Smärtlindring (?)

Fredag kl. 12-14: Problemet för mig var att jag upplevde att värkarna var mer eller mindre konstanta (maken och barnmorskan intygade att de var väldigt intensiva) och jag tyckte knappt att jag fick någon paus eller vila mellan värkarna. Undersökterskan sa att fördelningen på gasen var 50/50 syrgas/lustgas och frågade om jag vill höja andelen lustgas till 70/30 (eller var det 80/20?), vilket jag sa att jag ville.

Såhär i efterhand vet jag att det var ett dåligt beslut…

Eftersom barnmorskan sa att jag andades rätt med lustgasen fortsatte jag så och eftersom det ändå inte funkade att maken gav en ”heads up” när värken var på gång försökte jag sköta det på egen hand. Och som sagt jag tyckte värkarna kom mer eller mindre non-stop. Antagligen fick jag en överdos av lustgasen för under de följande två timmarna fick jag nära-döden-upplevelse och vid en tidpunkt var jag okontaktbar och blodtrycket sköt i höjden och läkare tillkallades – detta har jag inget minne av.

Så som jag minns det var det som om jag försökte få kontakt med dem, och då i synnerhet min make (de i sin tur berättade i efterhand att de försökte få kontakt med mig) men det gick inte. Dessutom återupprepades allt som hände för mig fyra gånger. Det här är lite svårt att förklara, det var lite som en film där allt repeterades flera gånger. Allt som sades, allt som hände, allt upprepades gång på gång på gång – och i allt detta försökte jag göra mig hörd men det gick inte.  Till slut ville jag verkligen ge upp, jag trodde jag skulle dö och jag började alvarligt fundera på vad JAG kunde göra för att snabba på förloppet, alltså vad jag kunde göra för att se till att jag dog och slapp det hela. Det var fruktansvärt och det är detta som jag fortfarande får ångest över när jag tänker tillbaka :(

Min make tyckte att det hela var mycket obehagligt eftersom han inte kunde få kontakt med mig och lämnades ensam långa stunder och kände inte att han fick något stöd alls. Till slut bad han barnmorskan att ta bort lustgasen och att jag istället skulle få epidural. Vi hade pratat om detta tidigare och jag ville ha epidural + att jag skrivit ned det i min förlossningsplan. DÅ helt plötsligt hakade de upp sig på ett mildare hjärtfel som jag har (inget allvarligt vilket jag hade berättat för dem tidigare och då hade de inget att invända), men nu när jag inte var kontaktbar som jag borde bestämde de sig för att ta akutprover först innan jag kunde få epiduralen – smärtsam väntan!

Såhär i efterhand vet jag inte om jag hade valt epiduralen om jag vet vad som väntat…