Tack snälla söta Ni! Ni hjälpte!! igår satte jag och maken oss ned och pratade ihop oss. Vi kör på magkänslan. VI vill NU! Så nu har vi bestämt att vi kör NU!
 
Så nyss mailade jag till kliniken igen (jag mailade dem senast i december för att kolla lita vad som gällde). Jag berättade att vi nu tagit beslut att vi vill göra FET (Frozen Embryo Transfer/Fryst Embryo Överföring) så snart vi kan. Dock så har ju inte min mens riktigt kommit tillbaka än. Jag har inte haft mens sedan mitten på oktober 2015. De senaste två månaderna har jag testat positivt på ägglossning, men sedan ändå inte fått någon mens. Så det funkar inte som det ska.. Vilket väl tyder på att jag inte bör/kan göra det i naturlig cykel? 
 
Om vi inte gör det i naturlig cykel frågade jag om vi i så fall att kan bestämma mer precis när vi kan/vill göra det? Det vore ju på sätt och vis bäst för oss för i så fall kanske vi kan ordna med barnvakt till tvillingarna och åka till Helsingfors både mannen och jag.
 
Jag frågade också vad jag ska göra nu? Jag ska kontakta gynekolog för att kolla att allt ser bra ut, men vet inte vad de specifikt ska undersöka/ge svar om? Och så frågade jag om de mediciner som de skickat recept på, som t.ex. Progynon. Jag förstår inte när jag ska ta mediicinerna då det är beroende på cykeldag och jag har ju inte någon cykel..?
 
Frågorna är skickade - nu inväntar vi svaren! Spännande!!
 
FET, Fertinova, Frozen Embryo Transfer, Fryst Embryo Överföring, Helsingfors, Syskon genom äggdonation, barn genom äggdonation, bloggar om äggdonation, cykel, gynekolog, mediciner, mediciner vid FET, naturlig cykel, ägglossning,
Okej syskonplaner. De fanns tidigt om inte hela tiden? Men det riktiga suget på syskon kom nog ungefär när tvillingarna var fem månader? Ja jag vet - mycket vill ha mer! Jag är giiiirig!! ;)
 
Men ja, hur, var och när? Det är olika lätt att svara på. Allra lättast vore ju såklart om vi kunde bli gravida genom att myyysa. Skämt å sido, men att slippa planera, fundera, göra val. Bara låta ödet bestämma när det ska ske. 
 
Men det funkar ju inte för oss. Så HUR och VAR blir genom äggdonation, dvs. genom embryotransfer av våra eskimåer (blastocyter som vi har i frysen) på Fertinova i Helsingfors. Så den stora frågan är alltså NÄR??!
 
Och det är en stor och svår fråga för tillfället. Spontant vill jag och min man svara NU och det gör vi också ibland. Men sen sansar vi oss och säger att vi måste tänka till. Genom ET borde vi ju till viss del ändå kunna planera, eller i alla fall utgå ifrån att vi kan det? Visst det är inget som är säkert, det kanske tar flera försök innan det tar om det ens tar? Men det är BRA väldigt väldigt fina embryon/blastocyter vi har i frysen och det är hela åtta stycken som ligger där och sover issömnen <3 <3
 
Anledningen till att det är svårt för oss att ta ett beslut beror bland annat på följande saker som jag listar här nedan. Jag skriver ned dem på detta sätt för att det förhoppningsvis ska bli lättare för mig själv att komma underfund med hur jag vill göra. Och sedan får ni läsare JÄTTEGÄRNA försöka hjälpa mig genom att kommentera, snälla och vänliga kommentarer, som vägledning och stöd!!
 
1. Helst vill jag få barn igen innan jag börjar jobba igen och föräldradagarna tar slut våren 2017 (alltså helt slut, dvs. 0 dagar på "kontot"). Jag vill alltså helst inte gå tillbaka till jobbet, jobba ett halvår/x antal månader för att sedan gå på mammaledighet igen
 
2. Samtidigt som jag sagt ovanstående har jag nu fått ett nytt erbjudande om ny tjänst om jag går tillbaka till jobbet i augusti. Jag vill gärna ha den tjänsten och är rädd att chansen försvinner om jag inte tar den nu. Jag är även rädd att om jag tar chansen och börjar på jobbet men sen blir gravid följt av mammaledighet så går tjänsten till någon annan. 
 
