Min fina bild
Nu har jag varit inne på min mail fertilitetsresa@hotmail.se  och ser att jag har fått mååånga mail! Förlåt för att mitt svar kommer så sent!! Jag är inte inne så ofta på min mail numera. Och bara du vet det och accepterar det så är ju allt gott :)
 
Jag får dåligt samvete när jag läser era fina mail, som många gånger berättar om förtvivlan över ofrivillig barnlöshet och frågor kring det (och främst kring äggdonation), och jag inte har svarat tillbaka med en gång! Men tiden räcker inte till - bebisarna får det mesta (som de ska) :)
 
Det jag vill säga är: fortsätt gärna och maila, eller skriv frågor i kommentarer, men ha tålamod med att det kan ta ett tag innan jag svarar :)
 
Kram!
anonym blogg, blogg om tvillinggraviditet, bloggar om graviditet, bloggar om ivf, bloggar om ofrivillig barnlöshet, bloggar om ÄD, bloggar om äggdonation, bloggkommentarer, bloggläsare, fertilitetsresa, frågor på bloggen, kommentarer, kommentarer på bloggen, mail, underbara bloggläsare,
På något vis missuppfattade jag hur många ägg vi har i frysen. Det är inte 12 ägg utan 8 ägg som fryser i Finland.
 
 
 
Här står det 8 embryo, så jag ringde upp kliniken och frågade om det verkligen inte var 12 som jag förstått? Hon svarade tillbaka via mail att hon kollat med embryologen och att det är 8 ägg vi har. Okej svarade jag, skickade in blanketten om att vi önskar frysplats och igår kom fakturan.
 
Men jag har ändå inte kunnat släppa det? Jag läste tillbaka i bloggen och fann:
 
"Det blev 18 (arton!) befruktade ägg   Innan embryotransfer fick jag träffa embryologen som berättade att de hade fryst in fyra ägg. Min man och jag hade sedan tidigare bestämt att vi vill återföra två embryon. Embryologen berättade att de två äggen som skulle återföras var två 2:or.

De andra (12 äggen!) ska de odla på till på lördag och se om se kan få fram blastocyter 

19 nov 2013:
Imorse ringde de från kliniken och berättade att av de äggen de odlat vidare på blev det åtta till i frysen!
Så nu har vi 12 finingar som fryser "

Det är inte så att jag tror att de gjort något felaktigt, jag ville bara reda ut missförståndet. De mailade svar till mig:
 
Du har i frysen 4 stycke dagen 3 embryo och 4 stycke dagen 5 embryo. Efter överföring våra biologist har odlade 8 embryon till dagen 5 men bara 4 av dem har varit bra till frysen.
 
Nu i efterhand har jag nog förstått hur jag missförstod.
Det blev 18 befruktade ägg. Innan embryotransfer fryste de in fyra ägg, vi återförde två ägg. Utav de ägg som var kvar odlade de vidare på. Utav de 12 äggen fick de fyra bra blastocyter som som de kunde frysa in = totalt 8 i frysen!
Jag förstod att det frystes in åtta av de tolv de odlade på, men det var åtta totalt i frysen de menade.
 
Så måste det ju vara?
 
Åtta eskimåer är fantastiskt!!
Fertinova, Finland, barn genom äggdonation, befruktade ägg, befruktat ägg, bloggar om äggdonation, embrylog, embryo, embryodonation, frysta ägg, gravid genom äggdonation, klinik, nedfrysning av ägg, odling av ägg, ägg, äggdonation, äggdonation Finland, äggdonation privat, äggdonationsbehandling, ägginsättning,
 
Idag för ett år sedan fick vi det vackraste PLUSSET av alla!
 
Tänk att det skulle innehålla två hjärtan och oändlig kärlek och lycka?
 
Så tacksam! 💞
Gravid, gravid med tvillingar,
Tänk idag är det exakt ett år sedan jag blev gravid, ett år sedan solstrålarna planterades in i mig (läs mer i här och här). Jag hade hela tiden en go känsla: från första besöket, dagarna innan inplantering, efter att de satts in och under hela tiden i Helsingfors. Ja jag mådde faktiskt gott under hela ruvningstiden även om jag såklart var nervös typ hela tiden!
 
Under tiden för mina misslyckade ivf:er hade jag aldrig en bra känsla, bara en oroskänsla, som ett mörkt moln som hängde ovanför mig hela tiden.
 
Innan jag åkte till Finland mådde jag så otroligt dåligt. Jag hade bestämt mig (utan att berätta det för någon) att om första försöket inte funkade var jag tvungen att lägga bebisförhoppningarna på paus, för jag ORKADE inte mer, jag var helt slut psykiskt. Minsta motgång i livet i stort förstorade jag upp och hade ett ständigt katastroftänkande. Satt med tårar bakom ögonen, en konstant klump i halsen och magen och mitt hjärta mitt hjärta höll på att pulveriseras av total förkrossning. Usch det är jobbigt att tänka tillbara på det, hur dåligt jag mådde och hur nära total botten jag faktiskt var. Det skrämmer mig. Vad hade hänt om det inte lyckats? Jag vågar inte gå längre i mina tankar...
 
Men från dess jag accepterade och valde att satsa på äggdonation i Finland mådde jag bra och jag TRODDE verkligen på det! Det pirrar i magen när jag tänker på den här tiden! Det var så roligt så många positiva känslor!! Och det är klart, eftersom allt funkade så bra kan jag ju inte annat glädjas över detta - våra första stapplande steg mot våra älskade barn <3
 
Jag är tacksam varje dag.
Ofrivillig barnlöshet, barn genom äggdonation, behandlingar vid ofrivillig barnlöshet, bloggar om ofrivillig barnlöshet, bloggar om ÄD, bloggar om äggdonation, gravid genom äggdonation, ÄD, äggdonation, äggdonation Finland, äggdonation privat, äggdonationsbehandling, äggdonationsgraviditet,

Jag har funderat en hel del vad jag ska göra med bloggen. Ni är många som läser den, som uthålligt går in varje dag och kollar om jag har skrivit något. Ni har betytt så otroligt mycket för mig under den här resan och jag får lite dåligt samvete att jag inte ”pratar” med er längre?

