Jag fick nyligen ett mail från en tjej som kämpar i sin ofrivilliga barnlöshet och som har börjat fundera lite kring äggdonation. Jag hinner tyvärr inte kolla mailen så ofta längre, men jag har TVÅ bra orsaker till detta!! ;) ! Så det kan ta lite tid innan jag svara, men kan jag hjälpa i olika frågor så gör jag gärna det!!

Tjejen mailade om frågor kring äggdonation i stort, men jag uppfattade att det främst handlade om hur processen till äggdonation kan gå, hur det var för mig. Här ser ni delar av mitt svar till henne:
 
Jaa du att vara ofrivilligt barnlös och kämpa med behandlingar är ett rent helvete!! Vad har läkarna sagt efter era ivf-behandlingar? Jag ville också prova prasteron men fick inte av SU eller Carlanderska och Falun ville inte ens ta emot mig som patient :( Utan att veta allt om dig så tycker jag att du gör det rätta och testar Prasteron som du har blivit erbjuden iaf, så vet du om det funkar eller inte. För om det INTE gör det kan du släppa det.
 
Vägen till äggdonation är slingrig och var för mig väldigt smärtsam (känns konstigt att skriva och säga det idag för idag känns det som det bästa, mest kärleksfulla beslutet jag tagit i mitt liv? <3 <3). Och jag tror att det är viktigt att det ÄR det? Det är en process och den processen ser och känns olika för oss alla. Men man går inte från att ha försökt bli gravid hemma i sängkammaren direkt till ÄD i Finland precis. Man måste gå den slingra vägen för att VILJA göra ÄD i Finland.
 
I början på min resa sökte jag massor av information om ofrivillig barnlöshet, jag läste bl.a. många bloggar och om jag kom in på en blogg om ÄD klickade jag ner den direkt. Jag orkade, klarade inte, att läsa om det (mitt undermedvetna som visste att jag inte var redo?). Jag var inställd på att ivf var vår väg till att bli föräldrar så det var verkligen en käftsmäll när vi hårt och klart fick beskedet att det inte var det. Att ingen klinik i Sverige ens skulle låta oss försöka med fler ivf:er. Tack och lov, såhär i efterhand, gav alla samma klara besked: ert bästa alternativ är äggdonation.
 
Det är, precis som du skriver, en fråga om acceptans, att förlika sig med tanken. När du gör det rätas vägen upp, om än den känns som en smal liten stig. Det som hjälpte mig att våga ta steget var framförallt tre saker:
  1. Psykologen som förklarade att det blir mina biologiska barn - läs om den här
  2. Liknelsen om sockerkakan - läs om den här
  3. Dustpuppys liknelse: "Du står framför den vackraste sjö du kan tänka dig. Det vore så skönt att bada, men du vet inte om vattnet är kallt eller varmt. Enda sättet att komma i vattnet är att hoppa i och det är lite otäckt. Du skulle vilja gå i lite långsamt men det går inte. Äggdonation är ungefär samma sak, det kommer ett ögonblick då man måste ta ett steg framåt utan kontroll, och bara lita på någon annan. Du står där nu.  Tänk inte, blunda och hoppa, jag lovar att vattnet är jätteskönt" som hon skrev som kommentar till inlägget du kan läsa om här

 

Jag tänkte att jag börjar med detta som svar till dg i vår första mailväxling. Hur tänker DU? Vad kan jag hjälpa dig med?

Läs på om lite olika kliniker. Vi vände oss främst till Finland för att de har samma lagstiftning som Sverige.

 

Ge inte upp! Och jag finns här!!

Våga tro <3

 

Kramar och gott nytt År!!!

Ps. Jag kommer lägga ut delar av mitt SVAR i bloggen då det kan hjälpa andra. Men inte din fråga, ditt namn eller något annat som har med dig att göra :)

Ofrivillig barnlöshet, barn genom äggdonation, behandlingar vid ofrivillig barnlöshet, bloggar om ofrivillig barnlöshet, bloggar om äggdonation, frågor om äggdonation, gravid genom äggdonation, information om ofrivillig barnlöshet, information om äggdonation, ofrivillig barnlöshet, ofrivilligt barnlös, ofrivilligt barnlösa, prasteron, process, psykolog, äggdonation, äggdonation Finland, äggdonation privat, äggdonationsbehandling,
Nu har jag varit inne på min mail fertilitetsresa@hotmail.se  och ser att jag har fått mååånga mail! Förlåt för att mitt svar kommer så sent!! Jag är inte inne så ofta på min mail numera. Och bara du vet det och accepterar det så är ju allt gott :)
 
Jag får dåligt samvete när jag läser era fina mail, som många gånger berättar om förtvivlan över ofrivillig barnlöshet och frågor kring det (och främst kring äggdonation), och jag inte har svarat tillbaka med en gång! Men tiden räcker inte till - bebisarna får det mesta (som de ska) :)
 
Det jag vill säga är: fortsätt gärna och maila, eller skriv frågor i kommentarer, men ha tålamod med att det kan ta ett tag innan jag svarar :)
 
Kram!
anonym blogg, blogg om tvillinggraviditet, bloggar om graviditet, bloggar om ivf, bloggar om ofrivillig barnlöshet, bloggar om ÄD, bloggar om äggdonation, bloggkommentarer, bloggläsare, fertilitetsresa, frågor på bloggen, kommentarer, kommentarer på bloggen, mail, underbara bloggläsare,
Jag är besviken idag. Jag har precis pratat med min barnmorska men fick inte de nyheter jag ville ha. Inte alls. Och nu vet jag inte vad jag ska göra...
 
