Vilka ("alternativa") metoder har ni provat för att bli gravida?
 
Jag har provat:
Träffat "sierska/medium"
Det här är egentligen fel namn på denna underbara kvinna, men jag vet inte vad jag ska kalla henne korrekt? Hon kan iaf titta in i framtiden, men även berätta om ens tidigare liv, om skyddsänglar vi har eller männsikor som har lämnat jordelivet. JAG tror på henne. Jag har kollegor som hon har berättat sanningar för, både roliga och sådana som kan beskrivas som "kusliga". När man kommer dit kan man förbereda frågor som man vill att hon ska besvara, jag frågade om jag skulle få barn. Hon har sett att jag blir med barn men hon har också sett att "det kommer inte bli lätt" - jag håller hårt, så hårt jag bara kan fast vid hennes ord och jag tror det är sant - för jag vill det så förtvivlat gärna!!
 
Zonterapi
"Mediumet" rekommendera mig att prova Zonterapi, så det har jag gjort. Man halvligger/sitter som på en upphöjd brits, kvinnan i fråga körde något verktyg på olika zoner på min fot. Lite skön-ont, men faktiskt mest ont och emellanåt riktigt ont! Men hon var snäll, jag berättade varför jag var där. Andra gången jag kom berättade hon att hon pratat med sina kollegor och de hade tillsammans kommit fram till att hon skulle bearbeta mina äggstockar. Sedan sa hon att jag skulle tänka vänligt till min livmoder, men också lite uppfodrande så att den förstår vad jag vill och förväntar mig av den - att förbereda och ta emot ett barn! Hon rekommenderade mig även att bära röda detaljer, typ på trosorna eller likanande. Denna kvinna är helt övertygad om att jag kommer få barn, hon "känner det" säger hon. Uppenbarligen har inget hänt, men jag skulle kunna tänka mig att gå tillbaka och försöka igen..
 
Homeopat, ätit guld
"Mediumet" tyckte även att jag borde få i mig mer "guld", så jag uppsökte en homeopat, en mycket intressant, givande och trevlig upplevelse! Det visade sig att jag är en "pulsatilla". Ja hon berättade mycket, men det hanldar bara om mig och intresserar inte er skulle jag tro. Men guld åt jag fördelat på tre gånger per dag under tre veckor.
 
Minskad kafferanson
Från att ha varit en storkonsument av kaffe har jag nu minskat ner till två koppar om dagen. "Mediumet" sa att jag bör undvika kagge och sovker, jag håller mig skapligt borta från båda!
 
Akupunktur (dock inte av den orsaken)
Jag har problem med nacken och får akupunktur med jämna mellanrum. Så jag tar inte akupunktur för att bli med barn men jag har förstått att det kan vara en metod för att öka chnserna för att bli gravid?
 
Vad har ni provat? Berätta! Jag är nyfiken!!
akunpunktur, alternativa metoder för att bli gravid, fertilitet, guld, homeopat, infertilitet, kaffe, medium, siare, spådam, zonterapi,
Mina vänner nu lyfter jag!
 
 
Jag och min man ska njuta av varandra
 
(men ja kommer ändå blogga lite varje dag, men jag kommer kanske inte åt att svara på era kommentarer - men i så fall tar jag igen det när vi kommer hem!)
Några av mina fina bloggläsare är ju ruvare. Hur går det för er? Jag vet iaf två som jag tror testar i dagarna? Hur har det gått?? Jag tänker på ER!!
 
Hoppas för er skull!!
 
Kramar
Först och främst vill jag tacka er allihop som har stöttat och peppat mig! Jag kommer aldrig kunna förklara för er vad mycket det betyder :)
 
Jag ska börja med att säga att det gick bra idag. Pust, jag kan andas ut!
 
