Ikväll ska jag på kräftskiva med ett härligt gäng tjejer!
 
Det är ett nytt tjejgäng för mig, jag har inte känt dem så länge, men de verkar verkligen vara ett underbart gäng! Men med tanke på senste festen jag var på så är det inte utan att jag är lite nervös. Men denna gång så har jag en plan på vad jag ska göra om jag får frågor om barn som jag inte vill svara på: jag ska säga som det är eller säga att jag inte vill prata om det. Om det inte funkar så går jag därifrån. Dvs. går ifrån personen, byter bord, men stannar kvar på festen. Funkar inte det går jag därifrån.
 
Men jag hoppas verkligen att jag slipper allt obehagligt och försöker ladda för en rolig kväll!!
 
Vill tacka er läsare för ert ovärderliga stöd och hoppas att NI får en toppenhelg!!
Kramar från mig
kräftskiva,
Har varit ordentligt nedslagen sedan incidenten med min kollega på personalfesten som jag skrev om i förra inlägget. Men men det var inte första gången och det kommer inte vara sista heller. Det är bara det att ju längre jag kommer in min fertilitetsresa desto skörare blir jag. Från att från början ha varit tuff utåt och kunnat skämta eller argumentera bort det mesta blir jag mest tyst nu och håller igen - för att inte brista ut i gråt. Att just gråta inför människor som utsätter mig för detta skulle kännas som ett stort misslyckande! Så att från att ha taktiken att vara ärlig och tala om att vi visst vill ha barn men hittills inte har lyckats tänker jag nu ge en blick som visar att det här inte är okej och sedan gå därifrån. Återstår att se om det funkar (för mig)?
 
Men livet går vidare som sagt! I fredags var jag ju på sjukhuset och gjorde en kontraströntgen med följande sköljning av äggledarna och jag räknade med att få utslag för ägglossning tisdag-fredag denna veckan. I måndags gjorde jag första testet (billiga stickan) - inget utslag. Tisdag gjorde jag nytt test - visade ett svagt streck, iaf på gång tänkte jag och testade med dyra stickan för säkerhets skull, den visade att jag inte hade ägglossning. Igår onsdag testade jag igen när jag kom hem från jobbet och billiga stickan visade två streck. Om det inte är ägglossning nu så kan jag inte läsa dessa stickor! sa jag till min man (vi har båda tolkat dem fel tidigare). Så jag testade med dyra stickan och efter ett tag ropade min man: Det är en glad gubbe! Så igår var det ägglossning - stor lycka nu har vi chansen!!
 
 
Jag och min man ler lika mycket som smileys:en!!
billiga ägglossningstest, clearblue, ofrivillig barnlöshet, vlearblue ägglossningstest, ägglossning,
Jag har varit iväg några dagar med jobbet på konferens. Sista kvällen hade vi personalfest. Det blev en "gladare" fest än vad vi brukar ha, men det var mycket trevligt (större delen av kvällen). Med ett undantag: en kollega som allt som oftast lägger näsan i blöt - där den inte har någon anledning att vara!
 
Någonstans har jag haft detta på känn, jag har inte velat vara ensam med henne då jag har känt på mig att hon skulle ställa närgångna frågor. Jag är en person med stor integritet och jag öppnar inte upp mig eller låter mig bli sårbar förrän dess jag vet att personen i fråga är en vän att lita på.
 
Under denna kväll blev kollegan ordentligt berusad. Vi satt mitt emot varandra vidd bordet. Vi satt alla och pratade, rätt som det var utbrister hon till mig: Du måste skaffa barn! Varför skaffar du inte barn? Jag sa ingenting utan bara tittade på henne. Då vände hon sig till en annan av mina kollegor och sa till henne: Säg till henne, hon måste skaffa barn! Va? sa den andra. Hon måste skaffa barn nu! Varför skaffar hon inte barn? Min andra kollega sa: det kanske inte är så enkelt. Då gick jag därifrån. Gick in på toaletten och gjorde allt vad jag kunde för att inte bryta ihop.
 
Gick tillbaka till festen efter en stund, men höll låg profil. Ville bara att klockan skulle gå så att jag kunde gå upp på mitt hotellrum. Väl där grät jag. Länge. Det känns så fruktansvärt orättvist att behöva försvara något som jag inte rår över. Så många frågeställningar. Vaddå skaffar?? Kan man beställa barn online eller?? Helvete, hon kan väl för f*n tänka till själv. Hon är lika gammal som jag, 37 år och fick barn ganska nyligen, nog vet hon att chansen att bli med barn minskar efter 35 års ålder? Om jag har varit gift in några år och inte fått barn under denna tiden, kan man inte åtminstonde misstänka att paret försöker men inte har lyckats? Och hur kan någon tycka att de har rätt att kräva svar på en så otroligt privat fråga??!!
 
