa och en once in a lifetime-chans! Om vi har liten bebis kan vi ju inte åka, inte heller om jag är höggravid....
 
4. I början av året jan-mars kommer min man att ha väldigt mycket jobb, med flera tjänsteresor inbokade. Hög arbetsbelastning som han har svårt att påverka.
 
5. Fertinovakliniken har sommarstängt vilket innebär att vi kanske kan få till en behandling i juni (beroende på cykel/planering) och sedan inte igen förrän i augusti. De har alltså stängt mitten juni till mitten aug. 
 
6. Om jag måste börja jobba igen vill jag börja på 50% för tvillingarnas skull, men får ju i så fall låg föräldrapenning om jag inte börjar jobba förrän våren 2017 tar tvillingarnas dagar helt slut. Och får vi barn först den våren så kommer jag behöva ta utav nya barnets dagar på en gång vilket gör att jag inte kan stanna hemma lika länge med det barnet som med tvillingarna. 
 
7. Samtidigt så har vi inte all tid i världen.  Vi har vår ålder emot oss. Tick tack tick tack. Och sedan måste man ju försöka få till lite pensionärsliv också med utflugna barn...
 
 
Gaaah det finns säkert fler punkter men dessa ramlar ut på en gång. I ett enda virr varr. HUR ska vi tänka och planera?
 
Jag vill ha barn NU men vad blir bäst för det barnet? Och tvillingarna? På kort sikt och på lång sikt??
 
 
Fertinova, Helsingfors, Syskon genom äggdonation, barn genom äggdonation, bloggar om äggdonation, embryo, embryotransfer, frågor om äggdonation, gravid genom äggdonation, syskon, syskonförsök, äggdonation, äggdonation Finland, äggdonation privat,
Som föräldraledig har jag börjat en ny vana, och det är att titta/lyssna på TV4:s Nyhetsmorgon.  Mycket trevligt och väldigt många och varierande inslag. Härom morgonen hamnade jag mitt i en intervju med en släktforskare som berättade hur man numera genom DNA kan finna sina släktingar tiotusentals år bakåt i tiden. Genom att enkelt "topsa sig", beställa ett dna-hemtest och köra en tops i svalget och lägga i ett provrör och skicka till labbet - kan man via sitt dna finna sina släktingar.
 
Ja, jo, jag förstår genombrottet och enkelheten. Men säg mig, låter det inte lite vääääl enkelt?? I alla tider har det väl funnits människor som "tagit sig an" barn som blivit föräldralösa t.ex.? Och alla "bastarder", och "oäktingar utanför äktenskapet" hur funkar det med DNA-profiler/synkningar där? Och ja, så tänker jag på mina barn då. Helt galet "fel" dna vid släktforskning... Var är släktträdet liksom? Hur dej växer en gren UTANFÖR släktträdet?!?! 😱😱😱
 
Det här är faktiskt en av anledningarna till att jag tycker att det är viktigt att man berättar för sina ÄD-barn hur de kommit till. Genom ett tämligen lätt sätt (topsa sig t.ex.) kan de bli varse om att de är en familjehemlighet. Tänk er själva om de får i uppdrag att göra det via skola på en NO-lektion eller liknande? Tänk vilken fasansfull upptäckt för barnen (om de inget vet)?!
 
Fast det är klart, jag kanske se allting för ensidigt? Kan det finnas positiva aspekter med att inte berätta för ÄD-barnen hur de blivit till (även om det inte är ett alternativ för vår familj)? Hur tänker ni som blivit föräldrar i länder där det inte är öppen donation? Kommer ni berätta? Om inte, hur tänker ni? Jag värderar inte och jag är inte ute efter något annat än att det vore intressant att veta hur andra tänker. Varje familj gör sina val ❤️
Nyhetsmorgon, TV4, barn genom äggdonation, bloggar om äggdonation, dna, dna-test, familjehemlighet, frågor om äggdonation, föräldraledig, gener, genetik, genetisk förälder, genetiska barn, genetiskt barn, gravid genom äggdonation, släktforskning, tops, äggdonation, äggdonation privat, äggdonationsbehandling,
Jag har skrivit lite grann om detta tidigare, men jag har många tankar kring eventuella syskon till tvillingarna... Ja vi går fram och tillbaka. Intuitivt känner jag att jag vill gå igenom en graviditet igen (helst utan hög risk och utan komplikationer) jag vill få fler barn. Men sen känner jag att vi är "lilla perfekta familjen" nu. Varför jinxa? Jag försöker också se på det helt praktiskt, min man har ett arbete som innebär att han är borta mycket, därför måste jag planera för att vara ensam med barnen stor del. Hur fungerar det med fler barn? Jag har två händer, de passar perfekt till två barn. Visst jag fattar att vi löser allt, men om vi nu ska använda oss av de fina eskimoäggen på Fertinova så vill vi ju planera på bästa sätt. Ny bil är en självklarhet för att få plats, det löser vi ju tämligen lätt rent praktiskt. I huset har vi ett sovrum till (om tvillingarna sover i ett rum), så vi måste inte bygga till eller flytta. Känns tråkigt att prata om det så praktiskt. Rent praktiskt är jag lite tveksam i nuläget, rent känslomässigt är jag redo sedan länge!!!
 
Så hur får jag ihop hjärta och hjärna? Jag tror dock att tankarna ofta är detsamma vid -lets-make-love-and-try-to-get-pregnant-sättet, riktigt redo känner man sig nog aldrig? För det är så nervkittlande svindlande bara att prata högt om det!! En sak är vi dock enade om jag och maken: vi tänker inte skydda oss. Skulle vi mot förmodan bli gravida så är det underbart och såå välkommet!! Men knappast troligt vilket jag har accepterat :)
 
Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att det känslomässiga börjar ta överhanden: jag längtar till fler bebisar! Jag gör det! Anledningen till att jag bromsar mig är för att jag försöker "tänka på allt" och vad som är bäst för hela FAMILJEN, inte bara vad jag vill! Det är ett stort steg, men jag har nog så smått börjat lyfta på ena foten... ;)
 
Kramar till alla ni fina därute!! <3
bloggar om äggdonation, familj, syskon, syskonförsök, tvillingar,
Redan innan barnen kom hade jag förvarnats av dem som har fått barn genom ÄD att kommentarerna om vem han/hon är lik skulle hagla. Och det stämmer verkligen!! Det går knappt en dag utan kommentarer. Jag trodde att jag skulle tycka att det var jobbigt men det gör jag inte, det bekommer mig inte särskilt. Men det ÄR ett himla tjat..
 