Kom i god tid till mammografin. Satte mig i väntrummet, försökte komma till normal puls (det var ju läskigt bara att vara där!), tog fram mobilen och surfade lite... Då kommer det en något snurrig norsk dam (också patient) ställer sig en stund i väntrummet tittar på alla och envar och får då syn på mig och börjar prata högt och osammanhängande om faror och strålning och jag vet inte allt?! Det det handlade om var att hon trodde att min mobil kunde ändra på röntgenplåtarna och att jag därmed även kunde stråla henne och det var farligt och kundet inte gå ur kroppen?! Jösses! Jag bad om ursäkt, stängde av mobilen och la ned i handväskan. Men nu hade tanten kommit igång! Och hon drog det ena exemplet efter det andra om hur månniskor dog på sjukhus för att personer inte stängde av mobilerna. Jag försökte lite lugnt berätta för henne att de faktiskt på det här sjukhuset tog bort det förbudet för 1 år sedan ungefär och att man nu faktiskt får ha mobilen på. Men se då bytte hon taktik och tyckte att man faktiskt kunde stänga av den för att det var trevligare för de som satt runt omkring! Ja jo okej jag fick hålla med om det då (?)...
 
Det bästa med det här var att det fakiskt var en lättnad när sköterskan ropade upp mig och bad mig följa med - först då kom jag undan damen.
 
Sköterskan var väldigt lugn och pedagogisk och berättade för mig precis vad som skulle hända. Hon tog bilder på båda brösten och berättade att efter hon tagit bilderna skulle läkaren titta på dem, sedan skulle min vårdcetnralsläkare kontakta mig i efterhand. Om de behövde göra fler undersökningar så skulle jag få göra ultraljud på en gång.
 
Det gjorde ont när brösten pressades ihop, men det gick helt ok, sköterskan fick dock påminna mig om att andas... Men det var inte så farligt som jag hade bävat för!
 
Efter bilderna fick jag sitta ned i väntrummet igen. Damen var kvar men hade nu hittat en ny diskussionspartner, denna person läste dock sin tidning väldigt koncentrerat... Haha ja till slut blir det en rolig historia men just då var det enerverande, jag ville bara ha lugn och ro!
 
Efter en stund ropade en ny sköterska upp mig, det visade sig att läkaren ville ta ett ultraljud också. Han kollade det andra bröstet först och det såg bra ut. Det som var svullet (svullnaden har förresten lagt sig ganska mycket sedan i måndags så det är inte lika svullet nu) tog längre tid att undersöka, eller så var han kanske bara mer noggrann med det? I alla fall så visade det sig att jag har fått en vätskeansamling i det bröstet, de vet inte varför men det borde vara ofarligt i synnerhet eftersom svullnaden har lagt sig. Nu är det egenkontroll och att vara uppmärksam på att svullnaden går ner som gäller.
 
Så pust! Nu är det till attt släppa på alla jobbiga tankar och känslor om detta i alla fall!
Tack igen till alla som stöttat :)
Mammografi, svullet bröst, ultraljud,
Är sjukt nervös för morgondagen!! Tror egentligen att det går bra, men är orolig för själva mammografin och att det ska göra ont och så finns det en gnagande känsla av olust...
 
Börjar ångra att jag sa åt min man att åka på sin affärsresa, men jag får skylla mig själv. Det finns ju inte så mycket han kan göra. Usch! Önskar att allt var gjort och att jag kunde vrida fram klockan ett dygn!!
Jobbar mer än jag vill (erkänna)... Det är väl aldrig bra?
Men jag jobbar också för att få vara ledig inom kort, som jag ser fram emot det och oj vad jag behöver det!! Men men det är några arbetsdagar kvar först!
 
Det är så mycket som snurrar i mitt huvud. Det äter upp mig, ja vill inte att oroskänslorna och mina "bävningar" ska få ta så stor plats. Jag känner att jag hela tiden försöker förhålla mig och ta avstånd från negativa tankar, men på något vis så känner jag att de snart omsluter mig. Nu måste jag få goda nyheter/positiv energi för att orka med det här - med glädje! Jag vill inte att allt ska bli "ett måste" - "något vi måste ta oss igen/måste göra". Jag vill göra detta för kärlek, för lycka - med glädje!!
 
