Lycka och sorg ligger nära varandra
Sakta men säkert utökas skaran av vänner som får veta att vi är gravida. Maken är stolt och glad när han berättar. Jag gråter alltid. Jag ÄR glad (överlycklig!) att jag är gravid men de negativa känslorna från vår kamp sköljer över mig varje gång jag ska berätta så att jag istället blir ledsen :(
Tror att det gör det svårt för dem jag berättar för att förstå hur jag känner när jag ger så motstridiga budskap? Men alla år som ofrivilligt barnlös försvinner inte efter 11 veckors graviditet.
Jag hoppas att de lyckliga känslorna blir starkare allteftersom tiden går och längre in i graviditeten. Och att ångesten och förtvivlan från kampen hit ger med sig. Jag funderar på om jag kanske behöver hjälp med att bearbeta det som varit? Jag har bitit ihop länge, och nu när kampen ändrat form bubblar känslorna över i efterhand. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dem...?
Men efter att jag har berättar och avspänningen släppt känns det lite lättare i alla fall. Om planen går som vi hoppas och allt är bra på tisdagens läkarbesök är vår tanke att det ska bli officiellt att vi ääääntligen väntar smått ❤
URL: http://spyor.blogg.se
När man delar med sig av det lyckliga beskedet så kommer ju känslorna från den långa kampen tillbaka. Man slås liksom av verkligheten på något sätt och jag tror att det kan vara svårt för andra att förstå hur stort det känns. Kanske är det något man aldrig trodde att man skulle få uppleva och nu gör man det! Kramar