Jag startade den här bloggen när jag och min man hade varit ofrivilligt barnlösa i över ett år och vi hade påbörjat vår fertilitetsutredning. Min tanke har hela tiden varit att ha bloggen som en ventil och samtidigt vara en informations- och inspirationskälla för dem som är i liknande sits. Jag har förbannat mig själv att jag valde namnet ”FertilitetsRESA” till min blogg, varför döpte jag den inte bara till ”Önskanombarnärstorsnartärviföräldrar” (typ)?! Men i mitt undermedvetna visste jag nog att det här skulle bli en utmanande och tämligen lång RESA. Men aldrig hade jag kunnat tro att vår resas destination var Finland och att denna resa skulle göra mig till mamma till de vackraste finaste underbaraste barnen i världen?! ♥♥

Det har aldrig varit min mening att göra detta till en mammablogg. Skulle jag fortsätta vill jag heller inte längre blogga anonymt. Men min resa är MIN, att nu ta bort min anonymitet vore också att outa mina barn. Det vill jag inte. Inte nu. Ja jag velar lite, för jag har verkligen tyckt om att blogga här och ha kontakt med er läsare. Att sluta blogga blir även ett form av avsked till er, er som jag faktiskt upplever och tänker om som mina vänner? Vad hade jag gjort utan er under dessa år? Antagligen gått under :(

Bloggen kommer finnas kvar och förhoppningsvis fortsätta ge svar till dem som söker. Jag kommer svara på frågor som kommer upp, även om det tar lite tid innan jag svarar. Jag kommer även göra inlägg i framtiden som återknyter till ofrivillig barnlöshet och/eller äggdonation. På vilket sätt det här med att barnen kom till genom just äggdonation kommer påverka oss vet jag inte idag, men jag antar att det kommer stunder då jag behöver skriv av mig, berätta eller fråga. DÅ kommer jag skriva blogginlägg igen.

Och OM (vi har inte pratat om detta än) eller NÄR vi väljer att starta syskonförsök kommer jag liva upp bloggen igen! Men där kommer vi inte vara än på något år i alla fall :)

 

Jag är så lycklig i mitt liv som mamma, jag är så tillfreds, känner ett lugn inom mig som jag aldrig känt. Mitt hjärta är fyllt av kärlek ♥ Det är många tårar som fällts under denna resa, många gånger har allt känts totalt hopplöst och jag har varit nära att ge upp. Att bli mamma genom äggdonation har varit omtumlande, men i slutändan fantastiskt!! Jag var rädd att jag skulle känna sorg i att inte få genetiska barn, jag var rädd att jag inte till fullo skulle känna mig som barnens mamma. Men vet ni? Det var tankar som aldrig blev verklighet! Det finns inte ett uns i mig som inte känner mig som mamma, jag älskar dem av hela mitt hjärta och det har jag aldrig ifrågasatt och jag skulle aldrig vilja ha några andra barn än just dess två – mina älsklingar!! Om vi försöker få syskon tror jag inte ens vi kommer försöka få genetiska barn? Vi har ju 12 ägg som väntar på oss i Finland – potentiella helsyskon till tvillingarna! Och de är ju så vackra, så underbara – de bästa – nog vore det väl synd att inte ge dem fler helsyskon? :)

Jag fick stöd från er läsare som fått barn genom ÄD, som berättade att jag kommer känna precis som jag gör nu och jag hoppades att jag skulle göra det, men aldrig hade jag kunnat tro att det stämde till 100%? Men jag tror att jag behövde resan jag gjorde för att nå dit. IDAG känns allt kring ÄD som det absolut bästa beslutet, det finns inga betänkligheter, inga ”om” – bara lycka!!

 

Avslutningsvis vill jag av hela mitt hjärta TACKA Alla Er som följt med på min resa! Ni som har läst, kommenterat, tipsat och stöttat – jag är så TACKSAM för att Ni funnits. Nu fortsätter min resa som MAMMA, men jag kommer aldrig glömma er – kärlek till Er ALLA!! ♥♥♥

Ofrivillig barnlöshet, anonym blogg, att vänta tvillingar, barn genom äggdonation, behandlingar vid ofrivillig barnlöshet, blogg om tvillinggraviditet, bloggar om graviditet, bloggar om ivf, bloggar om ofrivillig barnlöshet, bloggar om ÄD, bloggar om äggdonation, bloggbesök, bloggkommentarer, bloggläsare, fertilitetsresa, frågor om ÄD, frågor om äggdonation, frågor på bloggen, gravid genom äggdonation, gravid med tvillingar, information om ofrivillig barnlöshet, information om äggdonation, kommentarer på bloggen, ofrivillig barnlöshet, ofrivilligt barnlös, ofrivilligt barnlösa, tvillingar, tvillinggraviditet, underbara bloggläsare, ÄD, äggdonation, äggdonation Finland, äggdonation privat, äggdonationer, äggdonationsbehandling, äggdonationsgraviditet,

Den efterlängtade frukostbrickan!

Jag hamnade på uppvak med en sköterska som observerade mig hela tiden. Men hon var lite snurrig också, för flera gånger frågade hon hur känns det? Varpå jag fick svara, ja jag är ju bedövad så jag känner ingenting…? Nej just det! Sa hon lite trött. Sedan skulle de byta bindan (läs jätteblöja) för att kolla hur mycket jag blödde, en gång sa hon: Kan du vända dig lite åt sidan? Hur gör jag då? Frågade jag. Nej just det det kan du ju inte! Sa hon och bad om ursäkt. Haha jag vet inte vad det här handlade om? Kanske hade hon blivit inringd sent och inte hunnit sova innan sitt pass eller så var det något annat? Såklart reagerade de också på min hjärtrytm så jag fick förklara mitt hjärtfel. Men seriöst varför ska JAG behöva informera alla, varför kan de inte stå i mina papper för? Tänk om jag behövt sövas ned eller blivit medvetslös, hur hade de gjort då?? Behandlat det som inte ska behandlas: jag undrar vad som hade hänt om de försökt medicinbehandla så att jag skulle få normal hjärtrytm, hade det varit farligt? Jag måste fråga någon om detta någon gång…

Efter några timmar fick jag i alla fall komma tillbaka till förlossningen. Där möttes jag av maken som satt känguru med tjejen, han hade den lilla tjejen (som bara hade blöja på sig) på sitt bröst innanför skjortan och de satt där och bara möööös <3 Killen blev matad av en sköterska (undersköterska?) med ersättning eftersom han var så liten och behövde få näring snabbt. Jag fick direkt tjejen till mitt bröst och så snart killen ätit upp fick jag även honom och det var en sån underbar värme jag kände – ÄNTLIGEN hade jag mina barn!!! Lyckan var total!!! Och igen grät jag – GLÄDJETÅRAR!!