Vet inte om ni ens förstår mina surriga tankar, jag gör det knappt själv, men jag behöver skaka av mig negativitet och fylla på med posiivitet! Frågan är bara hur?
Jag har blivit en riktig "yunkie" på alla realityprogram om bebisar och graviditeter som går på TV! Känner ni igen er? Varje morgon spelar jag in från TLC, kl. 06 "Vi ska ha barn" (A Baby Story) och direkt därefter kl. 06:30 går "Nybakade föräldrar" (Birth stories). I helgen tittade jag på nästan alla avsnitt som jag spelade in i veckan som gick.
 
Vissa eftermiddagar går även Livets första dagar på TLC
 
 
 
"De första känslofyllda dagarna och veckorna i livet med en nyfödd bebis  porträtteras (...) Serien ger en  inblick i livet som nyblivna föräldrar och på den glädje och dramatik som  präglar deras nya liv. Från amningsproblem, avbruten sömn, syskonrivalitet, far- och morföräldrar som lägger sig i till den oöverträffade glädjen att bringa ett  barn till världen."
 
Tittar ni på några andra? Har jag missat något??
A Baby Story, Bebisar, Birth stories, Livets första dagar, Nybakade föräldrar, TLC, TLC, Vi ska ha barn, graviditeter, realityprogram,
Det var jobbigt att berätta allt för mina föräldrar, speciellt det här med bröstet, mest för att det är jobbigt att sätta ord på det och att det blir sä verkligt när jag berättar. På sätt och vis var det skönt att också berätta om ivf;en med mera. Men jag sa också att jag inte vill prata så mycket om det, att jag vill prata om det när JAG vill. Inte rättvist att säga så, men de förstod. De får helt enkelt spara på sina frågor till dess jag vill prata om det igen. Fast igår fick de ju svar på så mycket som jag själv vet. Och det jag vet vet jag främst efter att ha läst andras bloggar om vad som händer och från infosurfing. Men nu är det gjort iaf, vi har inga planer på att berätta för fler än. Och ang. chefen tänker jag vänta att berätta till dess jag vet om jag "måste" berätta. Tack för era kommentarer ang detta!!
 
Så idag har varit en trött dag, det var mycket anspänning innan vi berättade igår och det känns idag...
 
Nog om mig Nu vill jag veta hur det är med er? Hur går det för er som ruvar? Jag tänker jättemycket på er!! Funderar på vad ni gör, hur ni mår och vad ni kan tänkas känna... Hoppas allt går som planerat!!
 
Ps. Fick mens igår.
MTV kör ju 16 & pregnant och Teen Mom, i kanal 5 visar de danska och norska Unga mödrar
 
 
Undrar om det i framtiden kommer ett program med gamla morsor?! ;)
Unga mödrar, danmark, kanal 5, norge, tonårsförälder, tonårsgraviditet,
Tittar in lite snabbt för att berätta att jag/vi tänker berätta för mina föräldrar på middagen ikväll. Är lite nervös, men det är så mycket som har hänt som jag känner att de har rätt att veta. Min man har lovat att hjälpa mig berätta.
 
Så tack för att jag kan berätta allt vad jag vill till er, nu ska jag bli modig irl också!!
 
Kram
Igår hade jag utvecklingssamtal med chefen. Jag kan nog faktiskt säga att jag är "nummer 1" hos chefen just nu, jag får många roliga arbetsuppgifter! Det händer massa nytt och roligt på min arbetsplats och min chef vill att jag ska få ansvaret för det mesta av det. Jättekul, verkligen, den här chansen har jag längtat efter i flera år!
 
MEN! Taimingen? Den är ju såå dålig just nu! Det är planerat att vi ska på första IVF-besöket nov/dec och sedan startar väl behandlingarna i början på året och då vet vi ju inte hur länge vi håller på... Men det kommer ju att bli en hel del frånvaro eller hur? Frågar er som vet...
 
Första uppstartsmötet med "det nya" på jobbet som jag förväntas hålla i är i mitten på december och beroende på hur det går är det tänkt att det blir storsatsningar under 2013, som min chef vill att jag ska hålla i! Det är mycket som är löst och inte bestämt, datumet i december är inte satt och om inte alla andra inblandade chefer hittar ett lämpligt datum för uppstartsmötet blir det kanske att det skjuts fram till feb/mars. Och hur mycket jobb det blir nästa år beror på hur det går på uppstartsmötet... Min chef har bett mig "ha space" i kalendern i början pååret, men påtalar samtigt att detta kan leda till mycket jobb, eller också inget alls beroende på hur det går...
 