Är fortfarande väldigt ledsen, obehagskänslorna ger inte med sig, och jag önskar så att jag bara kunde slippa ifrån allt det här :(
ofrivilligt barnlös,
Det gick bra hos läkaren i fredags och min man var med och höll handen hela tiden :)
 
Läkaren och barnmorskan förklarade först vad som skulle hända, vi hade inga frågor direkt utan ville få det gjort. Först kollade de med vaginalt ultraljud, allt såg bra ut. Höger äggstock var (som vanligt) svår att få på bild. Sedan förde de in en liten kateter då gjorde lite ont men tog bara tyo 2 sek. Smärtan kan jämföras med att sätta in en spiral fast här gick smärtan över på en gång. Sedan fördes det vaginala ultraljuds-staven in igen. De sprutade in kontrast och tittade hur kontrastvätskan tog sig upp i ggledaren. Det gick jättebra inga hinder alls. Därefter sköljde de igenom med koksalt. Första gången de sköljde gjorde det lite ont (men absolut ingen smärta) resten av undersökningen gjorde inte ont men var väl lite halv-obehaglig som gynundersökningar brukar vara.
 
Efteråt fick jag ta två tabletter antibiotika och fick med mig fyra tabletter, ska ta en om dagen. De sa att man kunde få lite ont några dagar efteråt, lite spänt har det kanske känts men det har inte gjort ont alls!
 
Jag är nöjd med allt och nu har remissen till ivf gått iväg nu är det bara till att hålla tummarna och hoppas att vi får tid snaaart!! :)
gynundersökning, kontraströntgen, ultraljud, äggledare, äggstockar,
Idag ska jag göra sista undersökningen, därefter går remissen för ivf iväg! Som det ser ut nu kan min man komma ifrån jobbet och möta mig vid sjukhuset! Jag har iaf med mig värktabletten i handväskan som jag ska ta ca en timma innan.
 
 
Känner mig konstigt upprymd, nervös och lite ledsen på samma gång.. Samtidgt hör man ju om de som blir gravida efter att der har gjort genomspolning? Så det hoppas jag på förstås!
Kontraströntgen, diklofenak, fertilitetsutredning, äggledare,
Imorse var jag på vårdcentralen, orsaken till besöket har inget med min fertilitetsutredning i sig att göra, men det kan ju ha stor betydelse för min fertilitet. Jag vill inte berätta så mycket om detta, men ett av symtomen är bland annat att jag har gått upp 20 kg på två år - helt sjukt! Har aldrig vägt såhär mycket i hela mitt liv!! :(
 
Jag har sökt för ett specifikt symtom flera gånger, även denna gång. Men med min tidigare läkare har jag inte fått något gehör utan det har mer varit svar som "Man får nästan aldrig reda på vad som är orsaken till det här" och "det finns inte mycket att göra" hon har tagit en del prover men jag har upplevt det mer som standard. Denna läkaren har också hela tiden försökt få det till att det är stressymtom, men det köper jag inte! Jag har sagt till henne att jag är inte mer stressad nu är någon annan gång, stress är det inte. Då frågade hon hur min relation i hemmet var. Mycket bra svarade jag, jag är ju nygift och lycklig. Men hon lyssnade inte på det utan sa bara att hon tyckte att jag skulle fundera på det. Jag blev så arg!! Hon vet inget om mig eller min relation, när hon frågar och får svar vill hon inte ta till sig det!
 
Efter 2,5 år och det fortsätter att bli värre (symtomen förvärras) så stod jag på mig och begärde en ny läkare. Idag träffade jag henne och det kändes såå skönt! Hon lyssnade på mig och vill gå till botten med det, Som hon sa: det är något som inte stämmer i din kropp. Vi (läkare) vet mycket men vi vet inte allt. Men först vill hon invänta svar på min undersökning morgon då det kan finnas kopplingar till PCO. Oavsett vilket kommer hon nu att skicka en remiss till endokrionolgen. Känns bra. Något är uppenbarligen fel, skönt att det ska kollas upp - ordentligt!
Byta läkare, PCO, symtom, viktökning,
Nu har jag fått tid för sista undersökningen innan ivf:n! Det blir nu på fredag vid lunch. Skönt att de hann göra detta nu, annars hade jag ju fått vänta en hel månad tills nästa gång..
 