BB, frukostbricka, förlossning, förlossningen, förlossningsberättelse, tvillingar, tvillingfödsel, tvillingförlossning,

Kejsarsnitt

Någon gång efter klockan 03 på lördagsmorgonen kom narkosläkaren till mig. Jag fick återigen berätta om mitt hjärtfel, men denna gången hade de ju all fakta (fast i efterhand så sa han att det var tur att jag berättat det jag gjort annars hade han blivit riktigt orolig!). Han berättade att i vanliga fall använder man sig av epiduralen när den redan är satt och bara fyller på den och på så vis har tillräcklig bedövning för att utföra kejsarsnittet. Men eftersom epiduralen bara hade tagit halva kroppen (jag sa ju att det mesta som kunde gå fel gick fel..) så fick de nu istället sätta en spinal. Spinalbedövningen tar större område och man har ingen känsel från bröstkorgen och ned så man kan inte gå eller röra sig som man kan med epiduralen. Det positiva för min del var att spinalen sätts högre upp på ryggen så min ryggskada försvårade inte denna gång och nålen gick in på första försöket – tjoho något som faktiskt kunde gå rätt gick rätt!

Jag var ordentligt nervös när jag låg där på britsen och de penslade mig med någon operationssprit. Alla i personalen var supergulliga, de lyssnade verkligen på mig och var ett stort stöd! Men det var extra skönt när maken kom in – denna gång i full operationsmundering!

Jag hade bett narkosläkaren att han skulle berätta för mig vad som hände så att jag var med och det gjorde han. Det var 15-20 personer som var delaktiga under operationen och som stod beredda utanför för att ta emot barnen – det var både betryggande att de var så många och skrämmande av samma orsak…

Strax innan klockan 04 på lördagmorgonen kom Ettan (barnmorskan fick trycka upp henne tillbaka genom födelsekanalen och så kunde läkaren ta upp henne ur kejsarsnittet) – en supersöt tjej!! Och hon var så liten men så fin, de visade henne snabbt för mig men rusade sedan ut och maken följde med så som vi bestämt att han skulle göra. Under tiden hade jag en jättegullig sköterska som satte sig med mig och pratade hela tiden. Två minuter efter kom killen, men när de visade honom blev jag rädd, han var betydligt mindre och väldigt blå. Maken har berättat att personal från Neo kallades ned och de fick ge honom syrgas genom Cpap (syrgas som ”trycks” ned i lungorna) och att de pratade om huruvida de behövde intubera honom. Innan de tog beslut om det bestämde de sig för att ta in barnen lite snabbt till mig så att jag skulle hinna se dem. Jag är så glad att jag då inte förstod hur illa däran killen var utan jag blev så glad och lycklig när läkarna kom och visade dem och maken var också med förstås. Mitt i allt detta har en av sköterskorna tagit massa kort med vår kamera – utan att någon bett henne – så vi har jättefina bilder på första gången familjen var samlad <3 Helt otroligt ovärderligt ögonblick!! <3 Både jag och maken grät och pussade barnen och varandra och sa ”Jag älskar Dig” hur många gånger som helst!!

Det var ett väldigt kort men ack så kärt möte, sedan skyndade de ut med barnen. Under tiden skulle kirurgen ta bort moderkakan som satt fast ordentligt, tydligen hade de verkligen fått ta i för att få bort den då den satt fast på ett stort område (vilket resulterade i extra stor blodförlust för mig). Redan då var de tydligen osäkra på om de verkligen fått bort alla rester från moderkakan. Det här har jag läst i journalen i efterhand, det var ingen som sa något till mig, vilket som kunde varit bra nu när vi vet att det skulle komma att krävas ytterligare en operation för min del och att jag blev allvarligt sjuk vilket kunde gått dödligt illa…

Jag uppfattade inget av detta, jag slumrade av och till. Jag bad till och med om ursäkt för att jag inte höll mig vaken!! De log och sa att det är okej, fullt förståeligt om jag är trött efter 40 timmars värkarbete…

Någonstans i slutet blev jag dålig och fick ett blodtryck på 90/45 så de ville snabbt ta mig till observation. På vägen ut fick jag återigen se barnen typ 30 sek eller nåt, men det var fantastiskt!! Återigen är jag glad att jag inte förstod hur det stod till, maken har berättat efteråt. En stor anledning till att killen var dålig var att han inte tog sig igenom födelsekanalen och på så vis inte fått den positiva stressen, hormonpåslaget eller vattnet i lungorna utpressat – vilket tjejen hade. I efterhand har maken berättat hur jobbigt han tyckte detta var, hur maktlös han var och hur otäckt det var att se lillkillen alldeles blå och livlös och hur han aldrig skrek (vilket tjejen gjorde) – det skulle komma att ta flera dagar innan killen gav hals och maken sa varje gång, ja skrik du det är bra!!

förlossning, förlossningen, förlossningsberättelse, kejsarsnitt, komplikationer vid förlossning, tvillingar, tvillingfödsel, tvillingförlossning,

Natt

Fredag kl. 22, vi har nu tredje skiftet personal hos oss. Vi skojar lite (fast jag börjar bli missmodig) om att nu vill vi inte träffa mer personal, nu måste de komma under natten! Jag kan tillägga att fastän det drog ut så mycket på tiden så fanns det ännu inte på kartan för mig att bebisarna skulle komma på annat sätt än genom vaginal förlossning och det var heller inget som diskuterades.

Tvilling 1 har tagit sig igenom förlossningskanalen och ligger 2-3 cm från bäckenbotten – de kunde se att hon hade massor av hår på huvudet - men efterson jag inte öppnat mig mer sedan eftermiddagen utan fortfarande är 8 cm har jag ännu inga krystvärkar.

Strax innan midnatt på fredagen bestämmer de sig för att ta bort ALL smärtlindring från mig och öka det värkstimulerande till max. Alltså snacka om att jag hade ångest när jag visste att det bara skulle göra mer och mer ont för varje värk och det enda jag kunde göra var att andas igenom dem :( Men det hjälpte inte, jag stod fast på 8 cm…

Klockan 01-02 på lördag morgon bestämde de att jag skulle få försöka krysta utan krystvärkar. Vilket i stort sett är omöjligt? Hur f-n gör man när man inte har behovet av att krysta??!! De tryckte inne i slidan på mig och sa HÄR tryck HÄR! Yeah right? Det var otroligt svårt, men jag försökte så gott jag kunde och jag tog i – allt vad jag hade!! Jag blötte igenom min tredje skjorta under ett och samma dygn med svett, så jag lovar att jag tog i! Jag hade ännu inte tappat modet, jag trodde att till slut så kommer det funka!?

