Kan andas ut

Först och främst vill jag tacka er allihop som har stöttat och peppat mig! Jag kommer aldrig kunna förklara för er vad mycket det betyder :)
 
Jag ska börja med att säga att det gick bra idag. Pust, jag kan andas ut!
 
Kom i god tid till mammografin. Satte mig i väntrummet, försökte komma till normal puls (det var ju läskigt bara att vara där!), tog fram mobilen och surfade lite... Då kommer det en något snurrig norsk dam (också patient) ställer sig en stund i väntrummet tittar på alla och envar och får då syn på mig och börjar prata högt och osammanhängande om faror och strålning och jag vet inte allt?! Det det handlade om var att hon trodde att min mobil kunde ändra på röntgenplåtarna och att jag därmed även kunde stråla henne och det var farligt och kundet inte gå ur kroppen?! Jösses! Jag bad om ursäkt, stängde av mobilen och la ned i handväskan. Men nu hade tanten kommit igång! Och hon drog det ena exemplet efter det andra om hur månniskor dog på sjukhus för att personer inte stängde av mobilerna. Jag försökte lite lugnt berätta för henne att de faktiskt på det här sjukhuset tog bort det förbudet för 1 år sedan ungefär och att man nu faktiskt får ha mobilen på. Men se då bytte hon taktik och tyckte att man faktiskt kunde stänga av den för att det var trevligare för de som satt runt omkring! Ja jo okej jag fick hålla med om det då (?)...
 
Det bästa med det här var att det fakiskt var en lättnad när sköterskan ropade upp mig och bad mig följa med - först då kom jag undan damen.
 
Sköterskan var väldigt lugn och pedagogisk och berättade för mig precis vad som skulle hända. Hon tog bilder på båda brösten och berättade att efter hon tagit bilderna skulle läkaren titta på dem, sedan skulle min vårdcetnralsläkare kontakta mig i efterhand. Om de behövde göra fler undersökningar så skulle jag få göra ultraljud på en gång.
 
Det gjorde ont när brösten pressades ihop, men det gick helt ok, sköterskan fick dock påminna mig om att andas... Men det var inte så farligt som jag hade bävat för!
 
Efter bilderna fick jag sitta ned i väntrummet igen. Damen var kvar men hade nu hittat en ny diskussionspartner, denna person läste dock sin tidning väldigt koncentrerat... Haha ja till slut blir det en rolig historia men just då var det enerverande, jag ville bara ha lugn och ro!
 
Efter en stund ropade en ny sköterska upp mig, det visade sig att läkaren ville ta ett ultraljud också. Han kollade det andra bröstet först och det såg bra ut. Det som var svullet (svullnaden har förresten lagt sig ganska mycket sedan i måndags så det är inte lika svullet nu) tog längre tid att undersöka, eller så var han kanske bara mer noggrann med det? I alla fall så visade det sig att jag har fått en vätskeansamling i det bröstet, de vet inte varför men det borde vara ofarligt i synnerhet eftersom svullnaden har lagt sig. Nu är det egenkontroll och att vara uppmärksam på att svullnaden går ner som gäller.
 
Så pust! Nu är det till attt släppa på alla jobbiga tankar och känslor om detta i alla fall!
Tack igen till alla som stöttat :)
M
2012-09-27 @ 22:41:19

Det var skönt att höra! Hoppas det självläker och försvinner. Sov så gott efter denna bravad!

Svar: Tack! :)
Fertilitetsresa

Jennie
2012-09-27 @ 23:15:45

Vilken lättnad, skönt att höra!

Svar: Kram
Fertilitetsresa

Solitude
2012-09-27 @ 23:55:01

Puuh... Vad skönt att höra :-) Visst är det märkligt det där med andningen, att vi slutar att andas när behöver den som mest...

Svar: Jaa mycket märkligt!
Fertilitetsresa

Hanna
2012-09-28 @ 07:59:34

Åh vad skönt att höra! Tänkte på dig igår! Kramar

Svar: Tack för det! Din kram värmer :)
Fertilitetsresa

Ingrid
2012-09-28 @ 08:22:25

Phuuu vilken lättnad, jag har själv haft lite magknip när jag tänkt på vad du går igenom, det fyskiska är en grej men att behöva analysera vad det kan vara eller inte kan ju nästan förinta ens själ.

Rolig historia förresten med den något speciella damen, dina tankar måste ju ha distraherats en del i alla fall : ) Man vet ju inte hur man ska hantera sådana där människor, själv så känner jag att jag försöker göra mig så osynlig som möjligt men det fungerar ju ofta inte.

Lite uppdateringsstatus ifrån mitt läge (ruvardag 15). Jag har haft ganska mycket molvärk till och från, annars så har jag inte så mycket "symptom" har dock inte fått lika mycket finnar som vanlig men det kanske bara är inbillning. Jag kommer att bli så förkrossad om jag får ett minus imorgon. Nu har min man även börjat hoppas, jag försöker att tala om att progrestonet kan hålla mensen borta och att chansen är liten att det faktiskt går på första försöket. Han säger att han förstår men jag har sett hur det börjar lysa i även hand ögon. Men vi kommer att ta oss igenom ett minus till, vi har ju faktiskt bara börjat med IVF.

Snart är det ju dags för dig också, hur lång tid sedan var det du sedan din remiss gick iväg? Faaaasiken vad skönt att allt gick bra för dig igår, skönt med fredag eller hur : )

Svar: Tack för dit stöd - det är såå värdefullt!!
"Ska" man ha molvärk? Jag tycker det låter mysigt att ni börjar hoppas - ajg vill också hoppas för er skull!! Tänker mycket på hur det går för dig. Kram
Fertilitetsresa

Jakten efter total lycka
2012-09-28 @ 09:20:57
URL: http://jakteneftertotallycka.blogspot.se/

Åh så skönt kära du!!! Då kan du stryka ett orosmoment från listan :)

Har ni hört något ifrån kliniken om när det är dags att börja med ivf?
Stor kram!

Svar: Jaa det är så skönt så skönt! Tack för ditt stöd!!Nix inte hört något än, jag väntar tålmodigt :s
Fertilitetsresa




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

fertilitetsresa.blogg.se

Jag och min man var ofrivilligt barnlösa i flera år, jag har mycket lågt AMH-värde ( 0,2 ) . Vi lämnade hormonbehandlingar, missfall och misslyckade ivf:er . Genom äggdonationsbehandling i Finland fick vi sommaren 2014 våra älskade tvillingar!! Nu hoppas vi att en av snöflingorna i frysen ska ge oss ett syskon ♥ ♥ ♥

RSS 2.0