3. Vi har en stor släktresa inbokad i en månad i december/januari. Hela släkten ska till Thailand ung som gammal och vi får boendet betalt och behöver bara betala för resan. En riktig drömresa och en once in a lifetime-chans! Om vi har liten bebis kan vi ju inte åka, inte heller om jag är höggravid....
 
4. I början av året jan-mars kommer min man att ha väldigt mycket jobb, med flera tjänsteresor inbokade. Hög arbetsbelastning som han har svårt att påverka.
 
5. Fertinovakliniken har sommarstängt vilket innebär att vi kanske kan få till en behandling i juni (beroende på cykel/planering) och sedan inte igen förrän i augusti. De har alltså stängt mitten juni till mitten aug. 
 
6. Om jag måste börja jobba igen vill jag börja på 50% för tvillingarnas skull, men får ju i så fall låg föräldrapenning om jag inte börjar jobba förrän våren 2017 tar tvillingarnas dagar helt slut. Och får vi barn först den våren så kommer jag behöva ta utav nya barnets dagar på en gång vilket gör att jag inte kan stanna hemma lika länge med det barnet som med tvillingarna. 
 
7. Samtidigt så har vi inte all tid i världen.  Vi har vår ålder emot oss. Tick tack tick tack. Och sedan måste man ju försöka få till lite pensionärsliv också med utflugna barn...
 
 
Gaaah det finns säkert fler punkter men dessa ramlar ut på en gång. I ett enda virr varr. HUR ska vi tänka och planera?
 
Jag vill ha barn NU men vad blir bäst för det barnet? Och tvillingarna? På kort sikt och på lång sikt??
 
 
Fertinova, Helsingfors, Syskon genom äggdonation, barn genom äggdonation, bloggar om äggdonation, embryo, embryotransfer, frågor om äggdonation, gravid genom äggdonation, syskon, syskonförsök, äggdonation, äggdonation Finland, äggdonation privat,
I tider som dessa tänker jag extra mycket på Alla Er som kämpar! Julen är barnens högtid och när de saknas saknas de extra mycket i synnerhet på Julen ❤️
 
 
För Egen del har vi verkligen uppskattat tiden med våra tvillingar. Och nu börjar vi på allvar smida syskonplaner 😉 Ni som vill kommer inom kort få läsa om dem här på bloggen!
 
God Jul Alla!!
I tider som dessa tänker jag extra mycket på Alla Er som kämpar! Julen är barnens högtid och när de saknas saknas de extra mycket i synnerhet på Julen ❤️
 
 
För Egen del har vi verkligen uppskattat tiden med våra tvillingar. Och nu börjar vi på allvar smida syskonplaner 😉 Ni som vill kommer inom kort få läsa om dem här på bloggen!
 
God Jul Alla!!
Alltså, jag blir så trött så jag blir matt.. Jag skrev ju för ett tag sedan att jag hade fått utslag på ägglossningsstickor (flera av olika märken så det är säkert), så då var det ju bara att vänta på att mensen skulle komma, eller ja honfullt skulle jag ju också kunna vänta på att mensen INTE skulle komma. Och mensen kom inte. Testade med gravtest fast jag absolut inte trodde jag var gravid, vilket jag heller inte var. Väntade en extra vecka och tog nytt test. Ingen mens, inte gravid.
 
Då kolla jag nätet och där står "Du kan ha mens utan att ha ägglossning. Men du kan inte ha ägglossning utan att ha mens". Neh`? Men jag har ju haft ägglossning men ingen mens? Är jag en omöjlighet?? 😳
Så jag ringde till mbc för rådgivning. Vilket oftast (min erfarenhet) är ett misstag då de sällan ger råd, så ej heller denna gång. Bm inledde med att säga att hon inte kan så mycket om just ägglossning... Ja, det är ingen mening att återge samtalet för jag blev inte ett dugg klokare av det, varken då eller nu.
 