Här vill jag tillägga att under hela tiden visade ctg-kurvan och elektroden (på Ettan) att bebisarna mådde väl, vilket som dock skulle visa sig inte riktigt stämma på Tvåan, men det kunde ingen veta då.

Jag krystade och krystade i alla ställningar som tilläts utan att elektroden eller ctg:n skulle tappas/störas. Jag krystade och krystade, de såg Ettans huvud, det hade hår – min make såg och blev glad. Varje gång jag krystade åkte det fram, men åkte tillbaka när jag slutade krysta…

Runt klockan 03 på lördag morgon hörde jag hur läkaren pratade med barnmorskan och sa: ”Ja det enda vi har kvar nu är sugklocka eller tång” men det jag i synnerhet noterade var tonen i deras röster – det lät inte hoppfullt, de trodde inte på det. DÅ kände jag i hela min kropp att nu räcker det! Och jag sa till dem: Nu vill inte jag mer! Och det tog de på en gång. De sa att Ettan har tagit sig hela vägen (sånär på ett par cm) så den bebisen kan vi ta med sugklockan, men risken är att det ändå blir akutsnitt med Tvåan och den risken var allvarlig då det kunde göra att det istället blev urakut snitt.

Så de stängde av det värkstimulerande droppet. Värkarna fortsatte dock, men jag fick nu använda lustgas för att ta mig igenom dem, denna gång var jag superförsiktig med andningen så att jag inte skulle få någon överdos + att mannen var på mig som en hök för att kolla så att vi hade kontakt.

Fortsättning följer…

 

att vänta tvillingar, barnmorska, blogg om tvillinggraviditet, ctg, förlossning, förlossningen, förlossningsberättelse, gravid med tvillingar, komplikationer vid förlossning, lustgas, smärtlindring, sugklocka, tvillingar, tvillingfödsel, tvillingförlossning, tvillinggraviditet, tång, vaginal förlossning, värk, värkarbete,

Progress…

När de rullade ner mig från BB var jag öppen 2 cm, när de kollade mig på förlossningen var jag öppen 4 cm runt kl. 12 på fredagen, vid kl. 14 när jag skulle få epiduralen hade jag öppnat mig ytterligare 3 cm och var nu öppen 7 cm, så snabb utveckling/progress – så det såg hoppfullt ut när det väl satte igång! Den personalen som tog emot oss kl. 12 sa då att det kanske hinner bli bebisar innan vi går hem? Tvillingförlossningar går ofta lite fortare än enlings.

Men det fortsatte inte lika bra…

En timme senare, fredag kl. 15, hade jag öppnat mig ytterligare en cm och var jag öppen 8 cm och det såg lovande ut! Men sedan hände inget mer… När andra skiftet personal som skulle jobba kvällspasset kom stod jag fortfarande still på 8 cm. Vi skämtade lite om hur segt det var men sa att nu skulle vi väl ändå inte behöva träffa mer ny personal?!

Jag gjorde vad man kunde, rörde mig så mycket man kunde vilket i sig var svårt för i och med att de ville ha mig uppkopplad för att ha koll på båda bebisarna hela tiden så fick jag inte röra mig fritt, inte ens i förlossningsrummet. Jag kunde ligga i sängen eller stå på vänster sida vid sängen men jag kunde inte gå någon annanstans. Så jag kissade på bäcken en gång i timman, så att urinblåsan inte skulle vara i vägen. Jag stod vid gåbord och vickade på rumpan/höften. Jag satt på pilatesboll och rullade från sida till sida och fram och tillbaka. Men inget hjälpte…

Maken masserade och var ett såå bra stöd – skulle aldrig kunnat önskat mig det bättre han var helt fenomenal!! <3 Men jag lät honom knappt lämna min sida, jag var livrädd för att bli lämnad ensam, även om någon i personalen erbjöd sig att stanna hos mig. Men de kunde inte ge mig den tryggheten som min man kunde. Senare på kvällen berättade barnmorskan att mina föräldrar ringt och var oroliga och ville veta hur det gick. Men förlossningspersonalen kunde pga. sekretessen inte berätta. Klart de var oroliga, det hade gått ett och ett halvt dygn sedan jag sattes igång och de hade inget hört eller fått någon uppdatering alls under denna tid! Men grejen var att vi fick inte ha på mobilen på avdelningen/rummet och jag lät inte mannen gå ut mer än det var absolut nödvändigt, dvs. när han skulle kissa eller hämta en macka fick han gå, men med mitt tillägg: ”Skynda dig tillbaka!!” Men nu fick han lov att springa ut och ringa mina föräldrar snabbt och tala om att vi fortfarande höll på och att det inte kommit några bebisar än…

Jag visste att kvällspersonalen slutade sitt pass kl. 22 och jag var fast besluten att bebisarna skulle komma innan dess! Klockan 21 sa jag ”Nu SKA de ut!!” och barnmorskan sa att det var bra att jag var så bestämd! De sa att de var imponerade över mig som var så positiv och höll så gott humör och försäkrade mig om att jag gjorde allt man kunde och att det faktiskt inte fanns mer jag kunde det var imponerande bara att jag orkade hålla igång så bra som jag gjorde (jag låg nästan ingenting utan höll igång med rörelser för att hjälpa barnen ner). Dessutom ökade de hela tiden det värkstimulerande droppet.

Men det hjälpte inte, när tredje skiftet kom in till oss fredag kl. 22 för att påbörja sitt nattpass, hade jag inte öppnat mig mer utan det var alltjämt 8 cm…

BB, barnmorska, blogg om tvillinggraviditet, förlossning, förlossningen, förlossningsberättelse, komplikationer vid förlossning, tvillingfödsel, tvillingförlossning, värk, värkarbete,

Smärtlindring (?)

Fredag kl. 12-14: Problemet för mig var att jag upplevde att värkarna var mer eller mindre konstanta (maken och barnmorskan intygade att de var väldigt intensiva) och jag tyckte knappt att jag fick någon paus eller vila mellan värkarna. Undersökterskan sa att fördelningen på gasen var 50/50 syrgas/lustgas och frågade om jag vill höja andelen lustgas till 70/30 (eller var det 80/20?), vilket jag sa att jag ville.

Såhär i efterhand vet jag att det var ett dåligt beslut…

Eftersom barnmorskan sa att jag andades rätt med lustgasen fortsatte jag så och eftersom det ändå inte funkade att maken gav en ”heads up” när värken var på gång försökte jag sköta det på egen hand. Och som sagt jag tyckte värkarna kom mer eller mindre non-stop. Antagligen fick jag en överdos av lustgasen för under de följande två timmarna fick jag nära-döden-upplevelse och vid en tidpunkt var jag okontaktbar och blodtrycket sköt i höjden och läkare tillkallades – detta har jag inget minne av.