Jag har fått hemskickat en tablett Diklofenak som jag ska ta en timma innan. Förhoppningsvis kan min man vara med mig under undersökningen, hoppas det!
 
Jag kollade runt lite på nätet och hittade lite på Sophiahemmets IVF och Fertilitetsmottagning,
där stod det:
"Hystero-Salpingo-Grafi (HSG) är en kontraströntgen av livmoder och äggledare. Undersökningen utförs dagarna mellan menstruationens slut och ägglossningen På röntgen förs en mjuk kateter in genom livmoderhalsen. Du kan känna menstruationsliknande obehag, som är snabbt övergående. Genom katetern sprutas kontrastvätska. Undersökningen tar cirka 15 minuter.
Efter undersökningen får Du ett preliminärt besked om resultatet.
Bilderna granskas noggrant efter framkallningen och det slutgiltiga beskedet får Du vid uppföljningssamtalet"
 
 
Kontraströntgen, Sophiahemmet, diklofenak, fertilitetsmottaning,
Som sagt, jag är galen i alla TV-program om bebisar just nu. Samma för Dig?
Jag bandar Raising sextuplets varje dag (Tv4 kl. 16 vardagar)!
 
 
Dokuserien handlar om en familj som genom ivf (i USA) fått sexlingar... Phu!
Ändå tur att man i Sverige för in max två ägg, eller hur?
Lyssnade du på sommarpratarna i somras? Jag brukar göra det, det är en mysig sommartradition. Iår blev det dock inte så mycket med det, bara några stycken.
 
Men jag för er som missade vill jag tipsa er om att lyssna på Klara Zimmergren som berättade om sin ofrivilliga barnlöshet, lyssna HÄR
 
 
 
Klara Zimmergren, Ofrivillig barnlöshet, Sommarpratare,
Såg ni TV-seriedokumentären Född 2010? I got hooked!
 

 Programmet har chansen att vinna Kristallen, du rösta (på det eller något av de andra programmen) på SVTs hemsida. Klicka på länken HÄR, scrolla längst ner och klicka på Rösta. Man kan rösta en gång per dator/ipad/iphone.

 
Ser fram emot att se alla familjerna varje år och följa dem i livet!
Född 2010, Kristallen,
Idag har varit en missmodig dag, jag har släppt fram tankarna på hur mycket tid som har gått utan att vi har sett någon bebis :(
 
Jag och min man gifte oss i september 2010 som de flesta andra trodde vi att vi skulle bli gravida ganska snabbt. Visst jag hade ganska nyligen blivit diagnostiserad Hypothyreos (underproduktion sköldkörteln) men jag trodde ändå att det skulle gå fort. Det gjorde det inte och i slutet av 2011 kontaktade vi infertilitetsmottagningen. Nu har det snart gått ett år och utredningen är inte ens klar än. Tiden går, jag bilr äldre och det minskar ju chanserna. Jag kan inte låta bli att tänka att för varje månad som går minskar chanserna. Man ska inte tänka sådana dystra tankar, men idag har jag låtit dem omfamna mig, jag har tillåtit mig själv att vara ledsen.
 
Men nu ikväll när jag gick in på bloggen var det nog första gången som jag log idag - jag hade fått mina första kommentarer - tack Tove och Lotta - ni blev ljuset på min dag :)
bloggkommentarer,
Hittade en bra sida på Fertiilitetsguiden med information om Provrörsbefruktning, IVF.
 
Vid vårt läkarbesök frågade jag vad nästa steg för oss ser ut. De da då att pga. min ålder (jag är 37 och min man 10 år äldre) så är det dumt att låta tiden gå. De rekommenderar därför provrörsbefruktning. Väntetiden beräknas 3-4 månader. Men först måste jag göra undersökningen, sedan är det 3-4 månader från det datum som de skriver in i journalen att undersökningen har gjorts.
 
De ringde idag och sa att de ska försöka få in mig på undersökningen denna veckan eller senast på måndag (måste ske innan jag får ägglossning). Fyra månader från det innebär slutet av november. Tror ni de kommer ta in oss mellan jul och nyår? Tror inte jag. SÅ vi får nog mer ha siktet inställt till i början på nästa år. Suck :(
ivf, provrörsbefruktning,
Denna blogg är helt ny. Eftersom jag vill vara anonym har jag inte berättat om den för släkt eller vänner, det är bara min man som vet om den och stödjer mig i imtt val att skriva blogg. Så denna blogg sprids inte. Hur ska de som kan vara intresserad av den hitta den?
 