Nu en och en halv månad senare upplever jag inte att jag har haft någon mens. Eller ja, i helgen som gick hade jag några droppar rött i trosan that´s it. Ingen blödning precis.. Gaa!! Jag vill att kroppen kommer igång igen. Kan det vara läge att ta Provera? Jag har en ask i medicinskåpet som jag aldrig öppnat, jag fick det utskrivet inför ÄD men behövde aldrig använda den. Finns det någon som kan berätta hur man tar den? Jag har glömt...
Provera, billiga ägglossningstest, bim, clearblue ägglossningstest, cykel, försenad mens, graviditetstest, mens, menstruation, naturlig cykel, negativt graviditetstest, utebliven mens, vlearblue ägglossningstest, ägglossning, ägglossningstest,

FYI: kl. 07:15 imorgon måndag på SVT Nyhetsmorgon kommer de prata om "riskerna med internationella adoptioner"

De sa det precis på Rapport så jag vet inte mer, men tänkte att det kunde vara bra att tipsa (går säkert att se på play i efterhand oxå) 😊

adoption, risker,
Som föräldraledig har jag börjat en ny vana, och det är att titta/lyssna på TV4:s Nyhetsmorgon.  Mycket trevligt och väldigt många och varierande inslag. Härom morgonen hamnade jag mitt i en intervju med en släktforskare som berättade hur man numera genom DNA kan finna sina släktingar tiotusentals år bakåt i tiden. Genom att enkelt "topsa sig", beställa ett dna-hemtest och köra en tops i svalget och lägga i ett provrör och skicka till labbet - kan man via sitt dna finna sina släktingar.
 
Ja, jo, jag förstår genombrottet och enkelheten. Men säg mig, låter det inte lite vääääl enkelt?? I alla tider har det väl funnits människor som "tagit sig an" barn som blivit föräldralösa t.ex.? Och alla "bastarder", och "oäktingar utanför äktenskapet" hur funkar det med DNA-profiler/synkningar där? Och ja, så tänker jag på mina barn då. Helt galet "fel" dna vid släktforskning... Var är släktträdet liksom? Hur dej växer en gren UTANFÖR släktträdet?!?! 😱😱😱
 
Det här är faktiskt en av anledningarna till att jag tycker att det är viktigt att man berättar för sina ÄD-barn hur de kommit till. Genom ett tämligen lätt sätt (topsa sig t.ex.) kan de bli varse om att de är en familjehemlighet. Tänk er själva om de får i uppdrag att göra det via skola på en NO-lektion eller liknande? Tänk vilken fasansfull upptäckt för barnen (om de inget vet)?!
 
Fast det är klart, jag kanske se allting för ensidigt? Kan det finnas positiva aspekter med att inte berätta för ÄD-barnen hur de blivit till (även om det inte är ett alternativ för vår familj)? Hur tänker ni som blivit föräldrar i länder där det inte är öppen donation? Kommer ni berätta? Om inte, hur tänker ni? Jag värderar inte och jag är inte ute efter något annat än att det vore intressant att veta hur andra tänker. Varje familj gör sina val ❤️
Nyhetsmorgon, TV4, barn genom äggdonation, bloggar om äggdonation, dna, dna-test, familjehemlighet, frågor om äggdonation, föräldraledig, gener, genetik, genetisk förälder, genetiska barn, genetiskt barn, gravid genom äggdonation, släktforskning, tops, äggdonation, äggdonation privat, äggdonationsbehandling,
Känns som om min blogglusta åter börjar komma tillbaka. Svårigheten är dock att ha TID att blogga. Fast om jag mobilbloggar ska det nog funka, men det är lite halvkrångligt att svara på kommentarer då... Tiden är också anledningen till att jag är dåligt uppdaterad på andra bloggar. När jag surfar på mobilen blir det typ bara Facebook, Instagram & Aftonbladet, sedan är "min surftid" slut ;)
 
Men men, vi får se, hinner jag inte så är det ju för att jag prioriterar barnen (vakna tiden). Finns tiden där (dvs. när de sover) så skulle jag i alla fall vilja läsa mer om ER - mina läsare. Så ni som bloggar kan väl skriva en kommentar om vem ni är och om er blogg + bloggnamn? Om jag hinner kan jag lyfta fram er här på bloggen också :)
 