Så som jag minns det var det som om jag försökte få kontakt med dem, och då i synnerhet min make (de i sin tur berättade i efterhand att de försökte få kontakt med mig) men det gick inte. Dessutom återupprepades allt som hände för mig fyra gånger. Det här är lite svårt att förklara, det var lite som en film där allt repeterades flera gånger. Allt som sades, allt som hände, allt upprepades gång på gång på gång – och i allt detta försökte jag göra mig hörd men det gick inte.  Till slut ville jag verkligen ge upp, jag trodde jag skulle dö och jag började alvarligt fundera på vad JAG kunde göra för att snabba på förloppet, alltså vad jag kunde göra för att se till att jag dog och slapp det hela. Det var fruktansvärt och det är detta som jag fortfarande får ångest över när jag tänker tillbaka :(

Min make tyckte att det hela var mycket obehagligt eftersom han inte kunde få kontakt med mig och lämnades ensam långa stunder och kände inte att han fick något stöd alls. Till slut bad han barnmorskan att ta bort lustgasen och att jag istället skulle få epidural. Vi hade pratat om detta tidigare och jag ville ha epidural + att jag skrivit ned det i min förlossningsplan. DÅ helt plötsligt hakade de upp sig på ett mildare hjärtfel som jag har (inget allvarligt vilket jag hade berättat för dem tidigare och då hade de inget att invända), men nu när jag inte var kontaktbar som jag borde bestämde de sig för att ta akutprover först innan jag kunde få epiduralen – smärtsam väntan!

Såhär i efterhand vet jag inte om jag hade valt epiduralen om jag vet vad som väntat…

barnmorska, förlossning, förlossningen, förlossningsberättelse, komplikationer vid förlossning, smärtlindring, värk, värkarbete,

NU (bättre sent än aldrig!!) har jag uppdaterat era gissningar om när bebisarna skulle komma!

(Datum/tid innan/efter födelsedag i kursiv stil)

De som kom närmast var "A" och "Josefin" som båda gissade på att en pojke och flicka skulle komma den 19 juli - och så blev det ju:

Flicka (Tvilling 1) föddes 03:50 var 49 cm lång och vägde 2650 gram

Pojke (Tvilling 2) föddes 03:52 var 46 cm lång och vägde 2350 gram

 

Jeanette 12/7 En pojke, 2490 gram, född kl 02.15. En flicka, 2670 gram, född kl 02.34. :)

Maja 14/7, en pojke och en flicka:-) Pojke 2700g och flickan 2500g, Pojken 49 cm och flickan 47 cm.

Karin E 14 juli Pojke 2760 g, 47 cm. Flicka 2630 g, 46 cm.

Emilie 15/7, två tjejer. 2800 gram, 2970 gram

16/7 Pojke och flicka. Pojke: 2800g, 48 cm Flicka: 2700g, 47 cm

Mirakel 17e juli Två fina killar den. Kl. 01.34 och 01.59. De väger 2470 och 2790 g. Är 46 och 48 cm.

JZ79 17 juli 1 flicka 2440 gram, 45 cm lång och 1 pojke 2670 gram 46 cm lång, jag tror de kommer kl 02.33 respektive kl 02.47 om det blir kejsarsnitt gissar jag på att båda kommer 02.33.

C 17/7, två flickor. 46 cm och 44 cm, 2790g och 2850 g kl. 06.23 och 06.47

Liv 17/7 En flicka kl 23:50, 49 cm, 2900 gram. En till flicka den 18/7 kl 00:10, 48 cm, 3025 gram.

Anonym 17/7 Flicka 2750 48 cm Pojke 3120 50 cm

Dina 18/7. En pojke och en flicka. 2902 g på den ena och 2755 g på den andra 46 cm och 48 cm

Maria 18/7. Pojke 3050 g 50 cm lång kl. 3.47 och pojke 2870g 49 cm lång kl. 4.02

Alexandra 18/7. Två pojkar 2700 och 2600gram

 

Hanna 19/7 -Två flickor, 42 och 43 cm, 2400 och 2600gram

19/7 Pojke och flicka. Pojke: 2855gram Flicka: 2750 gram

Josefin 19/7, pojke och flicka! Pojke 2860 gram, flicka 2450 gram

 

Heli 20/7. Två flickor. 49 cm, 2950 gram resp. 48 cm, 2750 gram.

tanniz  20 juli föds en pojke på 49 cm, 2780 g, en flicka 48 cm 2690 g.

Camilla  20/7 14.30 Flicka 2500 g 48 cm Pojke 2700 g 49 cm

Mary 20/7 Två flickor. 2590 gram och 46 cm. Jag gissar samma vikt och längd på båda

Azielle  21/7 15.25 Två pojkar Bebis A 2875 gram 48cm Bebis B 2650 gram 47cm

Sofia 21 juli föds Två flickor 1. 2860g och 48cm 2. 2710g och 47cm

Maria L 21/7 en pojke och en flicka Pojken 2670g och 48 cm Flickan 2550g och 47 cm

Emma Bergström 23/7 Två pojkar. De väger 3045g och 2960g. De är 49 cm och 48 cm.

Jennie 23 juli Två tjejer kl 11.00 2340 g 48 cm 3600 g 47 cm

Millis 28:e juli En pojke 2500gr 50cm och en flicka 2200gr 48cm

 

Det var många som gissade närma på cm & gram också!!

Beräknad födelse, blogg om tvillinggraviditet, bloggar om graviditet, tvillingfödsel,

Igångsättning

På grund av att jag drabbades av havandeskapsförgiftning, preeklampsi (hög risk vid äggdonationsgraviditet & tvillinggraviditet), var jag inskriven på sjukhuset 1,5 veckor innan jag sattes igång. Man försökte vänta så länge det gick innan man satte igång förlossningen. Läkarna berättade t.ex. att om det var möjligt var det bra om jag kunde gå över till v.37, skillnaden mellan om barnen föddes i v.36 eller v.37 var om de skulle ha sugreflex eller inte. Så målet blev tidigt att försöka ta oss till v.37 (sedan hade de ändå inte sugreflex men det kommer jag till sen).

