Håller tummarna för er! Själv ska jag in på äggplockning vilken minut som helst!
Kram
Absolut! Så känner jag också, även nu när mitt primära mål att bli gravid har uppnåtts. En livs levande bebis känns alldeles för avlägset så nu har jag nya mål som ett lyckat vul tex. Ofta blir det så kliniskt den här barngörar-grejen tycker jag. Det är läkarbesök, sprutor och annat, men varför då? Det glömmer man snabbt bort!
Igår såg vi en ny blöjreklam på tv mannen och jag. En kvinna (såklart?!) gullade med en sån där underbar liten ny bebis och då slog det oss lite, aha... det är en sån som vi beställt :-)
Kram
Ja, delmålen gör på något sätt att man överlever under all orosfylld tid. Jag brukar ha många delmål på vägen, men det viktigaste för mig har varit att få ut mogna ägg istället för omogna. Sen har jag ju liksom inte kommit längre, mer än den 4e behandlingen då två ägg äntligen blev befruktade. Med handen på hjärtat vet jag inte om vi någonsin kommer dit igen. Läkarna vet ju inte varför det gick bra just då...
Jag har inte kunnat se barnet framför mig, som ett mål. Inte förrän jag blev gravid, men det slutade ju illa för drygt en vecka sedan. Kommer det någonsin hända igen?!?
Precis som för dig är det plussandet det handlar om, men jag hade nästan glömt bort det målet eftersom jag tvingades gå igenom behandling efter behandling utan att komma till återföring. Så jag förstår verkligen känslan av meningslöshet.. Att man gör det fördjäves. Det känns som man bara förstör kroppen utan anledning. Men så finns hoppet där- den där lilla rösten som säger att det kanske kan funka... Om man inte hade någon sådan röst i bakhuvudet så skulle man aldrig gå in i en ny behandling. Man får väl försöka spänna öronen och lyssna efter den där rösten, så att man orkar. Eller helt enkelt tänka att ingenting är fördjäves i slutändan eftersom man kommer kunna se tillbaka på livet och tänka "jag gjorde ALLT jag kunde". Inga "tänk om.."
Kram och lycka till
Känner väldigt mycket igen mig i att jag hade delmål, nån vecka framåt i tiden, datum man hängde upp sig på. Jag personligen mådde inte så bra av det. Jag kände att jag tappade mitt långsiktiga framtidshopp, kunde inte känna glädje över nåt annat som skulle hända efter det datumet jag hängt upp mig på. Var likadant för min sambo. Hoppas så fruktansvärt mycket på att det här försöket ger er en bebis så du kan börja hoppas och längta nio månader framåt i tiden och resten av livet. Kram!
Förstår precis vad du menar. Man vill så gärna se pluset. Men tror vi behöver delmål då det inte bara magiskt lyckas för oss :/
Lycka till nu :) 20 maj är ett tur datum så tror helt klart att det kommer gå galant för er !
Kram
URL: http://langtarefterbarn.wordpress.com
Fingers crossed att det ser bra ut på VUL!!! :)