Jag känner mig lite som en bedragare när jag inte berättar vad som händer i mitt liv, han litar ju på att jag ska fixa detta. Samtidigt så har jag under lång tid nu backat från olika saker "för tänk om jag blir gravid/tänk om jag är gravid då", jag har avstått att söka jobb och utbildningar eller tagit för mig med mera bara för att vi har planerat att bli föräldrar... Men nu står jag här två år senare på precis samma plats som tidigare utan något barn i sikte :(
 
Jag tycker om min chef, jag står han kanske lite närmare än de flesta andra av mina kollegor men jag skulle inte säga att vi är nära. Om jag berättade nu tror jag att han skulle ge någon annan dessa uppgifter (varför skulle han inte liksom?)
 
Åh jag vet inte... Vad säger ni om det hela? Vad hade DU gjort?
ivf, karriär, ofrivilligt barnlös,
Grrr! Jag har tidigare köpt mina testser på billigatester.se men efter tips här på blogget så beställde jag häromdagen för första gången graviditetstester på testlagret.se istället. Där kostar 20 gravidstickor 99:- (sedan kostade frakten 25 kronor om ordern inte översteg 100:- så nästa gång lägger jag till några fler test...).
 
Idag kom kuvertet - snabb leverens! MEN utav 20 beställda stickor kom bara 3... :( Irriterande!!
 
Jag har mailat dem om detta nu, så förhoppningsvis får jag resterande 17 stickor nästa vecka...
 
Har testa idag igen, en dag efter beräknad mens, inte gravid, men det trodde jag inte heller :(
billiga tester, graviditetstest, testlagret,

Jag slutar aldrig förundras över vilket fantastiskt stöd vi är för varandra här på bloggen – jag är så innerligt tacksam för det! JAG får peppande ord både vid goda som dåliga nyheter. Och dessutom stödjer vi VARANDRA. Ett underbart exempel är när Ingrid, en av dem som kontinuerligt kommenterar på min blogg (tack!) bland annat skrev i en kommentar:

”… Du hör ju själv hur det kan bli när man är inställd på att allt ska bli så perfekt. Just nu fokuserar jag på studien som gjorts som visar att det går lika bra med IVF för den patientgrupp som har upplevt stress som den grupp som varit stressfritt. Det är min melodi :…”

Detta kan ju alla som läser bloggen läsa (om de väljer att även läsa kommentarerna) och de ord som Ingrid skrev stöttade även en annan av oss, nämligen ”M” som senare kommenterade:

” "Just nu fokuserar jag på studien som gjorts som visar att det går lika bra med IVF för den patientgrupp som har upplevt stress som den grupp som varit stressfritt. Det är min melodi : )"

Åh vilken bra studie!! Tack för att du skrev detta, Ingrid!”

Underbart – jag älskar att vi kan hjälpa och stötta varandra – tack för att ni är så underbara!!

anonym blogg, bloggar om ivf, bloggar om ofrivillig barnlöshet, bloggbesök, bloggkommentarer, bloggläsare, kommentarer på bloggen, underbara bloggläsare,
Idag borde jag få mens...
 
Men jag hoppas ju såklart (naivt?) att jag ska vara av en av de paren som blir gravida efter en spolning av äggledarna.! Jag gjorde en sådan spolning i mitten av augusti. Hoppas kan man ju alltid, men tor, nej det gör jag inte...
Huvudet vimlar av tankar - högt och lågt mest hela tiden. Hur kan man ha dem virvlande utan att bli galen? Ibland känns det verkligen som ett under att alla vi som kämpar för att bli gravida och föräldrar inte bryter ihop helt?
 
Ibland är det svarta drömmar som att det kommer aldrig bli något, jag blir inte gravid, vi kommer inte få några gemesamma barn osv..
- Jag får dåligt samvete för att jag tänker så negativt, jag blir rädd att inget ägg kan fastna i en negativ kropp med så mycket negativ energi. SÅ då försöker jag trycka undan negativa känslor, men mår samtdigt dåligt av att inte får "älta" dem. Åtminstone i mitt eget huvud...
 
