Påsktankar
Påsk och Storhelg... Som vanligt kommer alltid de "stora tankarna" då. Varför är det alltid så? Jag tänker på hur länge jag vill och kan vara föräldraledig, när passar bra att komma tillbaka till jobbet? VILL jag komma tillbaka till jobbet, dvs. på så vis som allt var tidigare? Hur många procent ska jag jobba? Vad kan jag påverka i min arbetssituation och upplägg? Framför allt vad VILL jag?
Och den viktigaste frågan av alla: när vill vi börja med syskonförsök? Det har vi pratat en del med mina föräldrar om under påsken. Mina föräldrar vill inte att vi ska försöka bli gravida igen. Det här hör ihop med att jag fick allvarliga komplikationer före och framförallt efter barnens födsel. Det kunde gått illa, riktigt illa. Det skrämde mina föräldrar (oss också, men på något vis bleknar det i ljuset av de fantastiska barnen?) och de vill inte att vi ska riskera att något liknande händer igen. Ja ja jag ska inte skriva mer om just detta då jag redan från början valt att inte göra det.
Jag pendlar mellan att planera "I de bästa av världar" till "Det mest förnuftiga/rimliga". Är de båda planerna komplativa? I don´t know... Utöver detta funderar vi på semestrar. Där finns också en del drömmar. Men sen kommer pengafrågan: hur mycket pengar har vi? Ja det beror såklart på hur det går med syskonförsöket... Vad ska man våga hoppas på? Hur många behandlingar kommer vi behöva? Kostnad? Tid? Ork?
Delikata problem till viss del, frustrerande till annan. Många tankar, funderingar, frågor. Ännu inga svar. Men det är ju bara påsk. Än finns det tid!
Oj ja det är inga lätta tankar som man bara tar lättvindigt och sedan har beslutat sig. Förstår era näras oro, men om läkarna inte avråder från ytterligare graviditet så tycker jag att ni ska ta och fundera i lugn och ro och göra vad NI vill!
I förra veckan var jag på hälsosamtal hos bm och förklarade hela vår resa med utomkveds och 5 ivf:er och hon förstod min oro så dom gjorde ett vul :) 9+2 var det då och den lilla parveln var precis helt perfekt. Och jag frågade om vi kan få ett vul när vi är över v 12 så att vi kan berätta för alla sen. Vi vill särskilt inte berätta för mannens barn om vi inte vet att vi gått över v 12 och allt är bra. Så troligtvis kunde dom lösa det då också!
Idag är det 10+0 och det känns bra. Oroar mig en del emellanåt men det hör väl till =)
Kramar