Blir så lessen av att läsa vad dina vänner har för åsikter men samtidigt så glad att du står upp för åsikten att ett älskat barn är rätt, oavsett vikja föräldrarna är. TACK! Jag blir nästan rörd!! Jag är gift med en kvinna och vi har problem att få barn, inte bara för att det inte går på naturlig väg (duh! ;)) utan också för att vi har problem med sinande ägg och hjärtformade livmoder och en sjuhelsikes massa annat som har uppdagats. Längtan efter barn och svårigheterna att få dem tror jag drabbar oss alla på samma vis... TACK igen för ditt inlägg!
Åsikter som dessa gör mig väldigt upprörd också. Men allra mest uppgiven, för man trodde att vår samhällsutveckling kommit längre än så. Men det har den tyvärr inte. Har dina vänner barn redan måntro?
Det är fruktansvärt frustrerande att upptäcka åsikter som dessa hos sina så kallade vänner. Jag var med om en liknande diskussion där en väninna menade att heterosexuella par borde ha förtur på behandlingar mot infertilitet framför homosexuella. Hennes tanke må vara god då hon menade att heterosexuella par redan försökt få barn i mer än ett år, medan homosexuella (kvinnor givetvis, eftersom män inte kan få denna form av hjälp) kan få hjälp när de bestämmer sig för att utöka familjen. Jag gillar dock inte att man förespråkar en diskriminerande behandling som denna. Det är ju jobbigt nog för en homosexuell kvinna att behöva gå till läkare för att kunna skaffa barn.
Kärlek och längtan är könlöst! På Prideparaden fanns en grupp HBT-familjer med barnvagnar och bebisar i mei tai's. På deras banderoll stod det: "Barnlängtan är gränslös". Jag skrek högt, startade en applåd och fick tårar i ögonen.
Jag lider verkligen med alla homosexuella män som inte har många alternativ när det gäller att "skaffa barn". Förstår inte hur man kan döma ut ett par som olämpliga föräldrar beroende på deras kön.
Vilken tråkig diskussion att behöva ha...
Idag fick vi tillbaka ett helt perfekt embryo! !! ♡
nu väntar långa dagar till testdag.
Kram
Ja, man blir så trött på alla dessa åsikter. Ofta är det just personer som allt gått på räls för som har dem. De som träffade den rätte när de var 17 och sedan gick två barn med två års mellanrum när det var typ 28-30 år.
Det var ju inte så att jag direkt planerade att bli en singelmamma. Men vad gör man när man vid 35 års ålder får veta att amh-värdet ligger på under 0,2, och man då dessutom råkar vara singel? Jag kände att jag i alla fall ville prova en gång med mina ägg, innan de är helt slut. Nu hade ju jag tur och lyckades på första IVF-försöket trots att jag bara fick ut två ägg. I dag har jag varit och lyssnat på bebisens hjärtljud. Min förhoppning är ju att träffa någon framöver som kan ta papparollen och kanske adoptera mitt barn. Dessutom valde jag öppen donator som barnet får träffa när det fyller 18. Mer kan jag inte göra för mitt barn i detta läge. Alternativet för mig hade varit att förbli barnlös resten av livet, oavett om jag träffar någon eller ej.
Det var otänkbart för mig.
Ibland undrar jag om de som kritiserar själva vet vad det är de är emot. Att en singel skaffar barn själv eller är det själva donationen i sig? Eller både och? Om jag hade valt att vänta ännu längre på den rätte hade det blivit äggdonation för mig med. Skulle de här som är kritiska även tycka att det är fel? Är de även emot att par får hjälp med donatorsperma/äggdonation eller bara om det är singlar och/eller homosexuella? Det blir fler och fler frågor ju mer man tänker på det här:-))
Å va tråkigt att upptäcka sådana åsikter hos vänner....
Kram!!
Gaaaahhhhhh!
Jag blir helt tokig på den här typen av åsikter som enbart grundar sig på gamla diskriminerande normer! Speciellt när det är så inkonsekvent. Varför skulle det vara mer ok att ett heteropar kan få hjälp med femtioelva metoder medan ett homopar eller en singel inte är värd den hjälpen?! Det som får ett barn att må bra är en trygg miljö med kärlek och respekt, inte antalet föräldrar eller dess kön. Och att "skaffa" barn är alltid en egoistisk handling, för alla, så det är ju ett helt idiotiskt argument att ta till!
Skönt att du stod upp för dina åsikter, hoppas att du kan få dina vänner att få upp ögonen. Själv hade jag blivit så arg och besviken att jag hade skällt ut dem gissar jag.