Ingen av barnen har samma hårfärg som mig och min man t.ex. och det får vi frågor om hela tiden. Var kommer hårfärgerna ifrån? Och jag vet inte riktigt vad människor menar att vi ska svara på det? "Jo, du vet min farfars mormor hade den hårfärgen, så det verkar som den går igen nu!"? Eller det här med att titta barnen i ögonen och sedan titta mig djuuupt i ögonen och fälla en av två kommentarer: Ni har inte samma ögonfärg? eller Åh hon har verkligen dina ögon!! (Vi har samma ögonFÄRG men inte samma nyans)
 
Jag tror inte detta är saker som egentligen är viktig för de som fäller kommentarerna/ställer frågorna. Men det är så här alla gör. Vi jämför, vrider och vänder försöker hitta likheter. Det blir tröttsamt. Och stundtals skrattretande. När jag får kommentar om att något av mina barn är sååå lik mig (eller "det råder ingen tveksamheter om vem som är mamman här inte!") så brukar jag svara. Tycker du det?
 
Frågar de MIG vem som barnen är lik brukar jag säga att de är lik deras pappa :) Barnens mormor blev ställd en gång när hon fick frågan om hon tycker de är lika mig när jag var yngre. Det märktes att hon tyckte det var jobbigt och inte visste vad hon skulle säga, hon sa bara "jag vet inte?" Efteråt pratade jag med henne om det och sa att du får svara vad du vill, men ett tips är ju t.ex. "de liknar sin pappa men jag märker en del till sättet hur de påminner om min dotter" t.ex. Hon blev glad för mitt råd :)
 
Men om jag då ska prata seriöst, utifrån MIN synvinkel vad det gäller deras utseende. Så ja, de har drag från sin pappa. Sedan TROR och GISSAR jag att vissa specifika drag kommer från donatorn. Ibland funderar jag om jag kommer få träffa donatorn. Om barnen väljer att söka upp henne, om jag får träffa henne kommer jag se drag av mina barn i henne då? Kanske.
 
Arv och miljö påverkar. Hur mycket arvet kommer påverka dem vet jag inte. Jag kan inte veta vilka eventuella sjukdomar de kan ha i sina gener, jag hoppas att jag aldrig behöver fundera på det. Annars förlitar jag mig på miljön, en kärleksfull miljö som ger trygga barn - DET har betydelse <3
 
 
PS. mina tankar har mest handlat om hur JAG ska känna utifrån kommentarer huruvida mina barn är lika eller olika mig. Undrar hur mina barn kommer känna inför sådana kommentarer när de är gamla nog att till fullo förstå hur det ligger till?
 
bloggar om ÄD, donator, genetik, hårfärg, kommentarer, utseende, ÄD,
Först och främst TACK för all respons jag har fått ang. genetik, kommentarer m m som berör äggdonation och mina senaste inlägg! Jag förstår verkligen hur ni som står inför äggdonation suger åt er kring detta. Jag var precis likadan!! Utifrån era önskemål kommer jag skriva fler inlägg ang. detta :)
 
Jag provade att googla "genetik äggdonation" och ganska snabbt kom ett gammalt inlägg (från i somras när jag var höggravid) från min blogg upp. Det är en konstig känsla att läsa mitt eget svar och mina tankar, såhär nu efteråt när barnen finns här. Antingen klickar ni på ovanstående länk och läser hela inlägget, eller så kortfattat var frågan:
 
Vore dina känslor annorlunda tror du om du till slut blivit gravid med egna ägg eller är sorgen du känner knuten till kampen i sig?
 
Delar utav mitt svar:
Jag tror att det är en livslång sorg att inte kunna få genetiska barn, men den sorgen får mindre och mindre betydelse och utrymme. Men jag tror aldrig den blir ”noll” om du förstår vad jag menar? När jag var mitt inne i processen och allt snurrade och det var svårt att sortera alla tankar var jag förtvivlad av det faktum att jag antagligen inte skulle bli genetisk mamma, till ett ”eget” barn....
...Men jag har ALDRIG trott annat än när väl barnet kommer, kommer jag vara 100 % glad för det och känna mig till 100 % som det barnets mamma. Min sorg handlade inte om det, kärleken till barnet var jag övertygad om. Men sorgen var hur det blev till, att det inte blev som jag alltid drömt om. Helt plötsligt började jag uppskatta mitt eget utseende på ett helt nytt sätt och sörja att mina gener inte får leva vidare.
Idag när jag är gravid har jag inga ledsamma tankar eller känslor på att det inte är mina genetiska barn. NU känns det bra, jag längtar till dem så innerligt :)
...det kommer alltid vara två saker: sorgen kommer alltid finnas kvar att jag inte får ett genetiskt barn men den sorgen kommer nog spela mindre och mindre roll. Däremot vill jag verkligen få dig att förstå att till den sorgen finns ingen som helst koppling till mina barn – som jag bär, de står enbart för lycka och glädje!! ♥♥
 
IDAG känner jag annorlunda, och det är jag så glad för!! Det finns ingen livslång sorg. Jag sörjer inte alls något genetiskt barn eller att jag inte blivit gravid på "vanligt" sätt. Jag längtar heller inte efter ett genetiskt barn. Det är en icke-fråga, den existerar inte. Inte alls :)
 
MEN! Jag har sagt det förr och jag säger det igen: det är en PROCESS som man måste gå igenom, på olika sätt och som tar olika lång tid. Vägen TILL äggdonation är inte lätt, för mig var den mycket plågsam. men LIVET EFTER äggdonation är för mig en fröjd, ett liv fyllt med glädje - och kärlek som flödar <3 <3
 
Avslutningsvis ska jag berätta något som jag verkligen ALDRIG trodde att jag skulle säga (känna): Idag är jag faktiskt glad att inga behandlingar innan fungerade för om de hade gjort det hade jag inte haft de barn jag har nu och jag vill inte tänka mig ett liv utan dem - de ÄR mitt liv, min livsglädje och den största kärlek jag någonsin känt!!
 
