Alltså nu växer magen typ från en dag till den andra! Och nu börjar den ta form, och jag börjar så smått tycka om den. Det jag menar är att innan kände jag mig mest tjock, nu börjar det bli mysigt :)

 

Kom på mig själv igår att NU som först uppskattar jag gratulationerna till graviditeten. NU blir jag glad när folk grattar och det känns skönt att säga tack. Tänk ändå, de första tre månaderna började jag gråta varje gång jag sa att jag var gravid och blev bara oerhört ledsen. Det var som om jag sa "Jag kan inte bli gravid" och inte "Jag är gravid", alla jobbiga känslor vällde upp. Antar att det dels berodde på alla hormoner som var i omlopp och dels på att jag fortfarande själsligt befann mig i ofrivilligt-barnlös-fasen?

 

Jag är så oerhört tacksam för att jag befinner mig här nu. Och jag vill från botten av mitt hjärta säga till alla er som läser min blogg som fortfarande är i den sorgfulla fasen att jag känner såå för er! Det är ett rent helvete som tar i stort sett all ens koncentration och energi. Usch det är jobbigt att tänka tillbaka bara en sekund på det. Jag önskar så att ingen människa skulle behöva uppleva det. Tänk så många efterlängtade barn det finns?