Det vore så skönt att kunna berätta att jag är nervös inför ett läkarbesök och då får stöd från andra och lycka-till-hälsningar!! Känner mig så ensam i det här. Jag vet inte vilka i min omgivning som jag vill och orkar berätta om det vi går igenom om. Absolut inte för att jag skäms eller så för det gör jag inte. Men det känns privat och för personligt. Jag blir ledsen när jag pratar om det, jag vill inte vara sårbar inför släkt eller vänner. Jag funderar på att berätta mer för mamma, men jag är rädd att hon blir ledsen om hon vet att jag är ledsen och då blir jag ännu mer ledsen osv. Ja jag vet inte?
 
Om jag hade bloggläsare så skulle jag ju kunna fråga er hur ni tänker?
 
Jag får nog ge mig ut i cyberspace och leta reda på mina bloggvänner/läsare och inte sitta här och hoppas på att ni ska hitta mig! :)
bloggläsare,
Har ringt till infertilitetsmottagningen. Nu är det bara att vänta...
Fick min mens igår. Både positivt och negativt. Negativt då det betyder att jag inte blev gravid denna cykel heller. Positivt då jag nu kan ringa till dem på sjukhuset imorgon (måndag) och boka in tid i veckan för sköljning och kontraströntgning av äggledarna.
 
Vill få allt gjort, vill börja med provrörsbefruktning (eller den behandling de anser bäst) NU, vill inte att mer tid ska gå utan att något händer.
kontraströntgning, menstruation,
Den senaste tiden (typ ett år) har jag varit helt besatt av att följa olika förlossningsberättelser, som t.ex. förlossningskliniken (på Tv4Fakta tror jag), En unge i minuten (svt) och nu bandar jag varje morgon A Baby Story påTLC
 
 
Man får följa ett par som under en del av deras graviditet och deras förlossning samt några avslutande ord om det "nya livet". I love it :)
Idag - augusti 2012 - var jag och min man kallade till första läkarbesöket. Vi fick reda på att alla provtagningar som vi gjort var bra. I synnerhet var vi glada för att mina Levaxinprov (sköldkörtelhormon) var bra, då de har legat väldigt olika under en längre tid. Vi gick  igenom frågeformulären igen tillsammans och vi fick ställa de frågor som vi har.
 
Därefter gjorde de ett ultraljud på mig, där de bland annat kollade äggstockarna och att jag inte har några cystor vilket jag inte hade :) De hade hoppats att de kunde göra en "ordentlig" undersökning med sköljning och kontraströntgen, men eftersom jag hade ägglossning förra veckan så vågar de inte göra det, i händelse att jag skulle vara gravid så skulle de i så fall riskera att skölja bort embryot. Därför ska jag när jag få min mens nästa gång ringa dem på mottagningen direkt, därefter har vi en vecka på oss att säkert göra undersökningen (dvs. innan ägglossning). De berättade att de har högt tryck på avdelningen så ibland kan det ta två månader innan de har tid för en sådan här undersökning. Jag hoppad innerligt att det bli gjort i nästa cykel!!
 
Så nu är det bara till och vänta på mens! Eller ännu hellre ingen mens!! ;)
fertilitet, fertilitetsutredning, infertilitet, läkarbesök,
Efter vårt första besök på fertilitetsmottagningen följde provtagningar i olika omgångar - våren 2011. Jag fick med mig remiss och sedan bokade jag bara tid för provtagning på min vårdcentral och gav dem remissen. Sedan ringde de från fertilitetsmottagningen med provsvaret. Jag har bland annat hypothyreos, underfunktion sköldkörtlen, och tar Levaxin för detta. Det är mycket viktigt att detta hormon ligger bra annars är det inte möjligt att bli gravid. Så nu följde en tid med extra många provtagningar och ändrade medicindoser.
 
Min man har fått lämna spermaprov. Han fick då en remiss och en burk att lämna "provet" i. Själva provet fixar man hemma, sedan får man åka på en gång till sjukhuset för att lämna det, mannen rekommenderas att förvara bruken i skjuortfickan eller likanande så att provet inte kyls men heller inte blir för varmt. Min man fick själv boka tid för när han skulle lämna provet på sjukhuset, vi var inte alls beredda på att det var flera månaders kötid för att få lämna provet! Men när han väl fick lämna provet så var allt bra :)
 
Härefter följde åter en väntan utan att det hände något. Jag ringde då upp dem på sjukhuset och frågade vad som ska hända härnäst. Efter lite om och men fick vi en läkartid efter sommaren - dvs. idag! Innan sommaren fick jag två remisser hemskickade till mig för att kolla om jag har ägglossning. Sjuksköterskan hjälpte mig att räkna ut min menstruationscykel och vilka dagar som jag ska ha ägglossning. Utifrån MIN cykel innebar det att jag skulle boka in tid för provtagning på vårdcentralen dag 23-25 (mensen första dag räknas som dag 1), detta för att kolla om hormonnivån som då kan avgöra om ägglossningshormonet har frisatts. Jag fick remisser för att göra detta testet två gånger.
 