Kram!
Ofrivillig barnlöshet, anonym blogg, blogg om tvillinggraviditet, bloggar om graviditet, bloggar om ivf, bloggar om ofrivillig barnlöshet, bloggar om ÄD, bloggar om äggdonation, bloggbesök, bloggkommentarer, blogglust, bloggläsare, bloggsammanfattning, kommentarer på bloggen, ofrivillig barnlöshet, tid, tidsbrist, underbara bloggläsare,
Det här med att känna efter hur kroppen mår och vilken cykel den är i verkar inte försvinna i första taget. Och konstigt vore det kanske annars? I flera år innan vi belv gravida testade jag ju vid ägglossning och sedan vid mens - varje månad, i flera år. I rent slentrian tittar jag på pappret när jag går på toa om det kommit något blod. Innan jag blev gravid för att jag hoppades att jag inte skulle få mens. Under graviditeten för att jag var rädd för blödningar och mista barnen. Och nu i undran om när mensen kommer tillbaka.
 
Sedan barnen kom har jag haft två blödningar. En efter 6 veckor, men det var nog inte mens utan lite "efterskalv" (i brist på bättre ord ;) ) I början på april var jag rätt säker på att mensen kommit tillbaka då hade jag som vanlig mens fast rikligare. Men sen kom den inte tillbaka? Efter den blödningen började jag testa med billiga ägglosssningsstickor, för jag ville kolla om kroppen funkade igen eller inte. Jag fick aldrig något utslag och när heller inte mensen kom tillbaka så la jag ner testandet.
 
Jag ammar fortfarande så jag har väl inte direkt trott att ja ska ha några vandrande ägg i kroppen... Men så ikväll, kom en känsla över mig, bara sådär "Det känns som om jag har ägglossning". Så jag testade den billiga sticka, som är ganska svår att utläsa. Det kom två streck, men de var inte lika starka så jag beslöt att kolla med den dyra stickan. Maken köpte den senaste modellen:
 
 
Jag satte på timern och när jag kollade efter fem minuter var jag helt övertygad om att finna denna symbolen:
 
 
Men vet ni, istället såg det ut såhär:
 
 
Jag trodde inte ens det var möjligt att vi skulle kunna ha en chans??!
 
 
Och till och med den största chansen (i cykeln)?!!
 
 
För det kan väl inte vara amningshormon som spökar med testresultatet? Jag bör väl kunna lita på det? Eller?
 
Ikväll kör vi i alla fall! Åh Hunny.... ;)
Jag har skrivit lite grann om detta tidigare, men jag har många tankar kring eventuella syskon till tvillingarna... Ja vi går fram och tillbaka. Intuitivt känner jag att jag vill gå igenom en graviditet igen (helst utan hög risk och utan komplikationer) jag vill få fler barn. Men sen känner jag att vi är "lilla perfekta familjen" nu. Varför jinxa? Jag försöker också se på det helt praktiskt, min man har ett arbete som innebär att han är borta mycket, därför måste jag planera för att vara ensam med barnen stor del. Hur fungerar det med fler barn? Jag har två händer, de passar perfekt till två barn. Visst jag fattar att vi löser allt, men om vi nu ska använda oss av de fina eskimoäggen på Fertinova så vill vi ju planera på bästa sätt. Ny bil är en självklarhet för att få plats, det löser vi ju tämligen lätt rent praktiskt. I huset har vi ett sovrum till (om tvillingarna sover i ett rum), så vi måste inte bygga till eller flytta. Känns tråkigt att prata om det så praktiskt. Rent praktiskt är jag lite tveksam i nuläget, rent känslomässigt är jag redo sedan länge!!!
 
Så hur får jag ihop hjärta och hjärna? Jag tror dock att tankarna ofta är detsamma vid -lets-make-love-and-try-to-get-pregnant-sättet, riktigt redo känner man sig nog aldrig? För det är så nervkittlande svindlande bara att prata högt om det!! En sak är vi dock enade om jag och maken: vi tänker inte skydda oss. Skulle vi mot förmodan bli gravida så är det underbart och såå välkommet!! Men knappast troligt vilket jag har accepterat :)
 
Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att det känslomässiga börjar ta överhanden: jag längtar till fler bebisar! Jag gör det! Anledningen till att jag bromsar mig är för att jag försöker "tänka på allt" och vad som är bäst för hela FAMILJEN, inte bara vad jag vill! Det är ett stort steg, men jag har nog så smått börjat lyfta på ena foten... ;)
 
Kramar till alla ni fina därute!! <3
bloggar om äggdonation, familj, syskon, syskonförsök, tvillingar,
Ett år har gått, fatta att tvillingarna har fyllt 1 år!! Jösses alltså!!
 