I det gamla inlägget som jag länkar till här ovan kan man även läsa två kommentarer från de som fått barn genom ÄD, och NU förstår jag dem verkligen :) :)
 
Lycka till alla därute som kämpar <3
 
Ps. Idag är jag extra glad över min blogg, för det är verkligen häftigt att blicka tillbaka. Med tårar, skratt och större kunskap och erfarenhet!
barn genom äggdonation, genetik, genetisk förälder, genetiska barn, genetiskt barn, gravid genom äggdonation, process, sorg, sorgeprocess,
Påsk och Storhelg... Som vanligt kommer alltid de "stora tankarna" då. Varför är det alltid så? Jag tänker på hur länge jag vill och kan vara föräldraledig, när passar bra att komma tillbaka till jobbet? VILL jag komma tillbaka till jobbet, dvs. på så vis som allt var tidigare? Hur många procent ska jag jobba? Vad kan jag påverka i min arbetssituation och upplägg? Framför allt vad VILL jag?
 
Och den viktigaste frågan av alla: när vill vi börja med syskonförsök? Det har vi pratat en del med mina föräldrar om under påsken. Mina föräldrar vill inte att vi ska försöka bli gravida igen. Det här hör ihop med att jag fick  allvarliga komplikationer före och framförallt efter barnens födsel. Det kunde gått illa, riktigt illa. Det skrämde mina föräldrar (oss också, men på något vis bleknar det i ljuset av de fantastiska barnen?) och de vill inte att vi ska riskera att något liknande händer igen. Ja ja jag ska inte skriva mer om just detta då jag redan från början valt att inte göra det.
 
Jag pendlar mellan att planera "I de bästa av världar" till "Det mest förnuftiga/rimliga". Är de båda planerna komplativa? I don´t know... Utöver detta funderar vi på semestrar. Där finns också en del drömmar. Men sen kommer pengafrågan: hur mycket pengar har vi? Ja det beror såklart på hur det går med syskonförsöket... Vad ska man våga hoppas på? Hur många behandlingar kommer vi behöva? Kostnad? Tid? Ork?
 
Delikata problem till viss del, frustrerande till annan. Många tankar, funderingar, frågor. Ännu inga svar. Men det är ju bara påsk. Än finns det tid!
barn genom äggdonation, bloggar om äggdonation, frågor om äggdonation, funderingar, föräldraledig, gravid genom äggdonation, komplikationer vid förlossning, kostnad äggdonation, syskonförsök, äggdonation, äggdonation Finland, äggdonation privat, äggdonationsbehandling, äggdonationsgraviditet,
Innan barnen kom var jag lite orolig för det här när människor skulle värdera familjens utseende. Vem liknar barnet? Jag var rädd att jag skulle bli sårad att höra att barnen inte liknar mig. Det var en av orsakerna till att jag i vårt förlossningsbrev skrivit att jag ville att personalen skulle vara medvetna om att barnen kommit till genom äggdonation, just för att slippa kommentarer om utseende som påminner om mamma/pappa.
 
Jag hade fått höra från de som fått barn genom äggdonation att den här frågan "Vem barnet liknar" kommer OFTA och det stämmer verkligen!!
 
Första gången kommentaren kom var faktiskt på BB när barnen bara var några timmar. En av barnmorskorna som varit med under värkarbetet tog upp tjejen och sa: Ja det här är verkligen pappas flicka! Ja kanske det? sa vi. Barnmorskan fortsatte: Ja jag menar jag ser INGENTING av dig i henne! Nej det är ju inte så konstigt tänkte vi... Hon tänkte sig såklart inte för då. Undrar om hon i efterhand förstod sitt klavertramp? Just då brydde jag mig inte så mycket, jag var så lycklig för mina barn! Jag blev inte ledsen, men lite irriterad, för det kändes så onödigt...
 
De första veckorna fick vi måååånga gånger frågan: Vem är han/hon lik? Vi svarade "vet inte" de flesta gångerna. Den frågan får vi fortarande flera gånger i veckan. Numera svarar jag i stort sett alltid att de liknar min man. Jag blir inte ledsen när folk frågar, men jag känner mig falsk som inte talar om hur det ligger till..
 
Men jag har också många gånger fått kommentaren att tjejer och/eller killen är sååå lik mig! Och att "det går inte att ta miste på vem som är mamman inte!" Det har faktiskt både min man och min mamma sagt! De säger att killen har mina ögon och tjejen mitt leende. Och det kan till och med jag tycka mig se, fastän jag vet att det är omöjligt (epigenetiken lär inte visa sig än)! Så ja man ser det man vill se <3
barn genom äggdonation, bloggar om äggdonation, epigenetik, genetik, utseende, äggdonation, äggdonationer,
I helgen var jag på bloggträff. Första gången vi sågs var i början av 2013, så i två år nu har de varit mina vänner, de som jag lutat mig mot när jag har behövt information, råd och stöd. Så ovärderligt att ha denna fina grupp! Vi började med att ses i Göteborg på restauranger och cafén. Jag miss i synnerhet ett café vi satt på där bordsgrannarna till en början försynt lyssnade på vad vi sa till att i slutet sitta och öppet titta och följa vår konversation! Haha tänk vad mycket de fick höra denna gång - om ofrivillig barnlöshet, ivf, missfall, äggdonation usla/fantastiska spermier, mediciner, adoption, Finland, riga, Grekland, ryssland, kina, Danmark, Sverige, donatorer, undersökningar, äggstockar, dieter med mycket mycket mera - att inte örona föll av??!! Haha!!
 