För vår del är det heller inte aktuellt med adoption då min man är för gammal. Så funkar det inte med IVF så verkar det ju inte bli några barn, fastän läkarna inte hittar några fel eller någon orsak till vår barnlöshet :(
 
Ibland är det rosenskimmrande vackra drömmar, att allt ska gå bra. Efter att stickan visat på ägglossning och vi ser till att ha sex så mycket vi vill och orkar under den korta period som det är störst chans så kan jag inte låta bli att räkna 40 veckor fram. Och sedan drar alla tankar igång med en väldig fart - OM det skulle ta nu så innebär det att jag skulle föda vid den tiden, och då skulle jag gå på föräldraledighet då och det skulle ju passa att jag går tillbaka där sen då. Och om barnet föds då så skulle vi kunna ha dopet då och sen... Ja ni hör ju, spinn off!
 
Sedan kommer vi till de giriga tankarna. Jag drömmer om att få en dotter, helst. Ja jag skulle absolut bli överlycklig för en son absolut, men min dröm har hela tiden varit att få åtminstone en dotter. FÅR man önska så girigt? Borde jag inte bara vara nöjd med att få barn överhuvudtaget? Självklart blir jag överlycklig om jag blir gravid - oavsett kön - men en dotter är min barndomsdröm. Förstår ni mig?
 
Sen har jag en dröm om att få tvillingar. Också det helt sjukt, borde inte vara sådanan tankar jag lägger energi på.. OCh sedan så kan jag redan nu stressa inför möjligheten att få ett syskon. Detta innan jag ens har ett barn? Jag tänker en hel del på min ålder, jag är 37 nu och jag har tur får jag barn när jag är 38. Men om jag får det via IVF så har jag föstått det som så att man får bekosta syskonförsöket själv? Om jag nu inte har frysta ägg kvar sedan första IVF:n. Tänk om jag inte har några ägg kvar när det är dags för syskonförsök, varken frysta eller i mig? Och tänk om det aldrig blir aktuellt med syskonförsök för att jag aldrig blir gravid överhuvudtaget?
 
Usch dessa tankar kan jag inte prata med någon om, det känns till och med förbjdet att skriva om det här :(
 
Hoppas ni förstår mig rätt.
ivf, ofrivillig barnlöshet,
Ett program jag tittar på emellanåt är Teen Mom på MTV
 
 
Sådana här realityshows faschinerar mig. Samtidigt känns det orättvist hur dessa tonårsföräldrar kämpar för att få det att gå ihop, oftast har de ju inte planerat att bli föräldrar och barnen blir såklart lidande. Och här står jag 37 år och min högsta önskan är att bli gravid :( Livet är olika.
Teen Mom MTV, realityshow, tonårsförälder, tonårsgraviditet,
Mår sådär, men försöker göra vad jag kan för att skingra tankarna. Kan ju ändå inte göra något/påverka, så det är bara till att vänta till den 27:e då jag ska på mammografin (inte i veckan som jag skrev tidigare, låg en vecka fel i huvudet hur nu det gick till?).
 
Så nu håller jag på att läsa ikapp alla IVF-bloggar som jag har börjat läsa.
 
 
Det är fantastiskt att kunna följa så många på deras resor. Tänk så många livsöden.. Det är otroligt vilket stöd jag kan känna bara genom att läsa hur någon annan tänker samma tankar som jag? Att dela andras sorg när äggplock inte har fungerat som man hoppas, och samtidigt veta att jag kanske kommer att skriva samma sak om några månader? Och att kunna glädjas med någon annan där ivf:en har fungerat precis så som det är tänkt, och att då kunna hoppas innerligt att jag ska kunna skriva detsamma snart...
 
Jag följer bland annat bloggen Plockigt hon som skriver ligger ungefär lika med mig i fertilitetsrsan/ivf-karusellen/vaddunuvillkalladet.
 