På morgonen torsdag 17/7 beslutade min behandlande läkare att nu sätter vi igång – spännande och vi kände oss väldigt förväntansfulla!! Man bestämde att första steget blev att föra in en s.k. Bard-kateter. Den ser ut ungefär som en vanlig kateter, förs in i slidan och när den tagit sig ovanför livmodertappen fylls en ballong som sitter längst ut på katetern upp med sterilt vatten. Tanken är att denna ballong, genom tyngdlagen, ska ge ett ”naturligt” tryck nedåt och sakta och gradvis öppna upp livmodertappen – när tappen öppnat sig faller ballongen ut. Läkaren sa innan ingreppet att det kunde kan ta mellan 3-15 timmar ungefär.

Men det gick inte som det var tänkt när de satte katetern på mig…

Klockan 11 på torsdagen förde läkaren upp katetern (det kändes typ inte alls), sedan sa hon att nu fyller jag på ballongen. Och det gjorde ONT, jag kände mig helt svimfärdig men försökte andas på genom smärtan. Läkaren och barnmorskan såg förvånade på mig: Hur går det? Frågade det och jag försökte svara men det gick inte och jag blev totalt genomsvett på bara några sekunder – alltså sjukhusskjortan jag hade på mig blev helt våt rätt igenom på bara några sekunder. Svaret på min reaktion fick läkaren när hon skulle dra i katetetern så att den låg mot tappen – hela ballongen föll ut! Anledningen visade sig (och det kunde varken läkaren eller barnmorskan veta innan, så det gjorde inget fel) var att Tvilling Ett:s huvud låg så lågt att ballongen på katetern kunde inte fyllas OVANFÖR tappen utan den kom I tappen – så det som i normala fall tar 3-15 timmar att långsamt töja ut tappen gjordes på mig inom loppet av 30 sekunder!! Inte så konstigt att jag reagerade som jag gjorde?

Läkaren beklagade det hela, sa att nu vill de inte göra något på ett tag jag måste få vila. Men jag fick en ordentlig blödning när ballongen åkte ut och de sa att denna kraftiga retning kanske skulle kunna räcka för att starta igång förlossningen.

På darriga ben gick jag tillbaka till mitt rum och det som följde nu var konstant molnande värk, typ kraftig mensvärk. Själva ingreppet i sig var fruktansvärt och gjorde väldigt ont, men den kraftiga smärtan klingande lyckligtvis snabbt av och den molnande värken kunde jag ta förhållandevis lätt. Men dessvärre gjorde det att jag nu började bli lite rädd. För det är väldigt jobbigt och svårt att ta en smärta som kommer helt plötsligt som ingen har förberett en på (tvärtom sa de innan de förde upp katetern att den inte skulle kännas särskilt mycket). Min tillförsikt hade nu rubbats…

Fortsättning följer…

Bardkateter, att vänta tvillingar, barn genom äggdonation, blogg om tvillinggraviditet, bloggar om äggdonation, förlossning, förlossningen, förlossningsberättelse, gravid genom äggdonation, gravid med tvillingar, havandeskapsförgiftning, igångsättning, komplikationer vid förlossning, livmodertapp, preeklampsi, sugreflex, tvillinggraviditet, vecka 36, vecka 37, äggdonationsgraviditet,

Förord

Sådär ja, nu har jag äntligen fått tid att sätta mig vid datorn. Men det blir bara korta stunder så det här kommer att resultera i många inlägg. Fast det är nog bra annars kommer det bli en jäättelååååång förlossningsberättelse!!

Det känns viktigt för mig att skriva ned vad som hände och hur jag upplevde det. Dels som en bearbetning men också som minne (på gott och ont), så denna ”redogörelse” är främst för mig själv men jag väljer att delge er mina bloggläsare som har varit ett obeskrivligt viktigt stöd under en lång resa :)

Jag vill dock redan nu säga att jag tänker inte tillbaka på min förlossning med positiva känslor, det känns som om det mesta som kunde gå fel gick fel, så ta ett beslut om du verkligen vill läsa min berättelse (nu?)! Om du snart ska föda själv är det kanske bättre om du omger dig av positivitet (då kan du ju istället läsa denna i efterhand)? Jag vill inte att du skräms eller påverkas negativt av min upplevelse. Alla graviditeter och förlossningar är individuella och unika – det här är MIN!

Ps. MEN! Jag kan redan nu tala om att berättelsen slutar lyckligt!! ;)

Kram

förlossning, förlossningen, förlossningsberättelse, komplikationer vid förlossning,

Ny uppdaterad och kompletterad lista med era gissningar!  =D

(Datum/tid som passerat i kursiv stil)

 

Jeanette
12/7 En pojke, 2490 gram, född kl 02.15. En flicka, 2670 gram, född kl 02.34. :)

Maja
14/7, en pojke och en flicka:-) Pojke 2700g och flickan 2500g, Pojken 49 cm och flickan 47 cm.

Karin E
14 juli Pojke 2760 g, 47 cm. Flicka 2630 g, 46 cm
.

Emilie
15/7, två tjejer. 2800 gram, 2970 gram


16/7 Pojke och flicka. Pojke: 2800g, 48 cm Flicka: 2700g, 47 cm

 

Mirakel
17e juli Två fina killar den. Kl. 01.34 och 01.59. De väger 2470 och 2790 g. Är 46 och 48 cm.

JZ79
17 juli 1 flicka 2440 gram, 45 cm lång och 1 pojke 2670 gram 46 cm lång, jag tror de kommer kl 02.33 respektive kl 02.47 om det blir kejsarsnitt gissar jag på att båda kommer 02.33.

C
17/7, två flickor. 46 cm och 44 cm, 2790g och 2850 g kl. 06.23 och 06.47

Liv
17/7 En flicka kl 23:50, 49 cm, 2900 gram. En till flicka den 18/7 kl 00:10, 48 cm, 3025 gram.

Anonym
17/7 Flicka 2750 48 cm Pojke 3120 50 cm

 

Dina
18/7. En pojke och en flicka. 2902 g på den ena och 2755 g på den andra 46 cm och 48 cm

Maria
18/7. Pojke 3050 g 50 cm lång kl. 3.47 och pojke 2870g 49 cm lång kl. 4.02

Alexandra
18/7. Två pojkar 2700 och 2600gram

 

Hanna
19/7 -Två flickor, 42 och 43 cm, 2400 och 2600gram


19/7 Pojke och flicka. Pojke: 2855gram Flicka: 2750 gram

Josefin
19/7, pojke och flicka! Pojke 2860 gram, flicka 2450 gram

 

Heli
20/7. Två flickor. 49 cm, 2950 gram resp. 48 cm, 2750 gram.

tanniz 
20 juli föds en pojke på 49 cm, 2780 g, en flicka 48 cm 2690 g.