Numera träffas vi hemma hos varandra. Det är fortsatt innerliga samtal, och fortfarande är det många tårar både av glädje och sorg. Vilka resor vi har och har haft!! Vi är sex tjejer och gruppen har hittills berikats med fem barn och fler ska det bli! Tre barn har kommit genom ivf, mina tvillingar genom äggdonation, ett adoptivbarn som vi längtar tills vi får träffa till sommaren. Det sjunde längtansbarnet hoppas vi kommer till genom behandlingar nu under våren <3
 
SÅ mycket hopp, längtan och kärlek det ryms i denna grupp - underbart <3 <3 <3
Bloggträff, Finland, Frågor om hormonbehandling inför ivf, IVF försök, IVF-klinik, IVF-patienter, Ofrivillig barnlöshet, adoption, anonym blogg, barn genom äggdonation, behandlingar vid ofrivillig barnlöshet, bloggar om ivf, bloggar om ofrivillig barnlöshet, bloggar om ÄD, bloggar om äggdonation, danmark, frågor om ivf, frågor om äggdonation, gravid genom äggdonation, göteborg, hormonbehandling inför ivf, information om ivf, information om ofrivillig barnlöshet, information om äggdonation, ivf, ivf-bloggar, ivf-klinik Finland, lyckade ivf-försök, missfall, misslyckat ivf, ofrivillig barnlöshet, ofrivilligt barnlös, ofrivilligt barnlösa, planering ivf, privat IVF, spermier, tvillingar, äggdonation,

Jag fick nyligen ett mail från en tjej som kämpar i sin ofrivilliga barnlöshet och som har börjat fundera lite kring äggdonation. Jag hinner tyvärr inte kolla mailen så ofta längre, men jag har TVÅ bra orsaker till detta!! ;) ! Så det kan ta lite tid innan jag svara, men kan jag hjälpa i olika frågor så gör jag gärna det!!

Tjejen mailade om frågor kring äggdonation i stort, men jag uppfattade att det främst handlade om hur processen till äggdonation kan gå, hur det var för mig. Här ser ni delar av mitt svar till henne:
 
Jaa du att vara ofrivilligt barnlös och kämpa med behandlingar är ett rent helvete!! Vad har läkarna sagt efter era ivf-behandlingar? Jag ville också prova prasteron men fick inte av SU eller Carlanderska och Falun ville inte ens ta emot mig som patient :( Utan att veta allt om dig så tycker jag att du gör det rätta och testar Prasteron som du har blivit erbjuden iaf, så vet du om det funkar eller inte. För om det INTE gör det kan du släppa det.
 
Vägen till äggdonation är slingrig och var för mig väldigt smärtsam (känns konstigt att skriva och säga det idag för idag känns det som det bästa, mest kärleksfulla beslutet jag tagit i mitt liv? <3 <3). Och jag tror att det är viktigt att det ÄR det? Det är en process och den processen ser och känns olika för oss alla. Men man går inte från att ha försökt bli gravid hemma i sängkammaren direkt till ÄD i Finland precis. Man måste gå den slingra vägen för att VILJA göra ÄD i Finland.
 
I början på min resa sökte jag massor av information om ofrivillig barnlöshet, jag läste bl.a. många bloggar och om jag kom in på en blogg om ÄD klickade jag ner den direkt. Jag orkade, klarade inte, att läsa om det (mitt undermedvetna som visste att jag inte var redo?). Jag var inställd på att ivf var vår väg till att bli föräldrar så det var verkligen en käftsmäll när vi hårt och klart fick beskedet att det inte var det. Att ingen klinik i Sverige ens skulle låta oss försöka med fler ivf:er. Tack och lov, såhär i efterhand, gav alla samma klara besked: ert bästa alternativ är äggdonation.
 
Det är, precis som du skriver, en fråga om acceptans, att förlika sig med tanken. När du gör det rätas vägen upp, om än den känns som en smal liten stig. Det som hjälpte mig att våga ta steget var framförallt tre saker:
  1. Psykologen som förklarade att det blir mina biologiska barn - läs om den här
  2. Liknelsen om sockerkakan - läs om den här
  3. Dustpuppys liknelse: "Du står framför den vackraste sjö du kan tänka dig. Det vore så skönt att bada, men du vet inte om vattnet är kallt eller varmt. Enda sättet att komma i vattnet är att hoppa i och det är lite otäckt. Du skulle vilja gå i lite långsamt men det går inte. Äggdonation är ungefär samma sak, det kommer ett ögonblick då man måste ta ett steg framåt utan kontroll, och bara lita på någon annan. Du står där nu.  Tänk inte, blunda och hoppa, jag lovar att vattnet är jätteskönt" som hon skrev som kommentar till inlägget du kan läsa om här

 

Jag tänkte att jag börjar med detta som svar till dg i vår första mailväxling. Hur tänker DU? Vad kan jag hjälpa dig med?

Läs på om lite olika kliniker. Vi vände oss främst till Finland för att de har samma lagstiftning som Sverige.

 

Ge inte upp! Och jag finns här!!

Våga tro <3

 

Kramar och gott nytt År!!!

Ps. Jag kommer lägga ut delar av mitt SVAR i bloggen då det kan hjälpa andra. Men inte din fråga, ditt namn eller något annat som har med dig att göra :)

Ofrivillig barnlöshet, barn genom äggdonation, behandlingar vid ofrivillig barnlöshet, bloggar om ofrivillig barnlöshet, bloggar om äggdonation, frågor om äggdonation, gravid genom äggdonation, information om ofrivillig barnlöshet, information om äggdonation, ofrivillig barnlöshet, ofrivilligt barnlös, ofrivilligt barnlösa, prasteron, process, psykolog, äggdonation, äggdonation Finland, äggdonation privat, äggdonationsbehandling,
Nu har jag varit inne på min mail fertilitetsresa@hotmail.se  och ser att jag har fått mååånga mail! Förlåt för att mitt svar kommer så sent!! Jag är inte inne så ofta på min mail numera. Och bara du vet det och accepterar det så är ju allt gott :)
 
Jag får dåligt samvete när jag läser era fina mail, som många gånger berättar om förtvivlan över ofrivillig barnlöshet och frågor kring det (och främst kring äggdonation), och jag inte har svarat tillbaka med en gång! Men tiden räcker inte till - bebisarna får det mesta (som de ska) :)
 
Det jag vill säga är: fortsätt gärna och maila, eller skriv frågor i kommentarer, men ha tålamod med att det kan ta ett tag innan jag svarar :)
 
Kram!
anonym blogg, blogg om tvillinggraviditet, bloggar om graviditet, bloggar om ivf, bloggar om ofrivillig barnlöshet, bloggar om ÄD, bloggar om äggdonation, bloggkommentarer, bloggläsare, fertilitetsresa, frågor på bloggen, kommentarer, kommentarer på bloggen, mail, underbara bloggläsare,
Jag är besviken idag. Jag har precis pratat med min barnmorska men fick inte de nyheter jag ville ha. Inte alls. Och nu vet jag inte vad jag ska göra...
 