På BB fick jag rekommendationen att inte bli gravid förrän tidigast 1,5-2 år. Jag tänkte inte så mycket på det då, vi var ju överlyckliga att våra älskade barn precis kommit till världen, att vi hade blivit föräldrar och lyckan var verkligen total och inget annat spelade någon roll!!
 
Men.. ganska snart började vi prata om syskon och familjeplanering i stort.. Kliniken i Finland har som regel att det måste gått ett år sedan förlossning för att få försöka på nytt. Vi bestämde att det kändes som bra planering för oss, vi satsar på syskonförsök med start efter sommaren 2015! :)
 
Men fram till dess då? Vad gör vi då? Vi har fått stämpeln "Oförklarligt barnlösa", man hittade aldrig några fel på oss. Fast ivf eller andra hormonbehandlingar kan aldrig funka eftersom jag har så lågt amh-värde, så äggdonation är den enda hjälp som rekommenderas. Läkarna har sagt att det finns inget som säger att ni inte kan få barn, men eftersom ni inte fått det hittills så är det inte särskilt troligt att det händer. Blir man klok på det? Nej.
 
Vi har känt att vi vill satsa på äggen i Finland för att få syskon, de blir helsyskon till tvillingarna och det känns som om det är våra väntande familjemedlemmar. Genetiska barn känns inte viktigt alls, faktiskt till och med lite synd, för de blir ju inte helsyskon i så fall. Och nu vet jag ju vilka fantastiska barn kombinationen äggdonatorn, min man och min livmoder gör!! ;)
 
Men tillbaka till frågan: vad gör vi fram till augusti 2015? Ska vi skydda oss då? Det känns ju helt knäppt att göra det? Använda preventivmedel när man vill ha fler barn? I ett lyckligt äktenskap? När man KÄMPAT i flera år för att få barn, ska vi nu anstränga oss för att inte få det?? Jag kommer aldrig - någonsin - använda några preventivmedel, det är jag och min man överens om. Inga spiraler, p-piller eller hormoner ska in i min kropp igen. (om vi för den delen inte var en längtansfamilj hade vi resonerat likadant, vill vi inte ha fler barn så är det maken som får knipsa. Punkt.) Kvar är då att mannen får använda kondom? Känns helt sjukt..
 
Sedan kom jag på rekommendationen från BB... De sa inte ett år utan ett och ett halvt upp till TVÅ år? SÅ jag kontaktade min barnmorska hon hade bara hört rekommendationen på ett år som enligt henne är densamma oavsett om man fött vaginalt eller med kejsarsnitt. Så hon skickade frågan vidare till specialistläkaren. Vad är rekommendationen och vad riskerar vi/jag om jag blir gravid (mot alla odds?)?
 
Idag fick jag svaret. Specialistläkaren tycker att jag ska vänta i två år. Detta på grund av alla komplikationer jag hade efter förlossningen (dessa har jag aldrig berättat om här på bloggen, men kortfattat kan vi säga såhär: det höll på att gå riktigt riktigt illa och jag fick flera mycket allvarliga komplikationer...).
 
Så vad gör jag med denna informationen??
* Ska vi vänta till augusti 2016 för syskonförsök i Finland, eller ändå köra på 2015?
* Ska vi "våga chansa" oskyddat sex från och med nu?
 
Åh jag blir tokig!! Varför hela tiden dessa hinder och omvägar?
 
What to do? What to do??
 
Jag TROR ändå (fast detta är inte genomtänkt på långa vägar!) att jag vill köra oskyddat från och med nu. Och jag vill nog åka till Finland efter sommaren. Men... Åh jag vet inte. Är jag dum? Vad tycker ni kloka bloggläsare? Råd till mig? Och hur skulle ni själva ha gjort??
AMH värde 0,2, AMH-värde, Finland, Ofrivillig barnlöshet, barn genom äggdonation, barnmorska, behandlingar vid ofrivillig barnlöshet, bloggar om graviditet, bloggar om ofrivillig barnlöshet, bloggar om äggdonation, farhågor vid graviditet, genetik, genetisk förälder, genetiska barn, genetiskt barn, gravid genom äggdonation, graviditet, graviditetskomplikationer, högriskgraviditet, information om ofrivillig barnlöshet, ivf-klinik Finland, kejsarsnitt, lågt AMH-värde, ofrivillig barnlöshet, ofrivilligt barnlös, rekommendationer, syskon, syskonförsök, äggdonation, äggdonation Finland, äggdonation privat, äggdonationer, äggdonationsbehandling, äggdonationsgraviditet, äggdonator,