Håller tummarna att mensen inte dyker upp! Vem vet, kanske är det er tur den här gången!
Kram till dig!
Om vi inte lyckas på vårt andra IVF ska jag nog också försöka få äggledarna spolade. Man vet aldrig. Hoppas mensen inte dyker upp. :)
"Just nu fokuserar jag på studien som gjorts som visar att det går lika bra med IVF för den patientgrupp som har upplevt stress som den grupp som varit stressfritt. Det är min melodi : )"
Åh vilken bra studie!! Tack för att
du skrev detta, Ingrid!
Håller också en tumme för vår kära bloggerska :) Hoppas ska man alltid göra.
Själv fick jag just veta att 3 av 4 utplockade ägg verkar må bra. Hoppas att det står sig tills jag kommer dit i eftermiddag! Come to mama, liksom...!
Hoppas! Du får hoppas! Det är härligt att hoppas, så gör det! Jag hoppas varje gång. Varje gång jag ska få mens, trots att jag vet (läkarna säger det tydligt) att vi inte har en chans på egen hand. Men det är ändå så härligt att gå runt och hoppas en liten stund. Skäms inte för det, var inte rädd för det!
Stor kram!
jag hoppas för din skull! Och som lite pepp; jag känner till en som fick tvillingar efter spolningen. tack för det lugnande besked om spolningen det känns lite bättre nu iaf. ..men har varit superdeppig idag på jobbet...vi får hjälpa varandra att hålla hoppet uppe, det SKA gå till slut!
Jag hoppas med dig! Berätta hur det går, hur det än går.
Det är klart att du ska hoppas, det kan ju faktiskt vara din tur den här gången. Skulle vi inte ha dem där dagarna när man går runt och fantiserar med ett litet leende på läpparna så vore det ju ganska deppigt.
Du frågade på vilket sätt jag freakade ut samma dag som jag fått tillbaka det befruktade ägget. Jo jag blev jättedeppig och när jag tex skulle hjälpa min man att leta efter en sak i förådet råkade jag ha ner några saker på golvet och då brast jag direkt och blev först jättearg och stormade ut ur förådet och skrek att jag ju faktiskt bara skulle göra saker som jag mådde bra av och leta efter saker och plocka upp saker ifrån golvet tillhörde inte denna kategorin. Sedan blev jag ju såklart ledsen att jag inte kunde vara så där harmonisk och glad som jag borde, suck vad man håller på.
Jag blev också småsur på min man för jag hade ju självklart läst ur andras bloggar hur underbara allas respektive var och hade köpt tårtor och jag vet inte allt för att dem skulle ha det bra på "the big day" och då kunde ju min man i alla fall vara lite mer ömsint och inte be mig hjälpa honom leta efter saker åtminstone. Vilket kanske inte är så logiskt så här i efterhand och det var säkert inte så lätt att vara så ömsint när jag var på ett sådant "ljuvligt" humör.
Du hör ju själv hur det kan bli när man är inställd på att allt ska bli så perfekt. Just nu fokuserar jag på studien som gjorts som visar att det går lika bra med IVF för den patientgrupp som har upplevt stress som den grupp som varit stressfritt. Det är min melodi : )