Idag har jag haft min kollega på besök. Hon är den enda som vet "allt" om vad som händer i mitt liv. Nu blev första gången som jag berättade om vad läkaren sagt, om mitt låga AMH-värde och tankar inför framtiden. Det blev många tårar men också många kramar och tröst. Jobbigt men också skönt att få berätta.

Jag berättade även om det fantastiska stöd jag får av Er läsare
Kramar och hoppas att ni Alla får en bra helg!