Detta inlägget kunde vart jag som skrivt, känner exakt som du beskriver! Det blir din och min tur en vacker dag ❤
Jag förstår dig 110%, känner lite likadant, man vill så gärna läsa och glädjas - och fast man försöker så kommer man inte ifrån att det gör för ont.
Jag förstår dig, du behöver inte förklara :)
Önskar dig all lycka och håller alla mina tummar! Jag vet att i framtiden kommer du känna lika stor glädje som jag känner nu. Ett ÄD barn är lika mycket ditt eget barn <3
Kramar
Det där behöver du inte be om ursäkt för. Vi vet alla precis hur det är och känns. Man följer bloggar som är aktuella i det man själv befinner sig i just nu.
Men jag kommer inte sluta läsa och heja på dig. Även om jag är dålig på att kommentera nu för tiden.
Kramar!
Jag förstår dig precis på orden. Gjorde precis samma sak själv för ett tag sedan.
Jag kommer fortsätta följa dig och önskar av hela mitt hjärta att ni får ert barn tillslut.
Stor kram från mig!
jag förstår dig VERKLIGEN kram
Du behöver verkligen inte ursäkta dig. Jag tror att alla som fått positiva besked förstår precis hur du tänker. Kramar
Jag förstår dig och du behöver INTE säga förlåt eller be om ursäkt för ditt beteende eller dina tankar. Tänk att jag sitter på min sida och känner dåligt samvete för de lyckliga inlägg jag skriver, att det ska sticka någon mindre lyckligt lottad i ögonen. Allra helst som jag vet att tex du läser. Samtidigt kan man inte förminska sin lycka eller sorg för någon annan, man måste få skriva det man känner. På samma sätt fast tvärtom hade jag svårt att läsa ett detaljerat inlägg om ett missfall, jag kände mig urusel som inte kommenterade sorgen, men jag fick panik av att läsa. Man måste skydda sig själv också. Stor kram till dig!
Var inte ursäktande, jag, och säkert de flesta andra förstår. Vi har själv varit där. Jag kan, precis som Mary skriver ibland känna dåligt samvete för när jag lägger upp en bild eller dylikt. Vill ju inte göra andra ledsna, för det finns ju så många här i bloggvärlden som jag bryr mig så mycket om och tänker på så ofta. Så i mitt fall känns det nästan fel att vi har fått det vi alla önskar och inte ni.
Gör det som känns bra för dig. För det är det man måste göra för att orka. Jag hoppas för er och tänker ofta på er. Jag tänker fortsätta följa din blogg, för det är ändå lite som du skriver, i nöd och lust. Men alla vi IVF-are behöver lite mer stöd och pepp i nöden för att orka.
Stor Kram!
Jag tror och hoppas att alla som genomgått den här resan förstår.
Lägg ditt fokus där du behöver det som mest, i ditt mående och på din resa. Saker går i cykler.
De andra bloggarna finns nog kvar om du en dag orkar o vill. Ingen kan begära det av dig.
Stor Kram!