I helgen har jag träffat några av mina bästa vänner, såå roligt att se dem igen! Vi bor ganska långt ifrån varandra så det är inte precis som att man har vägarna förbi och kan ses särskilt ofta. Jag och maken hade en viktig fråga till två av dem: vi undrade om de vill bli faddrar/gudföräldrar till tvillingarna. Och de sa JA! VI har funderat noga vilka vi ville ha och det kändes viktigt att det är några som känner till vår resa, vet att barnen blivit till genom äggdonation och även har varit ett stöd under denna tid. Och så är vi säkra på att de kommer finnas i våra liv, att de alltid kommer vara våra vänner :)

 

Så nu har vi tagit ännu ett viktigt steg i vårt fanmiljeliv och det känns riktigt bra! :)