Bloggens slutdestination

Jag har funderat en hel del vad jag ska göra med bloggen. Ni är många som läser den, som uthålligt går in varje dag och kollar om jag har skrivit något. Ni har betytt så otroligt mycket för mig under den här resan och jag får lite dåligt samvete att jag inte ”pratar” med er längre?

Jag startade den här bloggen när jag och min man hade varit ofrivilligt barnlösa i över ett år och vi hade påbörjat vår fertilitetsutredning. Min tanke har hela tiden varit att ha bloggen som en ventil och samtidigt vara en informations- och inspirationskälla för dem som är i liknande sits. Jag har förbannat mig själv att jag valde namnet ”FertilitetsRESA” till min blogg, varför döpte jag den inte bara till ”Önskanombarnärstorsnartärviföräldrar” (typ)?! Men i mitt undermedvetna visste jag nog att det här skulle bli en utmanande och tämligen lång RESA. Men aldrig hade jag kunnat tro att vår resas destination var Finland och att denna resa skulle göra mig till mamma till de vackraste finaste underbaraste barnen i världen?! ♥♥

Det har aldrig varit min mening att göra detta till en mammablogg. Skulle jag fortsätta vill jag heller inte längre blogga anonymt. Men min resa är MIN, att nu ta bort min anonymitet vore också att outa mina barn. Det vill jag inte. Inte nu. Ja jag velar lite, för jag har verkligen tyckt om att blogga här och ha kontakt med er läsare. Att sluta blogga blir även ett form av avsked till er, er som jag faktiskt upplever och tänker om som mina vänner? Vad hade jag gjort utan er under dessa år? Antagligen gått under :(

Bloggen kommer finnas kvar och förhoppningsvis fortsätta ge svar till dem som söker. Jag kommer svara på frågor som kommer upp, även om det tar lite tid innan jag svarar. Jag kommer även göra inlägg i framtiden som återknyter till ofrivillig barnlöshet och/eller äggdonation. På vilket sätt det här med att barnen kom till genom just äggdonation kommer påverka oss vet jag inte idag, men jag antar att det kommer stunder då jag behöver skriv av mig, berätta eller fråga. DÅ kommer jag skriva blogginlägg igen.

Och OM (vi har inte pratat om detta än) eller NÄR vi väljer att starta syskonförsök kommer jag liva upp bloggen igen! Men där kommer vi inte vara än på något år i alla fall :)

 

Jag är så lycklig i mitt liv som mamma, jag är så tillfreds, känner ett lugn inom mig som jag aldrig känt. Mitt hjärta är fyllt av kärlek ♥ Det är många tårar som fällts under denna resa, många gånger har allt känts totalt hopplöst och jag har varit nära att ge upp. Att bli mamma genom äggdonation har varit omtumlande, men i slutändan fantastiskt!! Jag var rädd att jag skulle känna sorg i att inte få genetiska barn, jag var rädd att jag inte till fullo skulle känna mig som barnens mamma. Men vet ni? Det var tankar som aldrig blev verklighet! Det finns inte ett uns i mig som inte känner mig som mamma, jag älskar dem av hela mitt hjärta och det har jag aldrig ifrågasatt och jag skulle aldrig vilja ha några andra barn än just dess två – mina älsklingar!! Om vi försöker få syskon tror jag inte ens vi kommer försöka få genetiska barn? Vi har ju 12 ägg som väntar på oss i Finland – potentiella helsyskon till tvillingarna! Och de är ju så vackra, så underbara – de bästa – nog vore det väl synd att inte ge dem fler helsyskon? :)

Jag fick stöd från er läsare som fått barn genom ÄD, som berättade att jag kommer känna precis som jag gör nu och jag hoppades att jag skulle göra det, men aldrig hade jag kunnat tro att det stämde till 100%? Men jag tror att jag behövde resan jag gjorde för att nå dit. IDAG känns allt kring ÄD som det absolut bästa beslutet, det finns inga betänkligheter, inga ”om” – bara lycka!!

