Känner att jag är nervös den här gången... Jobbigt, känner att jag är "på tå" mest hela tiden. På vad vet jag egentligen inte? För det finns ju inget jag kan göra? Mer än att vänta..

 

Har fått mer mediciner detta andra försök. Igår var sista dagen med Provera, Progynon och Lutinus. Nu väntar jag på mensen... Hoppas den kommer imorgon. Sedan är det bara att vänta två veckor tills ultraljud..

 

Det är svårt att leva och planera "vanliga livet". Jag har massor med möten jag behöver boka in. Men hur ska jag kunna planera när jag inte vet när jag måste resa till Finland? Just nu streckar jag 1,5 vecka när jag troligtvis behöver åka. Men mötena som behöver bokas staplas på hög och jag blir stressad..

 

Åhjag är så otålig!! Vill bara var i mål, få plus. Lyckas jag dit väntar en annan resa såklart. Men just NU är jag enbart inställd på fertilitetsresan.

 

Nya dumma tankar har dukt upp. Sådana som stressar. Enormt mycket. Vi har fyra blastocyter kvar i frysen. Jag har också bara fyra månader kvar tills jag fyller 45. Jag lär inte hinna göra FET på dessa fyra innan jag blir 45. Och efter att jag har fyllt 45 år får jag inte börja med ny donator. Där går åldersgränsen för donerade ägg i Finland...

 

Vet inte riktigt var jag ska ta vägen med alla jobbiga tankar :(