Definitivt det bästa året i mitt liv! Kärleken jag känner till mina barn och den tacksamhet jag känner för att få vara deras mamma är obeskrivlig! Jag inser hur lyckligt lottad jag är och jag tänker också på det dagligen. Att få bli mamma var en dröm och när den besannades var den såå mycket bättre än jag någonsin kunnat tro!
 
Men omvärlden förbryllar mig. Ibland undrar jag om många ser föräldraskapet som ett jobb? Jag ser det som en välsignelse, och jag tror jag delar det med alla som har fått kämpa för att bli föräldrar. Nu är jag med i flera mammagrupper och det är många gånger jag tycker att man pratar om "att skaffa barn" och hur "jobbigt" det är med barn, mycket i negationer faktiskt. Hur blev det så? En mamma tycker det är så jobbigt att hon bara "försöker överleva"! En annan mamma uttryckte sig faktiskt med att hon och hennes man redan innan de fick barn hade bestämt att "barn ska inte hindra oss från det vi vill göra". Så konstigt sätt att uttrycka sig på? Jag är mer "allt har sin tid", man kan inte göra allt jämt, livet blir annorlunda när man har barn. Och det var ju det jag ville. Jag vill inte ha egentid, jag hade det - jag längtade efter FAMILJEtid, eller okej i alla fall BARNtid. Och det har jag nu!! Om jag har - all tid är med barnen.
 
Att ha tvillingar är så fantastiskt roligt, visst det är utmanande många gånger och man sover väldigt lite, men hey det gör nog alla småbarnsföräldrar. MEN! Jag är innerligt trött på alla andra som talar om hur jobbigt det är med tvillingar - och det gör de oavsett om de har erfarenhet av tvillingar eller inte. En typisk situation är att jag går med barnvagnen på stan. Någon främling stannar mig och frågar med ett leende: Är det tvillingar? Vad söta de är! Ja säger jag stolt. Då försvinner leendet och byts ut till en bekymrad min och "Det måste vara jobbigt". Grrr det är underbart!! Sluta tvinga på mig allt negativt, jag har det jag önskat och drömt om - jag är lycklig!!
 
Ja det sliter med lite sömn, det finns många saker som skulle kunna gå under kategorin "jobbigt", men jag uttrycker mig inte så, för jag känner inte så. Sömnlösa nätter, kolik, hjärtskärande gråt, tandbristning m m jag hade inte räknat med något annat. Och jag räknar med att det kommer vara såhär under flera år. 
 
Uppdatering i efterhand: Det jag tycker är allra jobbigast är hur så många runt mig talar om hur jobbigt JAG har det som har tvillingar. Flera gånger i veckan får jag höra hur jobbigt det måste vara för mig. "Jag som tycker det är jobbigt med en jag kan inte tänka mig hur det är att ha två!?" "Tvillingar? Det är mycket jobb det!" "Tvillingar? Då har du att göra! Usch" Tänk er själva att flera gånger i veckan få höra att ditt liv är jobbigt. Det hjälper inte att säga emot. Jag tycker inte det är jobbigt att ha tvillingar jag tycker det är underbart och roligt!!
 
Jag förstår att en del mammor tycker det är provocerande när jag säger att jag INTE tycker det är jobbigt. Men JAG blir provocerad av att höra dem säga att det är jobbigt med barn! Är det åren som ofrivilligt barnlös som gör det? Antagligen. Helt ärligt påminner jag mig själv varje dag att jag är tacksam över att få vara mamma. Att vara ofrivilligt barnlös är det jobbigaste jag kan tänka mig!
 