 

Avslutningsvis vill jag av hela mitt hjärta TACKA Alla Er som följt med på min resa! Ni som har läst, kommenterat, tipsat och stöttat – jag är så TACKSAM för att Ni funnits. Nu fortsätter min resa som MAMMA, men jag kommer aldrig glömma er – kärlek till Er ALLA!! ♥♥♥

A
2014-11-02 @ 14:18:58
URL: http://milominmilo.blo.gg

Kramar till dig! Njut av dina underverk och tack för att du delat med dig av din resa!

Svar: Och tack för ditt stöd under min resa - ovärderlig pepp <3 <3
Fertilitetsresa

Libra
2014-11-02 @ 16:24:51
URL: http://www.minbebis.com/blogg/libra/

Jag är så otroligt glad för er skull. Tänk att ni lyckades få tvillingar efter allt kämpande. Fantastiskt! Nu får du ha ett underbart liv som mamma. Jag tackar dig för allt stöd du gett mig i mitt kämpande.

Jag har precis börjat med sprutor och SKA lyckas denna gång!!! :)
Många kramar!!!

Svar: Tack för att du funnits med på vår resa och peppat och kommit med info och tips! :) Nu önskar jag DIG all lycka och hoppas att det går vägen nu :) Massor av kramar och tummhållning!!
Fertilitetsresa

Lotta
2014-11-02 @ 19:41:28

Tack för att du delat med dig av din resa och önskar er alla all lycka nu! Kram L

Svar: Tack :) Kramar tillbaka!
Fertilitetsresa

C
2014-11-02 @ 19:51:10
URL: http://spyor.blogg.se

Är glad att jag fått ta del av er resa. Njut av livet som mamma så väntar jag med spänning på eventuella syskonförsök <3 Kramar

Svar: Tack och tack för att du har följt mig och gett mig stöd under denna resa!! Många kramar tillbaka
Fertilitetsresa

Ebba
2014-11-03 @ 00:46:20
URL: http://ebbaspotatisar.wordpress.com

Grattis igen till tvillingarna, tack för att du har delat med dig under den här tiden och lycka till på din nya resa, den som mamma!

Svar: Tack snälla Du!! Kram
Fertilitetsresa

JZ79
2014-11-03 @ 20:15:22
URL: http://jz79.wordpress.com/

Tack kära du för att du har delat med dig och bloggat. Utan din blogg hade jag inte haft ditt stöd när vi båda var med i studien på SU. Vår resa såg ju väldigt lika ut från början..och hoppas verkligen min resa slutar som din :D Du är en av dom som inspirerat mig/oss att också söka vård på Fertinova i Finland i väntan på SU´s långa köer.. Jag har ju även fått äran att träffa dig och jag ser fram emot fler träffar <3 Ditt stöd är ovärderligt. Stor kram till dig och grattis än en gång till dina fina små barn <3

Svar: Jag är glad att vi funnit vänskapen i varandra <3
Fertilitetsresa

PiOmiO
2014-11-04 @ 08:21:00
URL: http://www.piomio.blogg.se

Så fantastiskt att du nu har dina barn! Inte kunde man veta hur denna resa skulle se ut och sluta, men för dig trots den långa förlossningen så gick det ju jättebra. Stort grattis!
Kraam

Svar: Tack fina Du <3
Fertilitetsresa

Livets underverk
2014-11-05 @ 14:58:23
URL: http://livetsunderverk.wordpress.com

All kärlek och lycka till dig och dina barn. Och stort tack för att du har delat med dig av din resa.
Kram!

