Fler frågor & fler svar!

 Hmm vad ska jag säga ang. jobbet? Skönt att det är helg snart!

Hursomhelst här svarar jag på era frågor! En del fick jag för ett tag sedan som ni märker... Men bättre sent än aldrig eller hur? :)

 

Vad ska du äta sen när du får?? :)
Jag började med att byta ut lunchen till vanlig mat. Först tänkte jag äta allt jag saknat och längtat efter, men jag är rädd för att överäta. Så jag jag tog den mat som jag tycker är helt okej i vanliga fall, det mesta kommer smaka ljuvligt nu ;)

Jag bestämde mig för att jag inte vågade äta det jag saknat mest/längtat efter mest typ spagetti & köttfärssås, utan skulle äta något mer "mediokert". Till slut åt jag även spagetti & köttfärssås och det gick bra, men man får inte äta så stor portion om man väljer pasta, därför väljer jag oftast måltider med kokt potatis.

Jag har verkligen njutit av att få äta mat igen, jag har upplevt en tacksamhet jag aldrig känt förut.

 

Har du tänkt på vad du ska äta första gången när du får byta ut ett mål?
Första måltiden? Jaa du den funderade jag på mycket! Jag hade MASSOR med olika maträtter som jag längtat "ihjäl" mig efter som t.ex tacos med rödvin, lasagne, spagetti och köttfärssås och många flera! Men, jag var lite rädd för att äta det jag längtar så mycket efter och jag tänkte att även den torftigaste maten, typ kokt fisk med ris, skulle smaka underbart (vilket den också gjorde)! Så till slut bestämde jag mig för att min första måltid blev stekt falukorv, kokt potatis och rårivna morötter.

Jag gjorde faktiskt ett inlägg om min första måltid efter dieten.

 

Är du och din man överens hur långt ni ska gå för att bli gravida eller få ett barn.
Vi har inte pratat om det så långt än... Vi planerar ju vårt första ivf  nu imars. Men jag tänker att vi kommer försöka till vi lyckas. Eftersom adoption inte är något alternativ för oss så är det här vår enda chans!

Jag tror på vår lycka <3

 

Hej! Följer och imponeras av din resa hittills men har aldrig kommenterat förut. Undrar om du fått lite mer energi nu när det gått en tid? Vad är det för rekommendationer kring motion? (Förstår om du förmodligen inte har energi till så mkt...)
Vad kul att du kommenterar nu :)

Ja jag fick mer energi de sista veckorna av dieten (kanske blev jag mentalt starkare i och med att jag visste att det snart var över?) och kom faktiskt igång liiite med träningen, men det var absolut ingen hårdträning men en stund på crosstrainern och sedan styrka. Kändes bra, men nackdelen var att jag blev ofantligt mer hungrig när jag tränade också... :s

Rekommendationen är att träna, men bara om man orkar, det ÄR en svältdiet och tränar man inte bryts muskler och benmassa ned, men samtidigt kanske det inte finns ork för det och risk för svimningskänslor. Större delen av tiden har jag inte alls fixat att träna också, all energi har använts för att bara ta sig igenom dagarna. På sjukhuset har det sagt är det är väldigt individuellt. Men förr eller senare måste man ju börja träna i alla fall :)

Nu när jag åter äter tränar jag på gymmet 5-7 dagar per vecka, 30-40 min per gång, främst styrka eftersom jag loosat mycket i muskler under den här perioden. Känns skönt att orka igen och ha energi över J

 

Du svarar på detta om du vill, men hur många kilo har du gått ner?? Är lite inne på att göra detsamma och undrar om det är värt mödan.... Du är så himla duktig!!!
Kram
Jag har valt att inte berätta i kg hur mycket jag har gått ned, men det är en del… Jag hade ett visst antal kg jag ville gå ner och jag har lyckat att gå ned dem + mer därtill! J

I studien får vi bara gå på denna svältdiet med enbart Modifastshak:er 4 ggr/dag i 90 dagar. Om man gör det på egen hand ska man max göra det två veckor. I studien går vi ju på sjukhusbesök med prover etc med jämna mellanrum.

Jag kan säga såhär: blir jag gravid är det lätt värt det!! Men om det ”bara” hade varit för att gå ned i vikt är det inte värt det att svälta i 90 dagar och inte kunna äta under högtider såsom jul & nyår, för man har inget liv L

MEN vi hoppas ju på ett litet liv och om det jag gjort ökar chanserna till det så hade jag kunnat gå på dieten i ett år om det hade varit det som krävts – fast då hade jag varit vääälidgt mager!! ;)

Lycka till oavsett vad du beslutar dig för!

Kram

 

Grattis till en nästan slutförd diet!! Nu kommer det gå snabbt ska du se. Hur ska du fira detta?
Jag hade tänkt fira det med att sitta ned vid ett bord med tända ljus med min man och äta en god, näringsriktgt middag – och viiiin :p

Men det blev lunch ensam vid bordet (mannen jobbade) och absolut inget vin (jag får bara dricka vatten), men som jag njöt – det var underbart!! J

 

Men grattis till viktnedgången, låg du på bmi 35 innan? Oavsett så har du tappat vikt och det ska du vara oerhört stolt över!
Tack J

Jag har valt att inte berätta vilket bmi jag har eller hur många kilon jag har gått ned. Men jag har inte haft 35 kan jag säga, det är inte fysiskt möjligt att gå ned från bmi 35 till 25 på 90 dagar.

Jag är väldigt nöjd och nu ser jag fram emot nästa vecka, äntligen ska jag få påbörja det som gjorde att jag valde att genomgå dieten – nu blir det hormonbehandling och ivf – äääntligen!!!

Tack & kram tillbaka!

 

Sindyrella1983
2013-02-08 @ 08:53:01

Spännande att läsa dina svar på frågorna! Jag fastande vid kommentaren på frågan hur långt ni ska gå för att bli gravida.
Jag tyckte det var intressant att adoption inte är ett alternativ...För så ser jag också det. Får jag fråga varför det inte är ett alternativ för er?

För mig har tankarna gått såhär: Inna jag träffade min sambo så kunde jag absolut tänka mig att adoptera om jag inte skulle kunna få egna barn. Men när jag träffade honom så hade han ju redan två barn, som aldrig kommer bli min men som jag älskar som mina egna! Och efter det så känner jag att jag inte vill ta in någon som inte ha ursprungliga band till någon av oss.....

Kram

Svar: Roligt att du uppskattar frågorna med svarebn, det är min förhoppning och att det kan hjälpa någon :)För oss är adoptionsfrågan enkel: min man är för gammal, vi får inte adoptera. På så vis har det aldrig varit någon mening att fundera på om vi ska eller inte. Jag kan tycka det är tråkigt att det inte kunde vara ett alternativ att fundera kring i alla fall, men reglerna är som de är och eftersom min man är 47 (jag är 37) är sdoption inte ett alternativ för oss.
Intressant att få ta del av hur du resonerar, bra att få fundera över sådana existensiella frågor - vore nyttigt för "alla".
Kram till dig
Fertilitetsresa




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

fertilitetsresa.blogg.se

Jag och min man var ofrivilligt barnlösa i flera år, jag har mycket lågt AMH-värde ( 0,2 ) . Vi lämnade hormonbehandlingar, missfall och misslyckade ivf:er . Genom äggdonationsbehandling i Finland fick vi sommaren 2014 våra älskade tvillingar!! Nu hoppas vi att en av snöflingorna i frysen ska ge oss ett syskon ♥ ♥ ♥

RSS 2.0