Camilla 
20/7 14.30 Flicka 2500 g 48 cm Pojke 2700 g 49 cm

Mary
20/7 Två flickor. 2590 gram och 46 cm. Jag gissar samma vikt och längd på båda

 

Azielle 
21/7 15.25 Två pojkar Bebis A 2875 gram 48cm Bebis B 2650 gram 47cm

Sofia
21 juli föds Två flickor 1. 2860g och 48cm 2. 2710g och 47cm

Maria L
21/7 en pojke och en flicka Pojken 2670g och 48 cm Flickan 2550g och 47 cm

 

Emma Bergström
23/7 Två pojkar. De väger 3045g och 2960g. De är 49 cm och 48 cm.

Jennie
23 juli Två tjejer kl 11.00 2340 g 48 cm 3600 g 47 cm

 

Millis
28:e juli En pojke 2500gr 50cm och en flicka 2200gr 48cm

 

Nu är jag på väg till sjuhuset, hoppas på att få besked om igångsättning...

BF, Beräknad födelse, Gravid, att vänta tvillingar, blogg om tvillinggraviditet, bloggar om graviditet, gravid med tvillingar, graviditet, tvillinggraviditet,
Japp jag har börjat ge mig in i blöjtäsket... Vilka är bäst? Bäst är såklart de som passar bebisen bäst och det beror ju på om det är en kille eller en tjej, kroppsform med mera.. Jag tror att Libero och Pampers är de bästa på marknaden. Tidigare har jag haft en teori om att Libero generellt passar tjejer bäst och Pampers är bäst generellt för killar. Men det var många år sedan jag hade den teorin och den är inte så jättebeprövad... Vad säger ni som har barn/har erfarenhet? Vilka ska man satsa på? Jag tänker nog att jag ska testa alla blöjor om några månader och jämföra...
 
Sedan kommer vi till kostnaden, två bebisar måååånga blöjor - det blir mycket pengar!! Så jag funderar även på hur jag kan hålla nere de kostnaderna så mycket som möjligt? Tips någon? Jag har gått med i Libero- och Pampersklubben för att få poäng och erbjudanden. Vad mer kan man göra? Säljs de billigare i några affärer eller på nätet? Vet någon t.ex. om Libero/Pampers säljs på Ullared eller andra lågprisvaruhus? Vore ju toppen!
 
Har du tips dela gärna med dig =D
Libero, Liberoklubben, Pampers, Pampersklubben, billiga blöjor, blöjor, tvillingar,

Ny uppdaterad och kompletterad lista med era gissningar!  =D

 

(Datum/tid som passerat i kursiv stil)

 

 

Jeanette
12/7 En pojke, 2490 gram, född kl 02.15. En flicka, 2670 gram, född kl 02.34. :)

Maja
14/7, en pojke och en flicka:-) Pojke 2700g och flickan 2500g, Pojken 49 cm och flickan 47 cm.

Karin E
14 juli Pojke 2760 g, 47 cm. Flicka 2630 g, 46 cm
.

Emilie
15/7, två tjejer. 2800 gram, 2970 gram

 


16/7 Pojke och flicka. Pojke: 2800g, 48 cm Flicka: 2700g, 47 cm

 

Mirakel
17e juli Två fina killar den. Kl. 01.34 och 01.59. De väger 2470 och 2790 g. Är 46 och 48 cm.

JZ79
17 juli 1 flicka 2440 gram, 45 cm lång och 1 pojke 2670 gram 46 cm lång, jag tror de kommer kl 02.33 respektive kl 02.47 om det blir kejsarsnitt gissar jag på att båda kommer 02.33.

C
17/7, två flickor. 46 cm och 44 cm, 2790g och 2850 g kl. 06.23 och 06.47

Liv
17/7 En flicka kl 23:50, 49 cm, 2900 gram. En till flicka den 18/7 kl 00:10, 48 cm, 3025 gram.

Anonym
17/7 Flicka 2750 48 cm Pojke 3120 50 cm

 

Dina
18/7. En pojke och en flicka. 2902 g på den ena och 2755 g på den andra 46 cm och 48 cm

Maria
18/7. Pojke 3050 g 50 cm lång kl. 3.47 och pojke 2870g 49 cm lång kl. 4.02

Alexandra
18/7. Två pojkar 2700 och 2600gram

 

Hanna
19/7 -Två flickor, 42 och 43 cm, 2400 och 2600gram


19/7 Pojke och flicka. Pojke: 2855gram Flicka: 2750 gram

Josefin
19/7, pojke och flicka! Pojke 2860 gram, flicka 2450 gram

 

Heli
20/7. Två flickor. 49 cm, 2950 gram resp. 48 cm, 2750 gram.

tanniz 
20 juli föds en pojke på 49 cm, 2780 g, en flicka 48 cm 2690 g.

Camilla 
20/7 14.30 Flicka 2500 g 48 cm Pojke 2700 g 49 cm

 

Azielle 
21/7 15.25 Två pojkar Bebis A 2875 gram 48cm Bebis B 2650 gram 47cm

Sofia
21 juli föds Två flickor 1. 2860g och 48cm 2. 2710g och 47cm

Maria L
21/7 en pojke och en flicka Pojken 2670g och 48 cm Flickan 2550g och 47 cm

 

Emma Bergström
23/7 Två pojkar. De väger 3045g och 2960g. De är 49 cm och 48 cm.

Jennie
23 juli Två tjejer kl 11.00 2340 g 48 cm 3600 g 47 cm

 

Millis
28:e juli En pojke 2500gr 50cm och en flicka 2200gr 48cm

 

 

Ps. Blir det den 17/7 kan det till och med bli spännande att se vem som är närmast i KLOCKLAG!! ;)

BF, Beräknad födelse, Gravid, att vänta tvillingar, blogg om tvillinggraviditet, bloggar om graviditet, gravid med tvillingar, graviditet, tvillinggraviditet,
Uppdateringar från sjukhuset kommer här!
 
CTG-kurvan var bra, även om det tog extra lång tid att registrera dem idag, då den ena låg och sov (var fööör stilla) och den andra levde loppan (var inte stilla nog för att kunna mätas) så det stod härliga till. Blodtrycket bra på 148/82. Äggvita i urinen som vanligt 3+
 
Läkaren bestämde sig för att kolla om livmidertappen var påverkad, vilket den var till viss del men väldigt lite. Jag kommer inte ihåg hur hon uttryckte det men den var typ mjuk men jag ör inget öppnad. Hon retade den lite extra (det var inte skönt) för att se om det påverkar något.
 