Svar: Tack snälla Du och tack för att Du har varit mitt resesällskap! <3 Många kramar tillbaka!
Fertilitetsresa

Me
2014-12-17 @ 12:58:58
URL: http://blirvifler.blogspot.com

roligt me blogg namnet. De undermedvetna säger nog en del. Jag gav min blogg namnet: ofrivilligt barnlös... Är det jag? Nåt sa mig att de inte va jag, jag kunde inte se mig själv som barnlös. Började ivf resan 2012 efter ca 3år av egna försök och nu sitter jag här år 2014 med två underbara barn, gjorda i Finland, å senaste tillskottet blir idag 3veckor <3

Svar: Och nu går jag strax in på din blogg för att läsa!! ;)
Fertilitetsresa

SuzieZ
2020-06-08 @ 15:14:38

Får som vanligt tårar i ögonen när jag läser din blogg!!;-) Men nu sitter även jag här med den vackraste finaste underbaraste barnet i världen i famnen. Snart 3 månader!<3 Jag känner mig helt klart till 100% som hans mamma och har gjort från första sekund! Skulle inte byta honom mot nåt!! MEN dock kan jag vara lite ledsen ibland att han inte är lik mig.. att man inte kan få höra det där som andra får höra: -han har dina ögon- och såna saker! Sedan får man ju frågan: -vem är han lik?- ca 10000 ggr!:P Tycker iof att han är liite lik mig, speciellt till sättet!;-)
Har ni berättat för era barn hur de ”kom till”? Hur gick ni tillväga?
Stor kram!!

Svar: Åh jag förstår dig - det är den finaste vackraste BÄSTA känslan i världen <3 <3 <3
Jag fick också de frågorna heeela tiden! Men de berörde faktiskt inte mig? De kändes så triviala? Vad spelar det för roll vem de är lik? De LEVER! De finns HÄR!! I början fick jag kommentarer om att de kunde se liknacen med pappan men inte med mig. Så himla konstigt att ens kommentera det?! Men jag visste, så jag brydde mig inte. Jag tror att du måste bestämma för dig själv vad som är viktigt! Men samtidigt också acceptera den sorgen du har, att du inte fick genetiska barn. Den sorgen är separat från barnet du har och har inget med den kärleken att göra.

Under resans gång för att bli gravida, när vi stod i ÄD-kö sa min psykolog en mening som jag tog fasta på och fortfarande bär med mig som ett mantra: "Nej de blir inte dina genetiska barn men dina biologiska barn" Människor i allmänhet skiljer inte på genetiska och biologiska barn (de flesta vet nog inte ens skillnaden?) . Av någon anledning känns det betydelsefullt för mig att tvillingarna är mina genetiska barn, vem de sedan är lika spelar mindre (för att inte säga ingen) roll :)

Sedan med åren kommer ju det här med epigenitik in - vi speglar varandra i familjen. Jag får såå ofta höra att ena barnet är såå lik mig!! Och vet du, det känns lika lite i mitt hjärta som när de säger att de inte är lika mig. FÖr jag vet att vi inte delar gener. Och det gör mig inget. Vi delar livet och vi delar kärleken - DET är betydelsefullt <3 <3 <3

Med detta vill jag också betona att känn ingen skam för de känslor du har nu, acceptera dem. Under hela livet fram till dess du ställdes i äggdonationskö så har du ju trott, förväntat dig och drömt om barn som ska likna dig! Men de kommer likna dig på annat sätt: med orden de använder, rörelserna de gör, sin mimik och sina värderingar - de liknar dina. Och om du tänker efter när du pratar om kärlekar - de till din man dina barn dina vänner - spelar utseendet någon roll? Nej det är deras beteende, deras handlingar som gör det. Eller hur?

Du är fortfarande i bearbetningsfasen, låt det ta tid <3

Ja jag har berättat för barnen sedan dag 1. På riktigt, dag 1: på BB berättade jag första gången och jag gör det fortfarande. Detaljerna blir fler ju äldre de blir, men ungefär såhär går berättelsen:
Mamma och pappa längtade så mycket efter er!! Men mamma hade inga mammaägg. Så vi fick åka till doktorn, i Finland, som hade mammaägg. Så blandade doktorn mammaäggen med pappas pappafrö och la dem i mammas mage - och så blev det två barn - ni! Och mamma och pappa blev såå glada!!
(de senaste gångerna har jag lagt till att en annan kvinna hade mammaägg och hon gav dem till doktorn så att jag kunde få dem, så att ni kunde bli till)

Utöver det säger jag emellanåt:
Vet du om att jag älskar dig?
Ja! svarar de då.
Vet du hur mycket?
Nej
Så mycket att jag åkte till doktorn (i Finland) och hämtade mammaägg.

