Jag blir helt mållös av det du var med om...
Kram!
Men fy så hemskt! Tror tyvärr dock att människor som aldrig varit i närheten av den här mardrömmen har väldigt svårt att leva sig in i hur jobbigt det är. Fast även om kunskapen är dålig ska alla tycka och tänka om allt som har med barnlöshet att göra.
Jag har hamnat i sådana diskussioner ett fåtal gånger, då med mina lite mindre begåvade grannar. Som jag såg det hade jag två val: berätta valda delar av min historia och ge dem rena fakta på hur det faktiskt är, eller knipa ihop och antingen lämna diskussionen eller mer eller mindre brutalt föra över den till ett helt annat ämne. Men inte är det lätt inte!
Just av den anledningen har jag varit rätt så öppen om vår sits, åtminstone med jobbkompisar, just för att slippa det här. Men jag vet att det inte alltid är ett alternativ för alla.
Kram på dig!
MEn fy vilken jobbig kväll det måste ha varit för dig. Många tror att de vet vad de pratar om för att de typ som den ena har en granne som varit drabbad. De skulle bara veta hur påverkad man blir av ofrivillig barnlöshet och att man är villig att pröva allt för att lyckas. Det är klart att de tror att de vet allt men ag tror nog att den som satt med mest kunskap i ämnet var nog du min vän.
KRamar!
Jag tror att dessa frågor och diskussioner är lika vanliga när som helst, dock är vi ju väldigt mycket mer mottagliga just nu. Förstår att det e fruktansvärt jobbigt att bara sitta och lyssna. Jag kan inte riktigt det, jag hade antagligen sagt att:ni kan ju alltid fråga mig hur det känns för jag kan inte få barn... så kanske är det läge att ni tänker efter innan ni pratar.:-) det e typiskt mig...
Jag har sagt det rakt ut ett par gånger när det varit frågor om när vi ska skaffa barn. ALLTID får det tyst på dom, och jag hoppas att dom tänker efter nästa gång dom tänker fråga någon.
starkt av dig att ändå sitta kvar så länge och lyssna! jag blir glad av att läsa att du börjar landa lite...
många många Styrkekramar
Håller med sindyrella1983, jag brukar också säga "ja, här har ni en ni kan fråga..."...eller något sådant...Vet vad du menar...det är lite så på mitt jobb också...antingen är folk i den åldern att de nyss fått barn, väntar barn eller nyss fått barnbarn..sedan är det jag och två tjejer till. Jag verkar inte kunna få barn...pga PCO och kraftig övervikt. Den andra tjejen är singel och vill inte ha barn, den tredje tjejen har nyss träffat en kille och vill inget hellre än att bli gravid snart..mycket snack om bebisar alltså..har det alltid varit det? Eller är man extra känslig och öppen för sådant här? Jag är glad jag hittade hit av en slump...ska följa dig...*stor kram*
Jag förstår inte att vissa har mage att uttala sig så väldigt tvärsäkert om sånt som de inte själva varit med om. Visst kan man ha åsikter även om sånt man inte själv har erfarenhet av men att inbilla sig att man VET hur det är för att en bekant eller granne gått igenom det.....näe det förstår jag inte. Jag brukar säga " jag TROR" när jag uttalar mig om sånt jag inte varit med om själv och jag lägger alltid till att jag är medveten om att jag kanske skulle tycka annorlunda om jag hade egna erfarenheter av det hela. Jag tycker att "jag TROR" är bättre än "jag VET", för det är en himla skillnad på TROR och VET tycker jag. Och sen tycker jag att det är rätt märkligt att öht diskutera sånt där vid en middag med jobbet....varför prata om aborter vid en middag med jobbet? Och kan man inte försöka ha lite mer fantasi och anstränga sig lite mer än att bara prata barn hela tiden? Jo, jag förstår att det är en stor del av livet för den som har barn....men jag tycker att man kan försöka anstränga sig lite för att prata om något annat, i alla fall om det är en blandad grupp där vissa har barn och andra inte. Jag tycker att många verkar ta för givet att det "bara är att skaffa barn" och de vill liksom inte ta in att det inte är så för alla, de verkar inte vilja "få sin världsbild förstörd" av ofrivilligt barnlösa som påminner dom om att barn inte är självklart och enkelt att "skaffa". En del verkar tro att ofrivilligt barnlösa lever i nåt slags vakum där inga andra finns, som att de tror att ofrivilligt barnlösa inte "rör sig fritt i samhället", som att ofrivilligt barnlösa inte kan finnas i deras bekantskapskrets eller på deras jobb...
Usch, jag avskyr verkligen dylika situationer. Jag tror faktiskt inte att det bara är subjektivt upplevt utan det är i min bekantskapskrets mer av såna här diskussioner nu än det varit innan. Problemet dyker framförallt upp när man är en lite mer löst sammansatt grupp i form av jobbfolk, alternativt folk från olika bekantskapskretser där det liksom verkar vara svårt att tänka ut något bättre att prata om.