IDAG ska vi för första gången träffa läkaren och nu hoppas jag att vi får tydligare svar på hur vår fertilitetsresa kan tänkas se ut och vad vi har att vänta. I synnerhet vill jag ha tidsperspektiv, jag behöver tider att hänga upp denna resan på! :)
Ja vi hade ju varit där en gång tidigare, men nu gjorde vi det första besöket på "riktigt" - mars 2011. Jag och min man hade i förväg fått fylla i var sitt frågeformulär. Det formuläret tar upp bland annat upp:
* Tidigare sjukdomar/sjukdomar som ligger i släkten
* Tidigare graviditeter/missfall
* Levnadsvanor
 
Tillsammans med en sjuksköterska gick vi igenom våra svar och diskuterade dem. Sköterskan sa att det var positivt att jag hade varit gravid, beklagligt med missfallet, men nu vet vi i alla fall att jag kan bli gravid. Jag förstår vad de menar men jag har svårt att känna så.
 
Sjuksköterskan berättade vad de närmaste stegen i vår resa kommer att vara och vi fick möjlighet att ställa frågor. Jag tyckte att det här var ett jättebra möte,kändes skönt att ha kommit igång!
Jag och min man har varit gifta i snart två år. Vår dröm har hela tiden varit att vi skulle bli gravida direkt efter att vi gift oss. Så tänker väl de flesta?! Men först hade jag problem med att få ut min spiral, det hela slutade med att jag fick operera bort den (orkar inte gå in på detaljer) - i början av 2011 - så helt plötsligt hade vi förlorat 6 månader :(
 
Därefter försökte och försökte vi... (Undrar hur mycket pengar vi har lagt ned på ägglossnings- och graviditetstest egentligen??!!) I slutet av 2011 tog vi kontakt med fertilitetsmottagningen på sjukhuset efter några månaders väntetid fick vi så tid för ett första besök i början av februari. Vid detta tillfälle var min mens försenad och två dagar innan vårt sjukhusbesök bestämde jag mig för att göra ett graviditetstest. Döm om min förvåning när jag fick ett plustecken i det lilla fönstret!! Jag var gravid!! Det hela kändes helt ofattbart! Jag insåg då att jag faktiskt aldrig trodde att jag skulle få se ett plus. Overkligt beskriver inte känslan nog.
 
Jag fick inte tag på dem på sjukhuset för att avboka tiden så jag och min man gick dit ändå. Det blev ett annorlunda möte. Vi pratade om hur vi haft det nu och så tog de ett test som bekräfta min graviditet. Lyckan var så stor!
 
Men helgen veckan efteråt fick jag ont i ryggen, jag har haft ont i ryggen i omgångar så jag tänkte inte så mycket på det. Men på lördag morgon började jag blöda lite. Jag hoppades att det var "vidhäftningsblödning"  när ägget fäster i slemhinnan. Men blödningen tilltol och då ringde jag sjukvårdsupplysningen. Jag fick prata med en jättesnäll tjej som sa att det kan vara ett missfall. Hon erbjud mig att komma in på gynakuten om jag ville. Jag frågade om de kunde bekräfta om det var ett missfall eller inte, men det kunde de inte göra så tidigt, så jag valde att stanna hemma och så sa hon att jag skulle ringa till sjukhuset på måndagen. Under helgen fortsatte jag blöda (det gjorde jag i nästan två veckor) och väl på sjukhuset bekräftade de att det var ett missfall. Det var ett stort nederlag.
 
Så nu fick jag ringa till dem igen på fertilitetsavdelningen och efter ytterligare väntetid fick vi åter en tid....
Nu har jag startat min blogg, som kommer att vara en anonym blogg. Här kommer jag att skriva hur MIN fertilitetsresa går och vad som händer under resans gång tillsammans med mina tankar.
 
Jag har själv letat efter en blogg där jag kan få vara med från början, men oftast har bloggarna startat när den som skriver är inne i "fertilitetskarusellen". Eftersom jag inte har börjat med "det långa/korta protokollet", hcg-tester och allt vad det heter så har jag inte hängt med.
 
SÅ min förhoppning är att ni kan få svar på era frågor genom att följa med mig på min resa!!
fertilitet, fertilitetsresa,