Ovan är snabbversionen. ;)

Men de har alltid fått höra det. Och tids nog kommer fler frågor och då får jag ta dem då. Men för mig/oss har det alltid varit viktigt att de ska veta.

Kram!
Fertilitetsresa

SuzieZ
2020-06-08 @ 15:16:09

Får som vanligt tårar i ögonen när jag läser din blogg!!;-) Men nu sitter även jag här med den vackraste finaste underbaraste barnet i världen i famnen. Snart 3 månader!<3 Jag känner mig helt klart till 100% som hans mamma och har gjort från första sekund! Skulle inte byta honom mot nåt!! MEN dock kan jag vara lite ledsen ibland att han inte är lik mig.. att man inte kan få höra det där som andra får höra: -han har dina ögon- och såna saker! Sedan får man ju frågan: -vem är han lik?- ca 10000 ggr!:P Tycker iof att han är liite lik mig, speciellt till sättet!;-)
Har ni berättat för era barn hur de ”kom till”? Hur gick ni tillväga?
Stor kram!!

SuzieZ
2020-06-08 @ 15:16:10

Får som vanligt tårar i ögonen när jag läser din blogg!!;-) Men nu sitter även jag här med den vackraste finaste underbaraste barnet i världen i famnen. Snart 3 månader!<3 Jag känner mig helt klart till 100% som hans mamma och har gjort från första sekund! Skulle inte byta honom mot nåt!! MEN dock kan jag vara lite ledsen ibland att han inte är lik mig.. att man inte kan få höra det där som andra får höra: -han har dina ögon- och såna saker! Sedan får man ju frågan: -vem är han lik?- ca 10000 ggr!:P Tycker iof att han är liite lik mig, speciellt till sättet!;-)
Har ni berättat för era barn hur de ”kom till”? Hur gick ni tillväga?
Stor kram!!

Svar: Åh jag förstår dig - det är den finaste vackraste BÄSTA känslan i världen <3 <3 <3
Jag fick också de frågorna heeela tiden! Men de berörde faktiskt inte mig? De kändes så triviala? Vad spelar det för roll vem de är lik? De LEVER! De finns HÄR!! I början fick jag kommentarer om att de kunde se liknacen med pappan men inte med mig. Så himla konstigt att ens kommentera det?! Men jag visste, så jag brydde mig inte. Jag tror att du måste bestämma för dig själv vad som är viktigt! Men samtidigt också acceptera den sorgen du har, att du inte fick genetiska barn. Den sorgen är separat från barnet du har och har inget med den kärleken att göra.

Under resans gång för att bli gravida, när vi stod i ÄD-kö sa min psykolog en mening som jag tog fasta på och fortfarande bär med mig som ett mantra: "Nej de blir inte dina genetiska barn men dina biologiska barn" Människor i allmänhet skiljer inte på genetiska och biologiska barn (de flesta vet nog inte ens skillnaden?) . Av någon anledning känns det betydelsefullt för mig att tvillingarna är mina genetiska barn, vem de sedan är lika spelar mindre (för att inte säga ingen) roll :)

Sedan med åren kommer ju det här med epigenitik in - vi speglar varandra i familjen. Jag får såå ofta höra att ena barnet är såå lik mig!! Och vet du, det känns lika lite i mitt hjärta som när de säger att de inte är lika mig. FÖr jag vet att vi inte delar gener. Och det gör mig inget. Vi delar livet och vi delar kärleken - DET är betydelsefullt <3 <3 <3

Med detta vill jag också betona att känn ingen skam för de känslor du har nu, acceptera dem. Under hela livet fram till dess du ställdes i äggdonationskö så har du ju trott, förväntat dig och drömt om barn som ska likna dig! Men de kommer likna dig på annat sätt: med orden de använder, rörelserna de gör, sin mimik och sina värderingar - de liknar dina. Och om du tänker efter när du pratar om kärlekar - de till din man dina barn dina vänner - spelar utseendet någon roll? Nej det är deras beteende, deras handlingar som gör det. Eller hur?

