Surrealistiskt
Alltså det är så surrealistiskt egentligen. Tänk att ni liksom "gör barn" på det här sättet. Man önskar verkligen att alla kunde ta del av er resa och få lite insikt i hur en kamp kan se ut. Vad härligt att höra att du känner hopp och energi. Hoppas ni får en bra helg. Kramar!
Haha ja eller hur?! Vem kunde tro att det var såhär vi skulle göra barn? Det går inte riktigt att få in att det just nu går en kvinna i Finland och är nervös över hur många ägg som ska plockas på måndag? Att efter att de plockats ut och när hon får smärtlindring och vetekudde på magen har min man åkt till Finland och gett sitt spermiebidrag. Och här hemma går jag, på jobbet, som "vanligt"? Jag säger som jag så många gånger sagt tidigare: Hur hamnade vi här? Sorgligt, spännande och härligt på en och samma gång! Och det jag framför allt känner: ÖDMJUKHET!!
URL: http://motettliv.blogg.se
Håller helt med om att fler nog skulle behöva se hur det kan vara för andra, att det inte är så lätt. Tror att det skulle göra fler så mycket mer ödmjuka. Jag känner mig privilegierad att jag får lov att genom bloggen följa dig och din man på er resa. Jag hoppas så i djupet av mitt hjärta att er resa ska sluta med att ni lever lyckliga i alla era dagar med det vackraste man kan få, en liten <3.
Kram