På BB fick jag rekommendationen att inte bli gravid förrän tidigast 1,5-2 år. Jag tänkte inte så mycket på det då, vi var ju överlyckliga att våra älskade barn precis kommit till världen, att vi hade blivit föräldrar och lyckan var verkligen total och inget annat spelade någon roll!!
 
Men.. ganska snart började vi prata om syskon och familjeplanering i stort.. Kliniken i Finland har som regel att det måste gått ett år sedan förlossning för att få försöka på nytt. Vi bestämde att det kändes som bra planering för oss, vi satsar på syskonförsök med start efter sommaren 2015! :)
 
Men fram till dess då? Vad gör vi då? Vi har fått stämpeln "Oförklarligt barnlösa", man hittade aldrig några fel på oss. Fast ivf eller andra hormonbehandlingar kan aldrig funka eftersom jag har så lågt amh-värde, så äggdonation är den enda hjälp som rekommenderas. Läkarna har sagt att det finns inget som säger att ni inte kan få barn, men eftersom ni inte fått det hittills så är det inte särskilt troligt att det händer. Blir man klok på det? Nej.
 
Vi har känt att vi vill satsa på äggen i Finland för att få syskon, de blir helsyskon till tvillingarna och det känns som om det är våra väntande familjemedlemmar. Genetiska barn känns inte viktigt alls, faktiskt till och med lite synd, för de blir ju inte helsyskon i så fall. Och nu vet jag ju vilka fantastiska barn kombinationen äggdonatorn, min man och min livmoder gör!! ;)
 
Men tillbaka till frågan: vad gör vi fram till augusti 2015? Ska vi skydda oss då? Det känns ju helt knäppt att göra det? Använda preventivmedel när man vill ha fler barn? I ett lyckligt äktenskap? När man KÄMPAT i flera år för att få barn, ska vi nu anstränga oss för att inte få det?? Jag kommer aldrig - någonsin - använda några preventivmedel, det är jag och min man överens om. Inga spiraler, p-piller eller hormoner ska in i min kropp igen. (om vi för den delen inte var en längtansfamilj hade vi resonerat likadant, vill vi inte ha fler barn så är det maken som får knipsa. Punkt.) Kvar är då att mannen får använda kondom? Känns helt sjukt..
 
Sedan kom jag på rekommendationen från BB... De sa inte ett år utan ett och ett halvt upp till TVÅ år? SÅ jag kontaktade min barnmorska hon hade bara hört rekommendationen på ett år som enligt henne är densamma oavsett om man fött vaginalt eller med kejsarsnitt. Så hon skickade frågan vidare till specialistläkaren. Vad är rekommendationen och vad riskerar vi/jag om jag blir gravid (mot alla odds?)?
 
Idag fick jag svaret. Specialistläkaren tycker att jag ska vänta i två år. Detta på grund av alla komplikationer jag hade efter förlossningen (dessa har jag aldrig berättat om här på bloggen, men kortfattat kan vi säga såhär: det höll på att gå riktigt riktigt illa och jag fick flera mycket allvarliga komplikationer...).
 
Så vad gör jag med denna informationen??
* Ska vi vänta till augusti 2016 för syskonförsök i Finland, eller ändå köra på 2015?
* Ska vi "våga chansa" oskyddat sex från och med nu?
 
Åh jag blir tokig!! Varför hela tiden dessa hinder och omvägar?
 
What to do? What to do??
 
Jag TROR ändå (fast detta är inte genomtänkt på långa vägar!) att jag vill köra oskyddat från och med nu. Och jag vill nog åka till Finland efter sommaren. Men... Åh jag vet inte. Är jag dum? Vad tycker ni kloka bloggläsare? Råd till mig? Och hur skulle ni själva ha gjort??
AMH värde 0,2, AMH-värde, Finland, Ofrivillig barnlöshet, barn genom äggdonation, barnmorska, behandlingar vid ofrivillig barnlöshet, bloggar om graviditet, bloggar om ofrivillig barnlöshet, bloggar om äggdonation, farhågor vid graviditet, genetik, genetisk förälder, genetiska barn, genetiskt barn, gravid genom äggdonation, graviditet, graviditetskomplikationer, högriskgraviditet, information om ofrivillig barnlöshet, ivf-klinik Finland, kejsarsnitt, lågt AMH-värde, ofrivillig barnlöshet, ofrivilligt barnlös, rekommendationer, syskon, syskonförsök, äggdonation, äggdonation Finland, äggdonation privat, äggdonationer, äggdonationsbehandling, äggdonationsgraviditet, äggdonator,
Efter att jag gjorde kompletteringar till min ansökan om "Vård i annat EU-land", för äggdonationen i Finland har jag nu fått svar. Både positivt och negativt. Ansökan beviljades MEN summan jag får täcker inte äggdonationsbehandlingen på ca 70 000 kr (exl. undersökningar/provtagningar, resa, boende, logi, förlorad inkomst etc.). FK utgår ifrån vad ÄD-behandlingen hade kostat i MITT landsting. Och Västra Götalandsregionen svarade att den kostar ca 42 000 kr (de anger exakt belopp i beslutet men jag har det inte i huvudet nu), så det är vad jag får i ersättning.
 