Fasiken vad tråkigt det är när vänner är så trångsynta. Det är ofta väldigt lätt att ha åsikter när man har noll erfarenhet av problemet själv. Kramar
Det finns väl ingen som inte skaffar barn av annat än egoistiska skäl? ;) Folk verkar ibland ha åsikter som om de vore robotar som blivit programmerade att tänka och säga vissa saker. Tur att det finns människor som du som kan tänka själva! Kram.
Låter lika trångsynta som mor min. Det går liksom inte argumentera om det.
Åh. Jag läste ditt inlägg tidigare men orkade inte ens kommentera då. Det enda jag kan tänka på är längtaden och önskan om att få ett barn, den är ju densamma oavsett. Det är så självklart för mig att jag inte ens vet vad jag ska säga mer.
Kan inte låta bli att tänka på alla hemskheter som nyligen hänt, mordbränder som dödat barn etc. Hur kan man tro att man vet vem/vilka som kommer att älska- och ta hand om sitt barn på förhand?
Kram
Blir så less på folk med knasiga åsikter och tyckanden.
I påskas satt vi en bunt gravida vänner och fikade ingen av dessa visste om vilket slit, krossade drömmae, blod, tårar mm som låg bakom min graviditet.
Samtalet gick över på IVF och att man får det gratis.
En kläckte då ur sig att barn är ingen rättighet och har man inte råd att betala en IVF själv så har man inte råd med barn.
De andra höll med om att det var galet att lägga skattepengar på det!
Blev stum och tja vad säger man?
Folk tycker så mycket och så jag går med skygglappar nu mera för att förhoppningsvis slippa bli sårad.
Vad provocerande OCH naivt. Alla som skaffar barn gör det av egoistiska skäl, för ingen har så fantastiska gener att de måste föröka sig för mänsklighetens bästa. Man ska helt enkelt inte ifrågasätta andras önskan att bli förälder oavsett vem eller vilka det är. Infertilitet är en sjukdom (enligt WHO). Vilka andra sjukdomar ska vi inte behandla? Och vem ska sitta med den bestämmanderätten?
Nej, återkom när ni vandrat en mil i den ofrivilligt barnlösas skor. Det är en djup biologisk känsla att vilja ha barn
Precis som många skrivit redan så tror jag det är väldigt lätt att banalisera problemet eftersom de aldrig blivit utsatta för situationen. När man gått igenom långa behandlingar med en djup barnlängtan så tror jag att man har lättare att förstå andra människors längtan efter barn. Alla som inte kan få barn på naturlig väg är ofrivilligt barnlösa oavsett om det är för att kroppen inte vill, man är ensamstående eller lever i en homosexuell relation. Det är en längtan som inte har någonting med att göra vem man älskar eller om man inte har någon att älska alls. Det är sorgligt att så många ser det som själviskt när personer i en annorlunda situation vill ha barn. Varför är det mer själviskt än deras egen situation?
Måste nog instämma med dina vänner och barnlösa är något av det mest egoistiska som finns, kan de inte få egna ska de promt hyra en livmoder fån nån fattig indisk kvinna, adoptera dvs köpa ett barn som ofta mår dåligt och får lida pga adoptivföräldrarnas egoism och förnekande av barnets bakgrund eller så köper man sperma eller ett ägg och anser er ha rätt till det trots att ni berövar barnet deras rötter eller en del av dem och tror att det räcker med kärlek. Fast för er spelar det ju ingen roll om barnets rätt till sina rötter, 2 föräldrar, om en fattig kvinna i indien eller Ukraina tvingats till surrogat mm bara ni får ett barn. Det finns en anledning till att barn inte är för alla!!!!
URL: http://saintmaryslog.wordpress.com
Usch, så tråkig och trångsynt syn på saken :-(
Jag undrar, kom denna diskussion upp i och med att Ryssland nu har bestämt att Sverige inte längre får adoptera ryska barn för att vi godkänner homosexuella par/partnerskap?
Jag tror att man måste sätta sig in i vad ett par/en människa som bestämmer sig för att adoptera faktiskt går igenom. Det är ju flera år av förberedelser, både praktiska och mentala som ekonomiska. Och det är ingen lätt sak för ett barn att adopteras, men det beror ju INTE på könet/könen på de som adopterar. Suck.
Vi hamnade aldrig i adoptionstankar, min sambo och jag, vi ville tro på att IVF skulle funka och jag är evigt tacksam för att det blev så.