Dessutom är jag tacksam för alla kommentarer jag får här på min blogg - ni är mitt största stöd! Ni är å andra sidan också de enda som jag berättar min tankar för och vad som händer i mitt liv just nu! ;) Dessutom har jag personer som t.ex. "M" och "Ingrid" som inte har bloggar själva men som ändå håller mig underrättad om vad som händer dem, fantastiskt!! Ni är många fler som kommenterar här emellanåt, t.ex, "Lilla S" coh "Solitude", som är jag också extra nyfiken på! Sen blir det ju att vi alla kommenterar/peppar/skriver frågor på andra bloggar och antingen får svar i kommentarsfältet, via mail, på våra egna bloggar eller i olika blogginlägg. Otroligt vilket korrespondens vi har!
 
Önskar oss Alla Lycka till!! :)
bloggar om ivf, bloggar om ofrivillig barnlöshet, ivf, ivf-bloggar, ofrivillig barnlöshet, plockigt,
Som Anne snällt gjorde mig medveten om hade jag skrivit in fel namn
när jag hade mitt inlägg om Drömmen om ett barn.
 
Bilden visar Anna och Anders, de väntar ett barn från Thailand
 
Anna har bloggen Min längtan efter dig
Igår fick jag min kallelse till mammografin, ska dit om en vecka.
Känns skönt att ha en tid att förhålla sig till.
 
 
Jag vill från djupet av mitt hjärta tacka er alla för ert stöd - jag är så tacksam för det!
Mammografi,
Har inte orkat skriva på några dagar, det har varit för mycket att ta in :(
 
När jag vaknade i tisdags morse var ena bröstet svullet - påtagligt svullet det syntes bara av att titta på det, hade ökat ca 2 kupstorlekar och var väldigt spänt när jag kände på det. Min man såg det också och vi hoppades att det var graviditetssymtom. Hela dagen kände jag med jämna mellanrum och var glad för att det fortfarande var spänt. Efter jobbet skyndade jag mig hem och tog ett gravtest som dock visade på negativt. Då började jag bli lite orolig, varför är bara ena bröstet svullet?
 
När jag kom hem efter olika kvällsaktiviteter och pratat med min man bestämde jag mig för att ringa sjukvårdsupplysningen. Där sa de åt mig att ta kontakt med vårdcentralen dagen därpå så att en läkare kan titta på det. Sagt och gjort, men som vanligt känns det lite motigt att prata med sköterskorna i telefonen, hon jag pratade med denna gång blandade in saker från förr som jag diskuterade med min läkare sist jag var där (som har lett till en remiss till endokrinologen) som dcok inte har någonting med det här att göra, det är iaf högst osannolikt att det har det. Jaja, hon gav mig iaf en tid till läkaren på fredagen.
 
I fredags träffade jag en ny läkare som undersökte mitt bröst. Hon kunde inte säga vad det var och nu har hon skickat en remiss för mamografi, jag bör få komma dit inom en månad. Jag kunde inte hålla mig utan har såklart googlat mina symtom, det gör mig bara mer orolig. ;(
 
Nu blev det för mycket för mig. Vet inte hur jag ska orka med allt under hösten och vintern? Nu är det tre utredningar jag ska gå igenom: nu för bröstet, den till endokrinologen och så IVF:n. Alla tre kan innebära att jag måste infinna mig tämligen snabbt och jag vet ju heller inte vad utredningarna leder till och,,, Hur ska jag kunna göra ett bra jobb på jobbet? Jag har ett sådant jobb att det är nödvändigt att jag finns på plats, kommer inte jag ställs mötena in. Jag har inget "viktigt" jobb, det är bara det att jag är den enda som är insatt i frågorna...
 
Usch det här blev jobbigt :(
ett svullet bröst, remiss mamografi, utredningar,
Såg ni dokumentären Drömmen om ett barn som gick förra året?
 
Man fick följa flera av paren i deras längtan till barn. Jag kom ihåg hur jag tittade på serien och undrade hur det skulle gå för mig och min man. Kommer vi också behöva gå igenom det paren gör? Ett av paren var Emelie och Anders
 
Nu har de precis fått hem sin adopterade son och Emelie startat en ny blogg Vägen mot tre
Drömmen om ett barn, Vägen mot tre, adoption, emelie och anders, ofrivillig barnlöshet,
Som jag sagt tidigre, jag är helt hooked på alla realityserier om graviditet på Tv...
 
