Bloggens slutdestination
Jag har funderat en hel del vad jag ska göra med bloggen. Ni är många som läser den, som uthålligt går in varje dag och kollar om jag har skrivit något. Ni har betytt så otroligt mycket för mig under den här resan och jag får lite dåligt samvete att jag inte ”pratar” med er längre?
Jag startade den här bloggen när jag och min man hade varit ofrivilligt barnlösa i över ett år och vi hade påbörjat vår fertilitetsutredning. Min tanke har hela tiden varit att ha bloggen som en ventil och samtidigt vara en informations- och inspirationskälla för dem som är i liknande sits. Jag har förbannat mig själv att jag valde namnet ”FertilitetsRESA” till min blogg, varför döpte jag den inte bara till ”Önskanombarnärstorsnartärviföräldrar” (typ)?! Men i mitt undermedvetna visste jag nog att det här skulle bli en utmanande och tämligen lång RESA. Men aldrig hade jag kunnat tro att vår resas destination var Finland och att denna resa skulle göra mig till mamma till de vackraste finaste underbaraste barnen i världen?! ♥♥
Det har aldrig varit min mening att göra detta till en mammablogg. Skulle jag fortsätta vill jag heller inte längre blogga anonymt. Men min resa är MIN, att nu ta bort min anonymitet vore också att outa mina barn. Det vill jag inte. Inte nu. Ja jag velar lite, för jag har verkligen tyckt om att blogga här och ha kontakt med er läsare. Att sluta blogga blir även ett form av avsked till er, er som jag faktiskt upplever och tänker om som mina vänner? Vad hade jag gjort utan er under dessa år? Antagligen gått under :(
Bloggen kommer finnas kvar och förhoppningsvis fortsätta ge svar till dem som söker. Jag kommer svara på frågor som kommer upp, även om det tar lite tid innan jag svarar. Jag kommer även göra inlägg i framtiden som återknyter till ofrivillig barnlöshet och/eller äggdonation. På vilket sätt det här med att barnen kom till genom just äggdonation kommer påverka oss vet jag inte idag, men jag antar att det kommer stunder då jag behöver skriv av mig, berätta eller fråga. DÅ kommer jag skriva blogginlägg igen.
Och OM (vi har inte pratat om detta än) eller NÄR vi väljer att starta syskonförsök kommer jag liva upp bloggen igen! Men där kommer vi inte vara än på något år i alla fall :)
Jag är så lycklig i mitt liv som mamma, jag är så tillfreds, känner ett lugn inom mig som jag aldrig känt. Mitt hjärta är fyllt av kärlek ♥ Det är många tårar som fällts under denna resa, många gånger har allt känts totalt hopplöst och jag har varit nära att ge upp. Att bli mamma genom äggdonation har varit omtumlande, men i slutändan fantastiskt!! Jag var rädd att jag skulle känna sorg i att inte få genetiska barn, jag var rädd att jag inte till fullo skulle känna mig som barnens mamma. Men vet ni? Det var tankar som aldrig blev verklighet! Det finns inte ett uns i mig som inte känner mig som mamma, jag älskar dem av hela mitt hjärta och det har jag aldrig ifrågasatt och jag skulle aldrig vilja ha några andra barn än just dess två – mina älsklingar!! Om vi försöker få syskon tror jag inte ens vi kommer försöka få genetiska barn? Vi har ju 12 ägg som väntar på oss i Finland – potentiella helsyskon till tvillingarna! Och de är ju så vackra, så underbara – de bästa – nog vore det väl synd att inte ge dem fler helsyskon? :)
Jag fick stöd från er läsare som fått barn genom ÄD, som berättade att jag kommer känna precis som jag gör nu och jag hoppades att jag skulle göra det, men aldrig hade jag kunnat tro att det stämde till 100%? Men jag tror att jag behövde resan jag gjorde för att nå dit. IDAG känns allt kring ÄD som det absolut bästa beslutet, det finns inga betänkligheter, inga ”om” – bara lycka!!
Avslutningsvis vill jag av hela mitt hjärta TACKA Alla Er som följt med på min resa! Ni som har läst, kommenterat, tipsat och stöttat – jag är så TACKSAM för att Ni funnits. Nu fortsätter min resa som MAMMA, men jag kommer aldrig glömma er – kärlek till Er ALLA!! ♥♥♥
URL: http://milominmilo.blo.gg
Kramar till dig! Njut av dina underverk och tack för att du delat med dig av din resa!