...ännu en på jobbet som väntar barn. Han berättade det idag på lunchen.

 

Det här är ett par som jag "mellan raderna" har förstått har haft fertilitetsproblem. De har varit gifta i två år, min arbetskamrat har sagt att "kommer det en knodd så vore det roligt!" Så när han berättade så blev jag faktiskt glad för dem (om än också lite avundsjuk). Men sedan la han till att, han egentligen inte var redo för det, att han inte hade blivit glad direkt när hon berättat det för honom. Att han fortfarande inte förstår att han ska bli pappa, men att han nu börjar se fram emt det...

 

Det blev svårare att glädjas då. Då kom bitterheten än mer över mig: ge det till oss istället då! Vi kommer att vara GLADA - överlyckliga, vi behöver ingen tid för att bearbeta och sedan kunna se positivit på det.

 

Varfööör är världen så orättvis??