Fortsättning från föregående inlägg...

 

Vi har fått några välbeövda dagar med familj och vänner på bortaplan, med sol och avkoppling. Vi behövde verkligen det så det var skönt.

 

I onsdags hade vi inbokat besök på Sahlgrenska, ett uppföljningsmöte från vårt misslyckade ivf i mars och för diskussion om kommande äggdonationsbehandlign (vi står ju i ÄD-kö på SU). Ett möte som de missat tidigare och därför skjutits upp flera gånger och sedan kom semesterna ivägen så det var först nu mötet kunde bokas. Vi tyckte det skulle bli intressant att höra hur SU beskrev ÄD jämfört med kliniken i Finland.

 

Men mötet blev inte alls som vi tänkt oss det. Läkaren inledde med: "Jaha så ni har bett om detta möte?" Vi förstod ingenting, för vi hade inte bett om det utan fick dagen efter det som skulle varit ägginsättningsdatum reda på att vi inom kort skulle få träffa läkaren men det blev aldrig så. DET var det här mötet - fast 5 månader senare... Så vad skulle vi svara? Så tja det blev en knagglig början. Och fortsättningen var inte så mycket bättre heller :(

 

Jag vet inte om läkaren hade en dålig dag, men vi nådde definitivt inte fram till varandra. Att prata om det misslyckade ivf:et kändes ganska meningslöst. Det är vad det är och det finns inget att göra. Vi har accepterat att ivf inte är en metod för oss. Hon förklarade liiite bättre vad mitt låga amh-värde på 0,2 innebär, det var bra.

 

Så vi bad henne istället att berätta om äggdonationsbehandlingen vi har framför oss. Men alltså, jämfört med den vi fick i Finland lämnade det en del att önska... Nästan direkt bestämde vi oss (genom ögonkontakt) att vi inte skulle berätta något om att vi står i ÄD-kö i Finland, bara för att höra vad läkaren skulle säga. Men hon rekommendera Baltikum om vi har den ekonomiska möjligheten. Hon förstod inte vad jag menade med att vi kan "åberopa vårdgarantin" och när jag sa att Finland har samma lagstiftning som Sverige sa hon bara att lagar vet hon inget om, det får vi kolla upp själva! Det var svårt att få raka svar på de frågor jag faktiskt hade. Och ja, när vi gick därifrån var vi bara förvirrade min man och jag :(

 

Det enda positiva med detta möte är att nu känns vår ÄD i Finland såå rätt - det är verkligen vad jag hoppas på, det kändes rätt i hjärtat när vi var där - tänk er en liten unge med massor av SISU!! ♥