Nyfiken barnmorska
Kom på att jag har glömt att berätta hur irriterad jag blev på en av barnmorskorna på förlossningen förra veckan. För visst vill ni höra om det? Kanske ett bra sätt för mig att avreagera mig på i alla fall :)
När jag kom in blev jag visad in i ett rum av barnmorska 1. Hon berättade att hon skulle gå till koordinatorn och kolla vilken barnmorska jag skulle få. Efter några minuter kom hon tillbaka och sa att det blev hon. Barnmorska 1 var bra tyckte jag. Hon kopplade upp mig till CTG-apparaten och sa att när jag såg ”två bockar” (en bock för varje barn när de mätt klart) skulle jag ringa på klockan. Barnmorska 1 tog också blodtryck på mig.
Efter en stund kommer Barnmorska 2 in. Hon pratar lite och frågar lite om varför jag var där och så. Jag berättade om att jag hade fått högt blodtryck. Hon säger: men du ser så fräsch ut! Jaha? Svarade jag och förstod inte riktigt vad hon menade? Ja det brukar synas på dm som kommer in om de har havandeskapsförgiftning. Jag talade om att de mätt på barnmorskemottagnigen och vad de sagt. Barnmorska 2 fortsätter: Jamen tror du inte att det är för att det är så varmt då? Nu börjar jag bli lite irriterad och känner mig ifrågasatt och det var ju inte JAG som bett om att få komma till förlossningen? Jag sa till henne att jag har ju hög risk för att drabbas av havandeskapsförgiftning (över 50 %) Barnmorska 2: Ja det är lite ökad risk vid två det är det… Jag fortsatte med: ja men äggdonationen ger ju 35 % ökad risk. Barnmorska 2: Oj är det äggdonation? Det visste inte jag? Nähä, men då kanske inte skulle kommentera och ha åsikter då kanske tyckte jag (fast det sa jag inte).
Barnmorska 2 babblade på om att ja men så roligt för er nu då, då är det efterlängtat och ni har fått kämpa. Jag svarade kortfattat (jag var inte intresserad av att prata med henne om det heller?!) bara på hennes frågor, inget mer. Sedan går hon ut.
Efter ett tag kommer Barnmorska 3 in och tittar på monitorn: Jaha då har du fått en bock då, då kan vi ta bort den nu. Ja men det ska ju vara två bockar säger jag? Nej en bock räcker. Ja men det ät ju tvillingar? Åh är två? Det visste inte jag? Säger hon. Återigen tänker jag: nähä, men då kanske du inte ska ha åsikter om du inte vet? Alltså jag blev så trött på att JAG var tvungen att vara så observant på allt, och påminna om viktiga saker? Jag skulle vilja kunna känna mig trygg och bara lämna mig till dem som faktiskt ska vara de som har bäst koll på läget!!
Till slut är CTG-kollen över, Barnmorska 1 kommer tillbaka och skriver ut papperna och lämnar dem till läkaren för analys. Och ber mig även lämna urinprov för att kolla om jag läcker äggvita. Efter en stund kommer Barnmorska 2 för att hämta urinprovet. Då frågar hon: Vet ni vad det är för kön på dem? Ja säger jag lite tvekande… Är det samma frågor hon? Jag svarar på hennes fråga, men det känns inte bra, så jag fortsätter att säga: nu är du den första jag berättar det för, men det här är ju ett sjukhus (jag syftar på att hon har tystnadsplikt).Då säger hon: du behöver inte berätta för mig! Då kände jag mig verkligen bedragen, hon lurade mig att svara på något hon frågat bara för att hon var nyfiken :( Alltså hade hon frågat mig om när jag sist hade haft sex, eller om jag dricker kaffe eller har gjort en kullerbytta på sistone – whatever – så hade jag svarat, för jag tar för givet att de frågor som ställs på ett sjukhus ställs för att svaret kan vara av betydelse? Jag trodde aldrig att hon skulle ställa en fråga bara för att hon var nyfiken?? Å andra sidan har jag aldrig fått frågan om kön från någon vårdpersonal tidigare…. Förstår ni min besvikelse?
Barnmorska 2 visade mig sedan vägen till läkaren som skulle göra ultraljud på mig. Återigen tog hon upp: Men alltså du ser så fräsch ut! Varpå jag svarade: ja, fast nu vet ju inte du hur jag såg ut innan? Nej det är klart sa hon..
Alltså den här erfarenheten är något som jag bävar inför till förlossningen! Jag är inte en person som ”lever ut” mina känslor. NU (sen är jag mycket väl medveten om att detta kan ändra sig helt när jag ska föda och kanske verkligen skriiiiker ut min smärta?!) är jag sådan att jag biter ihop och håller inne med det jag känner. Men jag SÄGER i ORD vad jag känner. Detta har jag pratat mycket med min make om på profylaxkursen att hans uppgift blir att se till att personalen tar mig på orden, dvs. om jag säger att jag har jätteont så har jag det, oavsett vad jag visar i kroppsspråk! Jag är jätterädd att få någon som typ Barnmorska 2 ska säga: jamen det ser inte ut som om du har så ont, jag tror vi väntar lite med smärtlindringen. Ni vet, jag kanske inte stämmer in på mallen på hur man ska se ut eller bete sig, och då är jag rädd att de inte lyssnar på när jag TALAR OM hur jag känner mig.
Får jag Barnmorska 2 när jag ska föda blir hon inte långvarig i mitt rum i alla fall…
På förlossningen är det standard att fråga om paret vet vad det är för kön på kommande barnet/barnen. Så den frågan kommer ni inte undan.
Men jag förstod inte varför du var irriterad på bm 2? Hon verkade trevlig och pratsam. Tänk om hon var tyst och ointresserad, hur skulle det kännas?
Vårdpersonalen har det inte lätt. Hur man än gör så berör det ju fel.