Ja nu är jag tillbaka på bloggen, nästan fyra år senare...

 

Sist jag skrev var 28 januari 2016, idag är det 28 oktober 2019. Det blev aldrig att vi körde på FET i januari 2016. Jag var i kontakt som sagt med kliniken och där var det bara att köra på! Men efter närmare tanke så vara känslan att det inte var rätt läge att planera för syskonförsök. Idag kan jag inte riktigt peka på varför vi gjorde det beslutet? Vi gick mer på känslan som sa att vi borde vänta..

 

Men om det är något jag lärt mig - livserfarenhet - så är det att lyssna på min intuition. Jag har sällan intuition om saker som är BRA, det jag bör göra, men intuitionen (om jag lyssnar på den) är stark på det jag INTE bör göra.

 

Ett år efter blev vår dotter sjuk. Det är antagligen generna från donatiorn som spelat roll, deet kommer vi kanske aldrig få veta. Jag vill inte berätta mer om hennes sjukdom i sig, men det har varit tuffa år med mycket osäkerhet, sjukhusvistelser och akuta händelser med ambulansfärder. Vi har inte lagt det bakom oss, men det verkar som om medicineringen änfligen fungerar som den ska så att sjukdomen hålls i shack.

 

Så kanske var det så att någonstans fanns det något i mig som visste vad som väntade som gjorde att vi då avstod från att påbörja syskonförsöken?

 

Nu är tankarna annorlunda... Om det ska jag skriva i kommande inlägg ♥

 

Nu vill jag istället rikta ljuset på alla er som är här inne och läser! Jag må ha varit frånvarande i flera år men bloggen lever och fyller sin funktion i högsta grad! VARJE DAG är det över 100 personer som läser!! Jösses!! Det hade jag aldrig någonsin trott! Men jag är så glad att den kan vara till hjälp för andra - för det var faktiskt en av de största orsakerna till att jag började blogga - för att kunna ge andra det jag själv saknade, mer info om att som hör till fertilitetsresandet att göra!

 

Idag har jag också gått in på mailen som är kopplad till denna blogg: [email protected] Jag hade 1240 mail som väntade på mitt svar!!

 

Här trodde jag att bloggen och min fertilitesresa hade fallit i glömska? Så fanns ni här hela tiden - mina cybervänner, vi som gläds åt varandra, sörjer tillsammans och hoppas innerligt att vi alla når vår dröm om den fantastiska gåvan med kärleksbarn ♥♥♥

 

Nu är jag tillbaka. Vi hörs snart!
Kram Malin