Önskar jag visste detta innan. Då hade jag blivit glad för pengarna, men nu känns det som om jag har gått miste om hälften eftersom jag trodde jag skulle få för hela behandlingen. :( Pengarna skulle dels använda för att betala tillbaka på lånet och även att spara till syskonförsök.
 
Antar att det beror på de nya regalerna som trädde i kraft i oktober förra året? Jag hamnade precis på andra sidan regelgränsen...
 
OM jag ska överklaga måste det vara inne senast nu på måndag 15 december. Så nu skickar jag ut en fråga till er som läser: Någon som vet om det är värt att överklaga och i så fall vad ska jag hänvisa till? Tacksam för tips och råd!!
Försäkringskassan, barn genom äggdonation, bloggar om äggdonation, ersättning, frågor om äggdonation, gravid genom äggdonation, information om äggdonation, kostnad äggdonation, vård i annat EU land, Äggdonation Sahlgrenska, äggdonation, äggdonation Finland, äggdonation SU, äggdonation privat, äggdonationer, äggdonationsbehandling, återbetalning äggdonation,
På något vis missuppfattade jag hur många ägg vi har i frysen. Det är inte 12 ägg utan 8 ägg som fryser i Finland.
 
 
 
Här står det 8 embryo, så jag ringde upp kliniken och frågade om det verkligen inte var 12 som jag förstått? Hon svarade tillbaka via mail att hon kollat med embryologen och att det är 8 ägg vi har. Okej svarade jag, skickade in blanketten om att vi önskar frysplats och igår kom fakturan.
 
Men jag har ändå inte kunnat släppa det? Jag läste tillbaka i bloggen och fann:
 
"Det blev 18 (arton!) befruktade ägg   Innan embryotransfer fick jag träffa embryologen som berättade att de hade fryst in fyra ägg. Min man och jag hade sedan tidigare bestämt att vi vill återföra två embryon. Embryologen berättade att de två äggen som skulle återföras var två 2:or.

De andra (12 äggen!) ska de odla på till på lördag och se om se kan få fram blastocyter 

19 nov 2013:
Imorse ringde de från kliniken och berättade att av de äggen de odlat vidare på blev det åtta till i frysen!
Så nu har vi 12 finingar som fryser "

Det är inte så att jag tror att de gjort något felaktigt, jag ville bara reda ut missförståndet. De mailade svar till mig:
 
Du har i frysen 4 stycke dagen 3 embryo och 4 stycke dagen 5 embryo. Efter överföring våra biologist har odlade 8 embryon till dagen 5 men bara 4 av dem har varit bra till frysen.
 
Nu i efterhand har jag nog förstått hur jag missförstod.
Det blev 18 befruktade ägg. Innan embryotransfer fryste de in fyra ägg, vi återförde två ägg. Utav de ägg som var kvar odlade de vidare på. Utav de 12 äggen fick de fyra bra blastocyter som som de kunde frysa in = totalt 8 i frysen!
Jag förstod att det frystes in åtta av de tolv de odlade på, men det var åtta totalt i frysen de menade.
 
Så måste det ju vara?
 
Åtta eskimåer är fantastiskt!!
Fertinova, Finland, barn genom äggdonation, befruktade ägg, befruktat ägg, bloggar om äggdonation, embrylog, embryo, embryodonation, frysta ägg, gravid genom äggdonation, klinik, nedfrysning av ägg, odling av ägg, ägg, äggdonation, äggdonation Finland, äggdonation privat, äggdonationsbehandling, ägginsättning,
 
Idag för ett år sedan fick vi det vackraste PLUSSET av alla!
 
Tänk att det skulle innehålla två hjärtan och oändlig kärlek och lycka?
 
Så tacksam! 💞
Gravid, gravid med tvillingar,
Tänk idag är det exakt ett år sedan jag blev gravid, ett år sedan solstrålarna planterades in i mig (läs mer i här och här). Jag hade hela tiden en go känsla: från första besöket, dagarna innan inplantering, efter att de satts in och under hela tiden i Helsingfors. Ja jag mådde faktiskt gott under hela ruvningstiden även om jag såklart var nervös typ hela tiden!
 
Under tiden för mina misslyckade ivf:er hade jag aldrig en bra känsla, bara en oroskänsla, som ett mörkt moln som hängde ovanför mig hela tiden.
 
Innan jag åkte till Finland mådde jag så otroligt dåligt. Jag hade bestämt mig (utan att berätta det för någon) att om första försöket inte funkade var jag tvungen att lägga bebisförhoppningarna på paus, för jag ORKADE inte mer, jag var helt slut psykiskt. Minsta motgång i livet i stort förstorade jag upp och hade ett ständigt katastroftänkande. Satt med tårar bakom ögonen, en konstant klump i halsen och magen och mitt hjärta mitt hjärta höll på att pulveriseras av total förkrossning. Usch det är jobbigt att tänka tillbara på det, hur dåligt jag mådde och hur nära total botten jag faktiskt var. Det skrämmer mig. Vad hade hänt om det inte lyckats? Jag vågar inte gå längre i mina tankar...
 
Men från dess jag accepterade och valde att satsa på äggdonation i Finland mådde jag bra och jag TRODDE verkligen på det! Det pirrar i magen när jag tänker på den här tiden! Det var så roligt så många positiva känslor!! Och det är klart, eftersom allt funkade så bra kan jag ju inte annat glädjas över detta - våra första stapplande steg mot våra älskade barn <3
 
Jag är tacksam varje dag.
Ofrivillig barnlöshet, barn genom äggdonation, behandlingar vid ofrivillig barnlöshet, bloggar om ofrivillig barnlöshet, bloggar om ÄD, bloggar om äggdonation, gravid genom äggdonation, ÄD, äggdonation, äggdonation Finland, äggdonation privat, äggdonationsbehandling, äggdonationsgraviditet,

I fredags fick vi brev från kliniken (Fertinova i Helsingfors):

Bästa kund,
från den behandling ni gjorde på Fertinova har ni fortfarande embryon nedfrysta. Avtalet för nedfrysning och förvaring av embryon gäller ett år i taget och har för er del ni gått ut. Därför frågar vi er om ni vill förnya ert avtal och på så sätt fortsätta att förvara era embryon nedfrysta på vår klinik.