Just nu föds det många barn och förlossningen är full. Eftersom jag behöver dubbelt personal - 2 barnmorskor, 2 undersköterskor och 1-2 förlossningsläkare - vill de inte sätta ingång mig om de inte måste förrän de känner att de kan ta emot mig på bästa sätt. Så jag fortsätter att vara inlagd, göra proverna med mera, men planen är ändå att sätta igång med vid lämpligt tilllfälle. När det blir vet jag helt ärligt inte.
 
Men det närmar isg för var dag och jag börjar känna mig förväntansfull och nervös!
Åh vad jag längtar efter mina bebisar!!! =D 
Gravid, att vänta tvillingar, blogg om tvillinggraviditet, bloggar om graviditet, förlossning, gravid med tvillingar, graviditet, havandeskapsförgiftning, livmodertapp, tvillinggraviditet,

Jag har uppdaterat och kompletterat listan med era gissningar! Ni som inte gissat än kan fortfarande göra det (ända fram tills tvillingarna har fötts)! Oerhört spännande att se vem av er som gissar närmast (det kan ju bli snart?)!! =D

Har jag missat någon kommentar, så att din gissning inte kommit med i listan? Kommentera igen är du snäll så lägger jag till!

 

(Datum/tid som passerat i kursiv stil)

 

 

Jeanette
12/7 En pojke, 2490 gram, född kl 02.15. En flicka, 2670 gram, född kl 02.34. :)

Maja
14/7, en pojke och en flicka:-) Pojke 2700g och flickan 2500g, Pojken 49 cm och flickan 47 cm.

Karin E
14 juli Pojke 2760 g, 47 cm. Flicka 2630 g, 46 cm
.

 

Emilie
15/7, två tjejer. 2800 gram, 2970 gram

 


16/7 Pojke och flicka. Pojke: 2800g, 48 cm Flicka: 2700g, 47 cm

 

Mirakel
17e juli Två fina killar den. Kl. 01.34 och 01.59. De väger 2470 och 2790 g. Är 46 och 48 cm.

JZ79
17 juli 1 flicka 2440 gram, 45 cm lång och 1 pojke 2670 gram 46 cm lång, jag tror de kommer kl 02.33 respektive kl 02.47 om det blir kejsarsnitt gissar jag på att båda kommer 02.33.

C
17/7, två flickor. 46 cm och 44 cm, 2790g och 2850 g kl. 06.23 och 06.47

Liv
17/7 En flicka kl 23:50, 49 cm, 2900 gram. En till flicka den 18/7 kl 00:10, 48 cm, 3025 gram.

Anonym
17/7 Flicka 2750 48 cm Pojke 3120 50 cm

 

Dina
18 juli. En pojke och en flicka. 2902 g på den ena och 2755 g på den andra 46 cm och 48 cm

 

Hanna
19/7 -Två flickor, 42 och 43 cm, 2400 och 2600gram

Josefin
19/7, pojke och flicka! Pojke 2860 gram, flicka 2450 gram

 

Heli
20/7. Två flickor. 49 cm, 2950 gram resp. 48 cm, 2750 gram.

tanniz 
20 juli föds en pojke på 49 cm, 2780 g, en flicka 48 cm 2690 g.

Camilla 
20/7 14.30 Flicka 2500 g 48 cm Pojke 2700 g 49 cm

 

Azielle 
21/7 15.25 Två pojkar Bebis A 2875 gram 48cm Bebis B 2650 gram 47cm

Sofia
21 juli föds Två flickor 1. 2860g och 48cm 2. 2710g och 47cm

Maria L
21/7 en pojke och en flicka Pojken 2670g och 48 cm Flickan 2550g och 47 cm

 

Emma Bergström
23/7 Två pojkar. De väger 3045g och 2960g. De är 49 cm och 48 cm.

Jennie
23 juli Två tjejer kl 11.00 2340 g 48 cm 3600 g 47 cm

 

Millis
28:e juli En pojke 2500gr 50cm och en flicka 2200gr 48cm

 

 

Ps. Blir det den 17/7 kan det till och med bli spännande att se vem som är närmast i KLOCKLAG!! ;)

BF, Beräknad födelse, Gravid, att vänta tvillingar, blogg om tvillinggraviditet, bloggar om graviditet, gravid med tvillingar, graviditet, längd, tvillinggraviditet, vikt,
Jag har nu fått permission och kan vara hemma under kvällen natten. Jag har lovat att inte göra något här hemma, utan bara ligga och vila. Det är helt ok för mig, det blir inte långtråkigt på samma sätt här hemma som på sjuhuset     Leende ansikte med leende ögon Äggvitan i urinen är fortsatt på högsta värde så imorgon ska jag vara tillbaka på avdelningen tidigt imorgon bitti för nya prover som de ska ha svar på innan läkarna går ronden. Och så ska vi prata om "hur länge den här graviditeten ska fortsätta" ojojoj spännande läskigt och jag känner mig lite upprymd!      Leende ansikte med leende ögon Återkommer så snart jag kan!!
permission, äggvita i urinen,
Vad söta ni är! Ni tände direkt på gissningsleken :) Jag var rädd att det skulle vara dålig karma att gissa, men Liv sa istället att det är ”att längta och känna sig förväntansfull :)” Tack gulliga Du!
 
Så nu tänkte jag göra en klassiker (som jag har sett och deltagit i på andras graviditetsbloggar): Ni läsare får gissa när tvillingarna kommer! Lämna en kommentar där du gissar på:
* datum och tid när tvillingarna föds
* deras kön
* vad de väger
* hur långa de är
 
Jag sammanställer en lista och så får vi se vem som kommer närmast! =D
 
Mitt BF (40 fullgångna veckor) är 4 aug...
 

Se nedan hur jag listat de som redan har kommit in med gissningar! Om ni som gissat vill komplettera med fler uppgifter kan ni göra det (t.ex. med tid ifall ni är flera som gissar på samma dag m m.)! Som sagt: det ska bli spännande att se vem som kommer närmast?! Jag har själv verkligen ingen aning om NÄR de kan tänkas  komma =D

 

Maja
14/7, en pojke och en flicka:-) Pojke 2700g och flickan 2500g, Pojken 49 cm och flickan 47 cm.

Emilie
15/7, två tjejer. 2800 gram, 2970 gram

C
17/7, två flickor. 46 cm och 44 cm, 2790g och 2850 g :)

Josefin
19/7, pojke och flicka! Pojke 2860 gram, flicka 2450 gram

 

Dina
En pojke och en flicka.

BF, blogg om tvillinggraviditet, tvillinggraviditet,