Ja det här med att vara ruvare alltså.. När jag gjorde det första gången 2014 var jag såå cool. Då efter ET (Embryo Transfer) bestämde jag mig helt enkelt för att nu är jag gravid - tills motsatsen bevisas. Och jag vill minnas att jag faktiskt njöt av ruvartiden. 

 

Det är så jag minns det. Sen kanske jag faktiskt borde gå tillbaka i bloggen och se om det var så..?

 

Men denna gång njuter jag inte alls. Kan inte känna lugnet, tryggheten. Jag räds åt att det inte kommer bli något plus och att jag då ännu en gång måste åka tillbaka till Helsingfors. Och då har vi bara en enda chans kvar. Jag orkar inte!! Jag vill inte - jag vill att det tar sig nu!! Jag vill gå av denna fertilitetsresa nu!

 

Under tiden dammsuger jag info om ruvartid och TIDIGA tecken på graviditet. Och så känner jag och känner och känner - jag letar efter allt vad det står! Känner jag kanske lite ltie metallsmak i munnen? Mår jag lite illa? Spänner brösten? Ja det gör de, men det kan också bero på alla hormoner..? Osv osv.

 

Jag har rannsakat mig själv från förra gånge, vad kunde jag gjort bättre/på annat sätt? Detta har jag kommit fram till:

* Jag var väldigt fysisk förra ruvartiden, tog ut mig ordentligt några gånger
--> Denna gång tar jag det luuuugnt, vilar mycket, är så lite fysisk aktiv jag kan

* Jag drack kaffe varje dag (om än inom rekommendationer)
--> Jag har nu slutat dricka kaffe

* Jag missade någon dos av Progynon och Prgesteron och tog dem morgon-middag-kväll
--> Nu har jag ställt (dubbla) larm på mobilen och tar dem med exakt 8 timmars mellanrum. Larmen går kl. 10-19-03

* Med mera som jag har kommit på...

 

En gör vad en en kan för att lilla flingan ska stanna i magen 💗