Genom att underteckna det bifogade avtalet ger maken samtidigt samtycke till att vi får återföra nedfrysta/upptinade embryon till hustrun/sambon under den tid detta avtal är i kraft. Det förlängda avtalet gäller ett år i taget. Eftersom embryona är parets gemensamma, så kan man inte fortsätta förvaringen eller återföra embryon om paret har separerat.

Vi ber er vänligen fylla i det bifogade formuläret och returnera det till oss efter det ni båda undertecknat det. Om ni väljer att fortsätta förvaringen, skickar vi er en faktura efteråt. Förvaringsavgift per år är 175£.

 

Vi ar 12 ägg i frysen (galet många jag vet!! =D ), varav 8 är blastocyter – dvs. 12 potentiella helsyskon till tvillingarna!! Vi kommer absolut att betala för fortsatt nedfrysning och vi ha faktiskt så smått börjat prata om när vi vill försöka igen. Så OM:et är borta, syskon finns (förhoppningsvis) i framtiden! Men vi vet inte när. Det vi har bestämt är att vi vill aldrig mer skydda oss. Skulle vi få ett genetiskt barn så vore det roligt och mycket välkommet, men vi kommer inte försöka få det utan vid syskonfösök har vi siktet inställt att återigen göra barn i Finland. Det är roligt att kunna skriva det, för jag trodde inte att jag skulle resonera så, eller framförallt KÄNNA så – men dessa barn är ju så fantastiska visst vore det väl synd att inte fortsätta på den här banan?

12 ägg, 12 potentiella helsyskon, vad vi är välsignade!!

 

Ps. Även om jag inte är "aktiv bloggare" längre, så kommer jag som jag sagt fortsätta göra inlägg som har med Äggdonation och ofrivillig barnlöshet att göra med jämna mellanrum (troligtvis publicerar jag oftast på helgerna). Så du får gärna kika in emellanåt :)

Fertinova, Helsingfors, avtal, barn genom äggdonation, blastocyter, bloggar om ÄD, bloggar om äggdonation, embryo, frågor om ÄD, förvaringsavgift, genetik, genetisk förälder, genetiska barn, genetiskt barn, gravid genom äggdonation, gravid med tvillingar, information om äggdonation, klinik, kostnad, kostnad nedfrysning av ägg, kostnad äggdonation, kostnader, nedfrysning, nedfrysning av ägg, syskon, syskonförsök, ÄD, äggdonation, äggdonation Finland, äggdonation privat, äggdonationer, äggdonationsbehandling, äggdonationsgraviditet,

Jag har funderat en hel del vad jag ska göra med bloggen. Ni är många som läser den, som uthålligt går in varje dag och kollar om jag har skrivit något. Ni har betytt så otroligt mycket för mig under den här resan och jag får lite dåligt samvete att jag inte ”pratar” med er längre?

Jag startade den här bloggen när jag och min man hade varit ofrivilligt barnlösa i över ett år och vi hade påbörjat vår fertilitetsutredning. Min tanke har hela tiden varit att ha bloggen som en ventil och samtidigt vara en informations- och inspirationskälla för dem som är i liknande sits. Jag har förbannat mig själv att jag valde namnet ”FertilitetsRESA” till min blogg, varför döpte jag den inte bara till ”Önskanombarnärstorsnartärviföräldrar” (typ)?! Men i mitt undermedvetna visste jag nog att det här skulle bli en utmanande och tämligen lång RESA. Men aldrig hade jag kunnat tro att vår resas destination var Finland och att denna resa skulle göra mig till mamma till de vackraste finaste underbaraste barnen i världen?! ♥♥

Det har aldrig varit min mening att göra detta till en mammablogg. Skulle jag fortsätta vill jag heller inte längre blogga anonymt. Men min resa är MIN, att nu ta bort min anonymitet vore också att outa mina barn. Det vill jag inte. Inte nu. Ja jag velar lite, för jag har verkligen tyckt om att blogga här och ha kontakt med er läsare. Att sluta blogga blir även ett form av avsked till er, er som jag faktiskt upplever och tänker om som mina vänner? Vad hade jag gjort utan er under dessa år? Antagligen gått under :(

Bloggen kommer finnas kvar och förhoppningsvis fortsätta ge svar till dem som söker. Jag kommer svara på frågor som kommer upp, även om det tar lite tid innan jag svarar. Jag kommer även göra inlägg i framtiden som återknyter till ofrivillig barnlöshet och/eller äggdonation. På vilket sätt det här med att barnen kom till genom just äggdonation kommer påverka oss vet jag inte idag, men jag antar att det kommer stunder då jag behöver skriv av mig, berätta eller fråga. DÅ kommer jag skriva blogginlägg igen.

Och OM (vi har inte pratat om detta än) eller NÄR vi väljer att starta syskonförsök kommer jag liva upp bloggen igen! Men där kommer vi inte vara än på något år i alla fall :)

 

Jag är så lycklig i mitt liv som mamma, jag är så tillfreds, känner ett lugn inom mig som jag aldrig känt. Mitt hjärta är fyllt av kärlek ♥ Det är många tårar som fällts under denna resa, många gånger har allt känts totalt hopplöst och jag har varit nära att ge upp. Att bli mamma genom äggdonation har varit omtumlande, men i slutändan fantastiskt!! Jag var rädd att jag skulle känna sorg i att inte få genetiska barn, jag var rädd att jag inte till fullo skulle känna mig som barnens mamma. Men vet ni? Det var tankar som aldrig blev verklighet! Det finns inte ett uns i mig som inte känner mig som mamma, jag älskar dem av hela mitt hjärta och det har jag aldrig ifrågasatt och jag skulle aldrig vilja ha några andra barn än just dess två – mina älsklingar!! Om vi försöker få syskon tror jag inte ens vi kommer försöka få genetiska barn? Vi har ju 12 ägg som väntar på oss i Finland – potentiella helsyskon till tvillingarna! Och de är ju så vackra, så underbara – de bästa – nog vore det väl synd att inte ge dem fler helsyskon? :)

Jag fick stöd från er läsare som fått barn genom ÄD, som berättade att jag kommer känna precis som jag gör nu och jag hoppades att jag skulle göra det, men aldrig hade jag kunnat tro att det stämde till 100%? Men jag tror att jag behövde resan jag gjorde för att nå dit. IDAG känns allt kring ÄD som det absolut bästa beslutet, det finns inga betänkligheter, inga ”om” – bara lycka!!