Du är fortfarande i bearbetningsfasen, låt det ta tid <3

Ja jag har berättat för barnen sedan dag 1. På riktigt, dag 1: på BB berättade jag första gången och jag gör det fortfarande. Detaljerna blir fler ju äldre de blir, men ungefär såhär går berättelsen:
Mamma och pappa längtade så mycket efter er!! Men mamma hade inga mammaägg. Så vi fick åka till doktorn, i Finland, som hade mammaägg. Så blandade doktorn mammaäggen med pappas pappafrö och la dem i mammas mage - och så blev det två barn - ni! Och mamma och pappa blev såå glada!!
(de senaste gångerna har jag lagt till att en annan kvinna hade mammaägg och hon gav dem till doktorn så att jag kunde få dem, så att ni kunde bli till)

Utöver det säger jag emellanåt:
Vet du om att jag älskar dig?
Ja! svarar de då.
Vet du hur mycket?
Nej
Så mycket att jag åkte till doktorn (i Finland) och hämtade mammaägg.

Ovan är snabbversionen. ;)

Men de har alltid fått höra det. Och tids nog kommer fler frågor och då får jag ta dem då. Men för mig/oss har det alltid varit viktigt att de ska veta.

Kram!
Fertilitetsresa

SuzieZ
2020-06-21 @ 14:21:16

Tack för bra och tänkvärt svar som vanligt!!<3 Som du säger: det viktigaste är att han är HÄR, alive and kicking!!:-) Känner mig såå tacksam (och gråtmild;)) varje dag! Undra om de som inte fått kämpa för barn kan känna samma tacksamhet och mirakelkänsla? Vår psykolog pratade om att det var som två olika pipelines.. Man kan vara lycklig i den pipelinen som är äggdonation, men man kanske inte helt glömt pipen med genetiska barn (även om det inte alls känns lika viktigt längre). Känner också att vi härmar och imiterar varandra redan, trots att han bara är 3 månader haha!:) Ja ungefär på det sättet har jag tänkt berätta för honom också.. att han var så efterlängtad att vi åkte ända till Finland och att vi sen blev så glada att det var just HAN som kom till oss!!<3 Kram! Ps. har du hört något mer om när du kan åka till Finland igen?

Svar: Tack <3
Men jag vill också betona att jag fortfarande sörjer vår "ofrivilligt barnlösa-resa". Kampen till barn har satt permanenta spår och jag har fortfarande svårt att prata om den utan att börja gråta ;( Så jag förstår helt symboliken med "två olika pipelines". Så säger jag också, min sorg över att inte får genetiska barn har inget med mina barn att göra. Det är två olika saker. Det har inget med min kärlek till dem. Vad det gäller DET så är jag ju också tacksam att det blev som det blev för annars hade jag ju inte haft just dessa barn - och det finns inga jag hellre vill ha!! Så det är motstridiga konstiga känslor ;)

Nej vet inget om Finland, tror det kommer dröja länge :(

Kram
Fertilitetsresa




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

fertilitetsresa.blogg.se

Jag och min man var ofrivilligt barnlösa i flera år, jag har mycket lågt AMH-värde ( 0,2 ) . Vi lämnade hormonbehandlingar, missfall och misslyckade ivf:er . Genom äggdonationsbehandling i Finland fick vi sommaren 2014 våra älskade tvillingar!! Nu hoppas vi att en av snöflingorna i frysen ska ge oss ett syskon ♥ ♥ ♥

RSS 2.0