Så! Nu har jag avreagerat mig lite :) Missförstå mig inte, jag respekterar att vi har - och TAR - det olika i utmaningen som förälder. Vi har olika förutsättningar och olika stora utmaningar. Jag säger inte att man inte får säga att man är trött och att det är jobbigt att vara småbarnsförälder. Men den negativa jargongen tär på mig! Det jag vill säga med detta är att jag väljer att fokusera
koncentrerar på det fina, det positiva: Två härliga ungar med leenden som kan smälta isberg - min livsglädje ❤️❤️
 
 
Det har hänt otroligt mycket under detta år. Men om jag ska begränsa det till det som är kopplat till äggdonation (och resan dit) så kan jag säga att omvärlden är naiv och lyckligt ovetande om att det inte är en självklarhet att kunna få barn, eller att ha svårt att bli förälder. Om jag generaliserar. Det är många gånger jag förstår på andra hur själklart de tycker det är att "skaffa barn", diskussionerna om när man vill ha syskon har börjat nu. Ska ni ha fler? Jag svarar alltid: vet inte, vi har kämpar för att få våra barn, så vi tar inget för självklart. Oftast tror jag de förstår, men för det mesta kommer standraduppföljningen: Ja men ni har ju redan två och en av varje dessutom så det räcker kanske? Önskar att människor inte värderar åt oss eller har facit på allt...
 
Märker att jag skriver osammanhängande.. Jag skriver samtidigt som jag tänker - jag skriver av mig. Känns skönt, det var ett tag sedan :) Jag började skriva detta inlägget för att berätta hur äggdonation gjort sig påmint under detta året. Som info till er som är i samma sits, eller funderar på ÄD. Jag kan bara lova att det är ett väldigt TJAT om utseende. Jag kan inte använda ett annat ord. För det går inte en enda vecka utan att jag får frågan: Vem är de lik? (Jag svarar alltid "Pappan") Eller att människor jämför deras utseende med varandra eller med oss föräldrar. Det här var jag rädd och orolig för innan jag blev gravid och under graviditeten. Jag var rädd att det skulle kännas som en rostörn i mitt hjärta, att alltid bli påmind om att de inte delar mina gener. Men vet ni? Jag bryr mig inte, jag bryr mig inte alls. Vi är en familj på fyra - och vi har alla olika hårfärg och ögonfärg (åtminstone olika nyanser av färg) olika men lika, på ett härligt sätt!!
Familjeliv, Ofrivillig barnlöshet, barn genom äggdonation, bloggar om ofrivillig barnlöshet, bloggar om äggdonation, egentid, familjetid, frågor om äggdonation, föräldraskap, gravid genom äggdonation, information om äggdonation, mamma, tvillingar, äggdonation,
I år uppmärksammas Ofrivilligt Barnlösas dag Lördagen den 30 maj
 
Föreningen Barnlängtan, Ofrivillig barnlöshet, ofrivilligt barnlösas dag,
Har ni sett? 
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article20768865.ab
 
Intressant! Fast jag tror att en av anledningarna är att flera av barnen inte vet att de kommit till genom könscellsdonation. Det hör jag från flera (av de få) vi berättar för att "Varför måste ni berätta för dem?"  För oss är det en självklarhet att de ska få veta, något annat har aldrig varit aktuellt. Men jag tror inte det är självklart för alla..
 
vad tror ni?
Ja alltså det går runt nu... Runt och runt och runt med massa frågor men väldigt få svar. Och det är nog så det ska vara just nu? Det är nu jag bearbetar allt, ältar det i mitt huvud fram och tillbaka, för- och emot. Har en bra bit kvar innan jag kan ta ett steg i riktning mot ett beslut tror jag?
 
Vad allt handlar om? Ja livet! Livet i stort, livet med barn, jobb, vardag, drömmar - allt som hör livet till!
 
Som ni vet från föregående inlägg så tänker jag mycket på syskonförsök, hur och när osv. Ibland tänker jag att det är dumt att ens försöka få fler. Varför utsätta sig? Jag är såå nöjd med det liv - familjeliv - vi lever nu. Två barn är väldigt behändigt. Och tvärtemot vad alla andra verkar tycka och tro så är det inte jobbigt att vara tvillingmorsa - det är en fröjd! Jag älskar det verkligen!! Och jag har ork och energi till över. Okej inte alla dagar, vakennätter tar ut sin rätt men i stort, det går så himla bra!! Why jinx it? Förstår ni vad jag menar?
 
Ett syskon till kommer förändra mycket. Jag har två händer, hur håller jag i tre barn? Vi måste köpa större bil. Huset är inte helt optimalt med tre barn (men det går). Kommer min kropp klara av en graviditet till? Hur attraktiv är jag på arbetsmarknaden och för potentiella arbetsgivare med tre små barn?
 
