Igår kom jag hem från Finland.. Här kommer en sammanfattning av vistelsen!

 

Förra gången jag var i Helsingfors var jag naivt förväntansfull. Jag såg fram emot varenda moment: att strosa på gatorna i staden, besöka resturangen och butiker jag varit på tidigare och att få se solstrålen på skärmen vid FET.

 

Denna gång var det motigare. Jag brottas i huvudet med min intution som ända från början av detta syskonförsök har sagt mig att det kommer inte att gå på första försöket (vilket det heller inte gjorde), men kanske på andra eller tredje. Jag frågade min man innan jag åkte: Vad betyder det? Kommer jag bli gravid denna gång men att det inte håller och sen bli gravid vid tredje försöket? Eller vad? Hur ska jag känna inför detta försök???

 

Jag hade bokat ett hotell som låg supernära kliniken! Såå bra! Men hotellet däremot.. Alltså det var 4-stjärnigt på webbplatsen men jag skulle ge det 2,5 kanske 3 stjärnor. Högst ordinärt. Yoggin var det enda jag kunde äta på frukosten. Blä!

 

Jag gjorde som jag brukade när jag kom till Helsingfors iaf, gick raka vägen till Kappeli - jag älskar det stället! Dagens soppa och glas alkoholfritt bubbel! Den stunden var FIN. Just då kände jag hopp 💗

 

På hotellet stulade WiFin, så jag gick och la mig tidigt.

 

Den här gången drack jag mer, nästan 2 liter vatten på 1,5 timmar. Och det funkade! Blåsan var full (de vill att man kommer med full urinblåsa då det gör att det tydligare ser katetern som förs in i slidan och var embryot kommer ut. 

 

Läkaren var inte lika barsk denna gång. Men hon har ett sätt som ajg inte riktigt förstår mig på...? Själva överföringen gick så snabbt så jag hann inte riktigt med. Hon tog ut allt så snabbt så jag trodde något var fel? Men sköterskan förklarade att det var gjort och att embryot var där det skulle.

 

Men till de tråkiga nyheterna: de tre äggen som de hade odlat på.. Ett av dem var fullgott, så det är det jag fick nu. Men de andra två klarade sig inte 😢

 

Så nu har vi bara en enda liten snöflinga kvar.. Det är det min intution har försökt tala om för mig. Jag har denna gång på mig eller nästa. Sedan finns det inga kvar.

 

Det är så jobbigt att bära! Jag VILL vara positiv, men det är som det inte går. Jag förmår mig inte att tänka glada tankar. Jag går ner i det svarta nu känner jag. Denna jävla fertilitetskarusell, ingen riktig början ett enda virrvar att vara i och hur fan tar man sig ur den? På ett bra sätt?