Nu är jag hemma och jag är helt slut! Det tar verkligen på krafterna sådana här dagar!

 

Det är jobbigt hos psykologen, många känslor som kommer ikapp och till ytan. Mååånga tårar. Men säkert bra på något vis ändå. Men väldigt väldigt jobbigt. Jag har ett samtal kvar om jag vill. Jag har valt att vänta, vi får se om jag ringer och bokar ingen. Kanske, kanske inte.

 

Sedan var jag hos dietisten, kändes jobbigt att ställa mig på vågen när jag visste att jag hade gått upp :( På en månad har jag hått upp 1,5 kg! Kakorna har satt sina spår :(

 

Men det finns väl logiska anledningar till varför det blivit så. Hon förklarar det så bra, nedregleringen är som en lång pms på säg två veckor. För min del har det varit svårt att "ta", det är så olikt mig att ha ett sådant sötsug, att äta massa kakor för det gör jag typ aldrig annars Som min man sa: "Det här är en helt ny sida av dig som har inte har sett tidigare". Finns det kakor hemma äter jag upp dem! Jag har väl aldrig brytt mig om kakor tidigare? Dessutom är det ett sug som inte ger med sig, visst just för stunden känns det bra, men suget ger inte med sig ändå. För det är hormonellt, tillsammans med hela situationen som gör att jag mår dåligt. Svårt att handskas med, minst sagt. För jag känner verkligen inte igen mig själv!

 

Sen hade jag heller inte denna biverkningen med sötsug på förra ivf-behandlingen. Då vaknade jag istället kl. 03-04 varje natt och kunde inte sova mer. Vilken biverkning är att föredra? Pest eller kolera? Svårigheten var att jag samtidigt som sötsuget kom också fick direktivet att börja inför "lite onyttigheter" i min kost. SOm ni förstår krockade dessa båda och jag har inte rett ut det :(

 

Men nu har vi en plan jag och dietisten! Det känns bra, vi infogar regler, Jag gillar regler :) Ett tips jag fick var att minska proteinet och öka på kolhydraterna, bättre att de kommer från potatis och pasta än från kakor. Jag ska berätta mer om detta när jag har kommit igång och när jag vet hur det funkar..

 

Jag känner lite större tillförsikt nu, hoppas att jag mår bättre när jag börjar med sprutorna på lördag. Men o jag ska utgå ifrån hur det kändes förra gången så har jag mina sämst veckor nu och nästa, först därefter kommer det bli bättre. Men som sagt, tillförsikten är större nu och jag litar till fullo på min dietist :)