Kommer ni ihåg att jag berättade att en tjej (som tillhör sjukhuset i Huddinge) kontaktat mig och erbjudit sig att bli min (kors-)äggdonator – allt för att hjälpa mig att bli mamma och komma fram i kön (hur-underbar-och-osjälvisk-kan-man-vara??)? Häromdagen pratade jag med Äggdonationsteamet på Sahlgrenska. På SU genomför de 12 ÄD per termin, Huddinge gör 2 i veckan. Skillnaden är att i Västra Götaland har man bara en halv dag i veckan som de kan ta hand om äggdonation och spermadonation. Detta är inte pga. av bristen på donatorer utan bristen på läkartid!

Om hon skulle blir min korsdonator måste hon göra det i Göteborg. Det skulle i så fall göra att jag kommer liiite längre fram i kön. Men ärligt talat egentligen ingen större skillnad, inte så stor så att det är värt "besväret". För att jag ska få göra donationen i Huddinge, dvs. det landstinget som hon tillhör så måste jag och min man flytta till det landstinget. Vilket inte är möjligt. Dessutom hade jag i så fall fått ta hela kostnaden.

Så jag har tackar henne för det fantastiskt generösa erbjudandet (som jag fortfarande har svårt att fatta att jag faktiskt fått ♥). Tack är inte ens i närheten av att beskriva den tacksamhet och ödmjukhet som jag känner för att hon kontaktade mig och erbjöd mig (och min man) denna fanatiskt fina gåva!! Förhoppningsvis hjälper hon någon annan att bli mamma (och pappa/mamma) :)

Annars har jag det fortfarande jobbigt! Och vad gör jag då? Jo jag tar tag i allt jag kan - så snart jag kan - på gott och ont (ger mig inte riktigt tid för att landa)... Jag har pratat med Carlanderska som ska skicka journalkopior. Jag har skrivit brev till Sahlgrenska som ska skicka journalkopior. Jag har pratat med IVF-kliniken i Falun som ska få alla journalhandlingar och sedan ska vi boka möte, vi hoppas på ordination av Prasteron (dhea).

Jag har även kontaktat en privatklinik i Finland - Fertinova - och vi har skrivit upp oss på ÄD-kön som är ca 6 månader lång. Förhoppningsvis kommer vi få tillbaka de ca 78.000 kr från Försäkringskassan som det kostar då vi kan åberopa vårdgarantin, dvs. att vi få hjälp så mycket fortare än om vi väntar tills vi kommer fram i kön i Sverige. Anledningen till att man får åberopa den är för att Finland har samma regler som Sverige, dvs. när barnet fyller 18 år har det rätt att få reda på vem donatorn är.

Så planen (förhoppningen!) nu är att jag får gå på Prasteron och att vi kan försöka naturligt över sommaren, om amh-värdet ökar kanske göra en ny ivf i Falun till hösten. Om inget av detta funkar så hoppas vi på äggdonation.... Nu har vi ett halvår på oss att fortsätta försöka bli gravida om inte så hoppas jag att vi är klara med det och känner oss enbart positiva till ÄD: Det är en process och det är inte helt enkelt att ställa om i huvudet...