Som t.ex. 16 and pregnant som går på MTV
 
 
 
16 and pregnant, MTV, tonårsgraviditet,
Det finns en uppsjö av tester på marknaden för att lyckas bli gravid. Innan köpte jag alltid Clearblue på Apoteket men när man gör det månad efter månad i flera år blir det mycket pengar... Nu köper jag tester på billiga-tester.se  billigt, enkelt och bekvämt och så kommer det hem direkt i brevlådan. Jag kan dock tycka att ägglossningstestet är lite svårt att tyda, men om jag tror den visar positivt brukar jag dubbelkolla med ett Clearbluetest - älskar att se Smileys:en!
 
Billiga testers graviditetstester har hittills inte varit svåra att tyda...
 
(inte gravid)
 
Men jag har ju blivit spontangravid en gång (som slutade i missfall), så EN gång har jag fått uppleva det magiska PLUSSET!
 
 
Nu har det kommit ett nytt test som ska göra det lättare att veta när man är som mest fertil: Clearblue fertilitetsmonitor, jag är dock inte särskilt sugen på att lägga 1.275 kr på det men jag är nyfiken på om någon har provat?
 
Var köper du dina tester och vilka tycker du är bäst?
Clearblue fertilitetsmonitor, billiga tester, billiga ägglossningstest, clearblue, graviditetstest, ägglossningstest,
...Fastän jag vet att det stressar mig :(
 
Vet att man KAN (ev.) få utslag på gravtest från och med idag och jag min nöt kan inte låta bli att testa. Tänk oooom. Yea right? Här finns inga om.
 
Såhär ser ett negativt gravtest ut:
 
graviditetstest, gravtest, negaitvt graviditetstest,
Idag fick jag en bekräftelse om att vår remiss kommit Sahlgrenska tillhanda - de skriver också att vi ska bli kallade inom 3 månader :)
Kan börja med att berätta att allt gick bra under kräftskivan, fick inga barnfrågor alls Phu! 
 
I helgen har vi varit på barnkalas hos min mans släktingar, en trevlig och avslappnad tillställning. Men man påminns mycket om att vi inte har barn: jag ser typ alla som är gravida inom 100 meters radie (minst)! Ingen med putande mage går mig förbi! Utom kanske männens ölkaggar då då... ;)
 
Men allvarligt,jag får ett stygn av sorg när jag ser alla föräldrar och alla barn. Jag missunnar ingen den glädje de känner men jag önskar så att jag/vi skulle få uppleva det också! Jag vet att man inte ska gå in för långt i dessa tankar för då gör jag mig bara olycklig! Men... Ja ni vet :(
Ofrivillig barnlöshet, barnkalas,
Vår utredning är klar. Man har inte hittat några fel, i vanliga fel skulle man vänta ett år eller så med förhoppning om att paret ska bli gravida på naturlig väg. Men eftersom jag är 37 år och att vi har försökt så pass länge i total tid så har läkarna beslutat att skicka remiss till IVF. Remissen är skickad och vi har fått reda på att väntetiden är tre till fyra månader innan vi får komma. I vårt fall är det Sahlgrenska i Göteborg som gäller.
 
Så till er som vet har jag två frågor som jag hoppas att ni kan hjälpa mig med svar!
 
Hur långt i förväg får man kallelse? Jag är ok med att vänta i upp till fyra månadermen det vore så skönt att ha ett datum att hålla sig till. I synnerhet med tanke på att "tre till fyra månader" innebär mitten av december för oss och därmed är jag rädd att det kommer dra ut ändå till nästa år! 
 
Min andra fråga är hur lång tid det tar till dess att man får börja med IVF:en? Första besöket är mest information/samtalsbesök om jag har förstått det rätt? Så efter det första besöket när sätter man igång?
 
Hoppas någon av er kan hjälpa mig jag är oerhört otålig!!
IVF försök, bloggar om ivf, frågor om ivf, information om ivf, ivf, ivf-bloggar, planering ivf,