Men jag skulle så gärna vilja gå igenom det igen! Få vara gravid (och kanske att jag nästa gång inte kommer vara så rädd och orolig under graviditeten?). Förväntan, längtan... Den himlastormande känslan att få träffa sitt barn för första gången!! Och det vore så roligt att se barnet växa upp med tvillingarna, att ha en liten syskonskara. Jag älskar verkligen att vara mamma att få leva familjeliv. Det känns som om jag är skapt för detta!
 
Men OM vi ska göra syskonförsök, NÄR ska det ske? (Ja, jag måste få klartecken från läkarna först, måste ta tag i det...) Ena stunden tänker jag att jag vill ha barnen så tätt det bara går, andra stunden tänker jag att det kan vara bra om det går några år emellan. Men sen vill jag inte att vi blir alltför gamla föräldrar... Och sen är det svårt att få ihop det med jobb, blir hoppigt om jag ska in och jobba ett tag för att sedan gå på föräldraledighet igen?
 
Som sagt, tankarna svindlar...
syskon, syskonförsök, tvillingar,
Redan innan barnen kom hade jag förvarnats av dem som har fått barn genom ÄD att kommentarerna om vem han/hon är lik skulle hagla. Och det stämmer verkligen!! Det går knappt en dag utan kommentarer. Jag trodde att jag skulle tycka att det var jobbigt men det gör jag inte, det bekommer mig inte särskilt. Men det ÄR ett himla tjat..
 
Ingen av barnen har samma hårfärg som mig och min man t.ex. och det får vi frågor om hela tiden. Var kommer hårfärgerna ifrån? Och jag vet inte riktigt vad människor menar att vi ska svara på det? "Jo, du vet min farfars mormor hade den hårfärgen, så det verkar som den går igen nu!"? Eller det här med att titta barnen i ögonen och sedan titta mig djuuupt i ögonen och fälla en av två kommentarer: Ni har inte samma ögonfärg? eller Åh hon har verkligen dina ögon!! (Vi har samma ögonFÄRG men inte samma nyans)
 
Jag tror inte detta är saker som egentligen är viktig för de som fäller kommentarerna/ställer frågorna. Men det är så här alla gör. Vi jämför, vrider och vänder försöker hitta likheter. Det blir tröttsamt. Och stundtals skrattretande. När jag får kommentar om att något av mina barn är sååå lik mig (eller "det råder ingen tveksamheter om vem som är mamman här inte!") så brukar jag svara. Tycker du det?
 
Frågar de MIG vem som barnen är lik brukar jag säga att de är lik deras pappa :) Barnens mormor blev ställd en gång när hon fick frågan om hon tycker de är lika mig när jag var yngre. Det märktes att hon tyckte det var jobbigt och inte visste vad hon skulle säga, hon sa bara "jag vet inte?" Efteråt pratade jag med henne om det och sa att du får svara vad du vill, men ett tips är ju t.ex. "de liknar sin pappa men jag märker en del till sättet hur de påminner om min dotter" t.ex. Hon blev glad för mitt råd :)
 
Men om jag då ska prata seriöst, utifrån MIN synvinkel vad det gäller deras utseende. Så ja, de har drag från sin pappa. Sedan TROR och GISSAR jag att vissa specifika drag kommer från donatorn. Ibland funderar jag om jag kommer få träffa donatorn. Om barnen väljer att söka upp henne, om jag får träffa henne kommer jag se drag av mina barn i henne då? Kanske.
 
Arv och miljö påverkar. Hur mycket arvet kommer påverka dem vet jag inte. Jag kan inte veta vilka eventuella sjukdomar de kan ha i sina gener, jag hoppas att jag aldrig behöver fundera på det. Annars förlitar jag mig på miljön, en kärleksfull miljö som ger trygga barn - DET har betydelse <3
 
 
PS. mina tankar har mest handlat om hur JAG ska känna utifrån kommentarer huruvida mina barn är lika eller olika mig. Undrar hur mina barn kommer känna inför sådana kommentarer när de är gamla nog att till fullo förstå hur det ligger till?
 
bloggar om ÄD, donator, genetik, hårfärg, kommentarer, utseende, ÄD,