Efter år av oförklarlig barnlöshet (sånär på att vi fick reda på att jag hade mycket lågt AMH-värde) gick vi vidare till äggdonation på Fertinova i Helsingfors. Vi hade en fantastisk donator som lyckades få ut 18 ägg om jag minns rätt, alla blev befruktade och vi valde att sätta in två embryon då det var vår bästa chans och färskförsök – vilket gjorde att vi blev vi föräldrar till tvillingar, en pojke och en flicka, sommaren 2014.

Alla mina farhågor jag haft om att barnen inte skulle ha mina gener är som bortblåsta, det har sedan barnens födelse aldrig varit något jag har funderat närmare på. De enda gånger jag verkligen tänkt på det är när de har varit sjuka, eller vi hade behövt veta mer kring genetisk sjukdomshistoria. Men om det får jag göra ett separat inlägg om någon gång…

För några år sedan fick jag diagnosen tidigt klimakterie. Även om det inte har betydelse i barnafödande för vår del så var det ändå en besvikelse. Men det är som det är och det finns inget jag kan göra åt det.

En gång om året får vi en räkning från kliniken med förfrågan om vi vil ha våra embryos fortsatt nedfrysta. Det har vi velat. Vi har 8 blastocyter i frysen – 4 st. 3-dagars och 4 st. 5-dagars. För min del har jag svårt att se dem som något annat än 8 potentiella barn…

Nu har vi bestämt oss för att göra FET – Frozen Embryo Transfer. Imorgon har jag telefontid med läkaren 😊