Redan innan barnen kom hade jag förvarnats av dem som har fått barn genom ÄD att kommentarerna om vem han/hon är lik skulle hagla. Och det stämmer verkligen!! Det går knappt en dag utan kommentarer. Jag trodde att jag skulle tycka att det var jobbigt men det gör jag inte, det bekommer mig inte särskilt. Men det ÄR ett himla tjat..

 

Ingen av barnen har samma hårfärg som mig och min man t.ex. och det får vi frågor om hela tiden. Var kommer hårfärgerna ifrån? Och jag vet inte riktigt vad människor menar att vi ska svara på det? "Jo, du vet min farfars mormor hade den hårfärgen, så det verkar som den går igen nu!"? Eller det här med att titta barnen i ögonen och sedan titta mig djuuupt i ögonen och fälla en av två kommentarer: Ni har inte samma ögonfärg? eller Åh hon har verkligen dina ögon!! (Vi har samma ögonFÄRG men inte samma nyans)

 

Jag tror inte detta är saker som egentligen är viktig för de som fäller kommentarerna/ställer frågorna. Men det är så här alla gör. Vi jämför, vrider och vänder försöker hitta likheter. Det blir tröttsamt. Och stundtals skrattretande. När jag får kommentar om att något av mina barn är sååå lik mig (eller "det råder ingen tveksamheter om vem som är mamman här inte!") så brukar jag svara. Tycker du det?

 

Frågar de MIG vem som barnen är lik brukar jag säga att de är lik deras pappa :) Barnens mormor blev ställd en gång när hon fick frågan om hon tycker de är lika mig när jag var yngre. Det märktes att hon tyckte det var jobbigt och inte visste vad hon skulle säga, hon sa bara "jag vet inte?" Efteråt pratade jag med henne om det och sa att du får svara vad du vill, men ett tips är ju t.ex. "de liknar sin pappa men jag märker en del till sättet hur de påminner om min dotter" t.ex. Hon blev glad för mitt råd :)

 

Men om jag då ska prata seriöst, utifrån MIN synvinkel vad det gäller deras utseende. Så ja, de har drag från sin pappa. Sedan TROR och GISSAR jag att vissa specifika drag kommer från donatorn. Ibland funderar jag om jag kommer få träffa donatorn. Om barnen väljer att söka upp henne, om jag får träffa henne kommer jag se drag av mina barn i henne då? Kanske.

 

Arv och miljö påverkar. Hur mycket arvet kommer påverka dem vet jag inte. Jag kan inte veta vilka eventuella sjukdomar de kan ha i sina gener, jag hoppas att jag aldrig behöver fundera på det. Annars förlitar jag mig på miljön, en kärleksfull miljö som ger trygga barn - DET har betydelse <3

 

 

PS. mina tankar har mest handlat om hur JAG ska känna utifrån kommentarer huruvida mina barn är lika eller olika mig. Undrar hur mina barn kommer känna inför sådana kommentarer när de är gamla nog att till fullo förstå hur det ligger till?