Jag slits alltid mellan önskan att säga precis vad jag tänker och tycker och själv upplevt och mellan önskan att faktiskt slippa "outa mig" och statuera exempel. Jag vill på nåt sätt inte bjuda alla dessa stundtals mycket klumpiga och osmidiga människor till de privataste delarna av mitt liv. Svårt!
Kram
Usch vad sårande, jag skulle bli väldigt ledsen om de pratade om allt det vid det bord jag satt. Jag skulle sagt ifrån faktiskt. Just det där de sa om att barn blir sjukare när man föder barn vid 40 - är hon expert på området? Vad jobbar du med? Är det inom vård? Varför överhuvudtaget sitta och uttala sig om saker som om de vet. Håller med Jessica här ovan, det gäller att inta en mer ödmjukt förhållningssätt och ja, visst är det tjatigt att behöva statuera exempel men det behövs. Jag har sett som ett kall att informera okunniga människor om saker.
Bland annat har jag informerat om minskade fosterrörelser, jag tar alla tillfällen att eliminera myten om att fosterrrörelser ska minska i slutet på graviditeten. Sen skulle jag inte dra mig en sekund att berätta för folk om de sitter orerar på det sättet - jag skulle säga det juste men jag skulle faktiskt se det som min uppgift att få folk att tänka efter innan de bara uttalar sig hit och dit!
Stor kram!!
Men fy.. att det finns såna osmidiga personer. Jag har tack och lov inte råkat ut för så här jobbiga situationer. Vet inte hur jag hade hanterat det. Man förundras ju över att folk inte kan tänka längre än vad näsan är. Att alla inte har det perfekt som de verkar tro.
Hoppas att jag inte var sån själv innan. Kommer aldrig ta något för givet igen.
Kram
Usch! Jag råkade också ut för en trist situation på en jobbkonferens som höll på en fredag till söndag. På fredagen satt jag bredvid en människa vid middagen som inte är helt klok och som visste både allt om hur min framtid skulle bli med barn och allt. Och när jag kläckte ur mig att hon inte visste ett skit och att vi faktiskt höll på med IVF och att jag inte hade någon lust att diskutera min framtid med eller utan barn med henne, så tvingades jag resten av kvällen sitta och höra hennes historia om hur bara råkade bli gravid, va hon tyckte om amning, röka under graviditeten (som för övrigt var helt okej!) och bla bla bla.
Kom fram till att hon måste vara helt intelligensbefriad, men tyvärr förstörde hon min kväll och även dagen efter och då vi hade en hel dag med grupparbeten och jag självklart hamnade i samma grupp som henne.
Man har liksom ingenstans att ta vägen och jag kan inte förstå att folk inte kan tänka lite innan de öppnar truten. Att man kan vara så okänslig för andras situationer och inte tänker en liten sekund innan man bara skriker ut sina åsikter. Usch, hoppas att jag aldrig beter mig sådär eller säger sådant som kan såra andra så mycket.
Kram på dig!
Jag håller med flera av de andra som har kommenterat. Jag har också suttit i samma situation som den du hamnade i. Undrar om folk verkligen är så korkade som dom kan verka? Eller om dom på något ofantligt idotiskt sätt försöker fiska efter information? I stället för att ställa en rak fråga, som kan vara lika jobbig - t ex är det inte dags för barn snart? För riktigt så korkade kan väl inte folk va, eller??
Jag beundrar, och är tacksam över, er som har ork och förmåga att berätta hur det egentligen är och ge svar på tal. Jag klarar sällan, då gråten är för nära, men jag hoppas att jag ska bli bättre på det framöver.
Massa kramar till dig och till er andra som delar dessa erfarenheter! Fasen va starka vi är, som står emot impulsen att kasta ett glas vin över kombatanten =)
usch vet precis hur du kände dig =/ Det är hemskt! Hände på min bästa kompis födelsedagsfest, den tjej som satt och beklagade sig över att hon var tvungen att kämpa i 1,5 år.. då bröt jag ihop och grät och sa att hon kunde återkomma när hon försökt i 3 år!! Styrkekram
Ibland vill jag bara kräkas på alla kvinnor som liksom eldar upp sig när de är i grupp och (kanske) får lite alkohol i sig. Jag är säkert inte bättre själv, men i och med den situation jag befunnit mig i de senaste åren är jag jäkligt försiktig med jag vad jag babblar på om när det kommer till sånt här.
Som du säger, de har ingen aning om vad andra medsystrar går igenom och då ska man visa hänsyn till alla. Man kan faktiskt ha roliga och intressanta konversationer utan att prata om barn och allt runt det.
Styrkekram till dig som stod ut så länge. Bra att du lämnade sällskapet och jag hoppas helgen blev bättre sen. Kram!
Oj, det var ju inte meningen att jag skulle vara anonym, glömde fylla i mina uppgifter (som jag måste göra vaaaarje gång) :-)
Kram!
Nä fy fan vilken jobbig dag å ännu värre kväll!! :/ Lider med dig :( Så fruktansvärt att sitta å höra dessa människor prata så..
Stor kram till dig vännen! <3