 

Avslutningsvis vill jag av hela mitt hjärta TACKA Alla Er som följt med på min resa! Ni som har läst, kommenterat, tipsat och stöttat – jag är så TACKSAM för att Ni funnits. Nu fortsätter min resa som MAMMA, men jag kommer aldrig glömma er – kärlek till Er ALLA!! ♥♥♥

Ofrivillig barnlöshet, anonym blogg, att vänta tvillingar, barn genom äggdonation, behandlingar vid ofrivillig barnlöshet, blogg om tvillinggraviditet, bloggar om graviditet, bloggar om ivf, bloggar om ofrivillig barnlöshet, bloggar om ÄD, bloggar om äggdonation, bloggbesök, bloggkommentarer, bloggläsare, fertilitetsresa, frågor om ÄD, frågor om äggdonation, frågor på bloggen, gravid genom äggdonation, gravid med tvillingar, information om ofrivillig barnlöshet, information om äggdonation, kommentarer på bloggen, ofrivillig barnlöshet, ofrivilligt barnlös, ofrivilligt barnlösa, tvillingar, tvillinggraviditet, underbara bloggläsare, ÄD, äggdonation, äggdonation Finland, äggdonation privat, äggdonationer, äggdonationsbehandling, äggdonationsgraviditet,
Jag sattes upp i äggdonationskön på Sahlgrenska i mitten av mars 2013. De sa då att det är 1,5-2 års tid, men troligast minst 2 år kanske mer. Jag har inte meddelat dem om att vi blivit gravida genom ÄD i Finland och ej heller nu att vi fått våra tvillingar. Jag ville vänta och se när vi annars skulle ha fått chansen.
 
I förgår ringde de!! Kvinnan jag pratade med hade först pratat med min man så hon visste att vi har våra barn, så det första hon sa var Grattis! Vi pratade en stund och nu har de såklart strukit oss så igår fick ett annat par ett efterlängtat samtal som förhoppningsvis kommer ge dem massor av kärlek och lycka <3
 
Men jag är lite tveksam till om de är helt ärliga om att vi verkligen kommit fram i kön? De har hela tiden sagt att det troligtvis rör som om minst två år, vilket innebär att detta borde bli verklighet först vårkanten 2015. Till saken hör att jag precis fått och lämnat in en uppföljning på en forskningsstudie. Så i tisdags fick de ett brev från mig om att vi lyckats bli gravida och få barn genom ÄD i Finland. En dag senare ringer de och säger at vi nu är framme i kön? Känns liiite för mycket som ett samanträffande? Men ja, det spelar ingen roll nu :)
 
Jag är såå glad att vi inte behöver gå igenom allt det nu och framförall att vi inte väntade tills vi kom fram i kön! För OM vi hade gjort det hade vi inte haft våra barn! Och jag kan inte tänka mig ett liv utan dem nu? Min största lycka i livet - att få ha min söta lilla flicka och min söta lilla pojk, som just nu sover så sött?! Livet är underbart med dem - och jag är TACKSAM varje dag för att jag få ha dem, ingenting kommer någonsin att betyda mer än vad de gör <3
barn genom äggdonation, bloggar om ÄD, bloggar om äggdonation, forskningsstudie, gravid genom äggdonation, väntelista, väntetid, väntetider, ÄD, Äggdonation Sahlgrenska, äggdonation, äggdonation Finland, äggdonation SU, äggdonation privat, äggdonationer, äggdonationsbehandling, äggdonationsgraviditet, äggdonationskö, äggdonationsteamet,

Den efterlängtade frukostbrickan!

Jag hamnade på uppvak med en sköterska som observerade mig hela tiden. Men hon var lite snurrig också, för flera gånger frågade hon hur känns det? Varpå jag fick svara, ja jag är ju bedövad så jag känner ingenting…? Nej just det! Sa hon lite trött. Sedan skulle de byta bindan (läs jätteblöja) för att kolla hur mycket jag blödde, en gång sa hon: Kan du vända dig lite åt sidan? Hur gör jag då? Frågade jag. Nej just det det kan du ju inte! Sa hon och bad om ursäkt. Haha jag vet inte vad det här handlade om? Kanske hade hon blivit inringd sent och inte hunnit sova innan sitt pass eller så var det något annat? Såklart reagerade de också på min hjärtrytm så jag fick förklara mitt hjärtfel. Men seriöst varför ska JAG behöva informera alla, varför kan de inte stå i mina papper för? Tänk om jag behövt sövas ned eller blivit medvetslös, hur hade de gjort då?? Behandlat det som inte ska behandlas: jag undrar vad som hade hänt om de försökt medicinbehandla så att jag skulle få normal hjärtrytm, hade det varit farligt? Jag måste fråga någon om detta någon gång…

Efter några timmar fick jag i alla fall komma tillbaka till förlossningen. Där möttes jag av maken som satt känguru med tjejen, han hade den lilla tjejen (som bara hade blöja på sig) på sitt bröst innanför skjortan och de satt där och bara möööös <3 Killen blev matad av en sköterska (undersköterska?) med ersättning eftersom han var så liten och behövde få näring snabbt. Jag fick direkt tjejen till mitt bröst och så snart killen ätit upp fick jag även honom och det var en sån underbar värme jag kände – ÄNTLIGEN hade jag mina barn!!! Lyckan var total!!! Och igen grät jag – GLÄDJETÅRAR!!

BB, frukostbricka, förlossning, förlossningen, förlossningsberättelse, tvillingar, tvillingfödsel, tvillingförlossning,